...on the mic

Testing testing

2012-01-04T23:58:00.001+01:00

Mitt bloggande dog ju liksom lite hastigt och lustigt i oktober. Anledningen var främst att appen jag använde inte klarade av övergången till iOS 5, men jag hade dessutom ledsnat på att den inte laddade upp bilder i ok kvalité. För att bilderna inte skulle bli ett enda pixelinferno fick jag först tanka in bilderna i datorn för att sedan ladda upp dem via sajten! Typ hela poängen med appen var därmed borta.NU är dock appen uppdaterad och de antyder att även bildproblematiken ska vara löst. Så, jag testar! Stämmer det så bli det fart på bloggen igen. :) Stämmer det inte så kommer jag att fortsätta med att ligga lågt.Så, upp till bevis nu. Här kommer en bild från 1:a advents morgon - förhoppningsvis i fin kvalité!

- Posted using BlogPress from my iPhone

En kärleksförklaring

2011-12-27T12:09:00.001+01:00

Lilleman har plötsligt fastnat för Teletubbies, sisådär ett 1,5 år senare i livet än vad storebror var när han gick igenom samma fas. Jag trodde aldrig att jag skulle känns så, men det är riktigt mysigt att återigen ha jättebäbisarna Tinky Winky, Dipsy, Laa-Laa & Po som sällskap här hemma!

När filmen gick igång senast passerade Storkillen TVn och konstaterade att solen är lika söt som Lilltösen. Han gav lillasyster en kram och sa ömt (ok, "ömt" är ett jättekonstigt ord, men jag hittar ingen bra motsvarighet!) att lillasyster är SÅ söt och att hennes hår strålar omkring henne. Hur gulligt är inte det? Var bara tvungen att skriva ner för att minnas...

- Posted using BlogPress from my iPhone

Det blir jul hos oss också!

2011-12-24T04:47:00.001+01:00

Klockan är kvart i fem och det känns som att jag befinner mig på en båt i rejäl sjögång. Men det var det värt! Det kommer att vara mysigt för barnen att kliva upp. (Tack o lov så struntar de ju både i dammtussar och avsaknaden av hembakt...) God Jul!

En klagovisa

2011-12-22T21:20:00.001+01:00

Ska man skratta eller gråta? December brukar ju alltid vara intensiv till bristningsgränsen, men för min del blev nog denna upplaga den som tärde mest på alla resurser. Rolig, men mer än vad jag klarade av.
Så, dan före dan före doppardan avslutas med att hemmet är ett ostädad kaos, julklapparna till största delen är oinköpta, frys och kyl är tomma på både köpt och egentillverkat, granen är oklädd och jag går till sängs med migrän.
Det är lätt att säga att det inte gör något och att det blir jul ändå, men för mig gör det något. Det gör faktiskt massvis. Önskar så att det var annorlunda.

Aftonbön

2011-12-16T20:01:00.001+01:00

"Jesus, jag ber att vi ska ha det bra och att vi aldrig, verkligen inte, ska skiljas. För vi är en. Det var du som tänkte att vi skulle leva. Annars hade vi inte fått så här fina syskon. Eller kusiner."

Ett utdrag ur Storkillens aftonbön ikväll. Såna stora tankar och sammanhang som ligger bakom en sån bön. Å vad jag önskar att jag kunde skydd barnen från all smärta som finns i livet. Men det går inte. Jag kan bara finnas där, försöka förklara och lova att vår kärlek aldrig sinar och att Gud aldrig lämnar.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Storkillens TV-debut

2011-12-13T21:11:00.000+01:00

På Luciamorgonen lussade mina gymnasieelever för hela skolan & alla andra som rör sig i samma lokaler, vilket de gjorde med den äran. Är så stolt över mina duktiga elever och hoppas att jag får undervisa dem i körsång under hela deras gymnasietid! Resultatet efter en termin är fröken mer än nöjd med.Jaja, hur som helst. Det hände sig vid den tiden att TV4 Uppland besökte vårt luciatåg och valde ut ett par klipp för dagens sändningar. Och även om mina elever var fantastiska, så går jag upp i atomer av stolthet över pepparkakorna. Mittenkakan är min egen, den till vänster är fina kusinen. Håll till godo! :-)

Man vet att man har somnar mitt i leken när...

2011-10-17T13:34:00.001+02:00

...man vaknar av att blir spottad på. Stillsamt och kärleksfullt - i näsan.

- Posted using BlogPress from my iPhone

En av alla dessa lekar...

2011-10-13T11:53:00.001+02:00

Filmen får stå för berättandet. Jag älskar fantasin som flödar när lekar leks!

- Posted using BlogPress from my iPhone

En vanlig måndag

2011-10-11T01:24:00.003+02:00

Jag älskar måndagar! Det är nog den dag i veckan som jag är absolut tröttast och därför är det så skönt att just denna dag är helt ledig. Det vore ju förvisso idealiskt om den lediga dagen sammanföll med en dos energi, men njet, så är det faktiskt aldrig.

Större delen av dagen var vi bara hemma, småttingarna & jag. Jag försökte få saker gjorda och de jobbade hårt på att få samma saker ogjorda. Resultatet blev att både lekrum, vardagsrum & hall såg rätt på pricken likadana ut kl 16 som de gjorde kl 9... Varför försöker man ens?

En stund pallrade jag mig i alla fall ut. Storkillen lekte hos sin nya kompis och småttingarna och jag gick och hämtade. Lilltösen hade stora problem att manövrera sin lilla kropp i alla stora ytterplagg, så det blev vagnen för henne. Lillkillen tog naturligtvis traktorn och storkillen cyklade som vanligt.

Även om det vore roligt ifall varje dag skimrade, så är jag tacksam för nyanserna i dagarna. De gråare dagarna får de soliga att bli så mycket dyrbarare!
Vad springformar också kan användas till (ju).

Mina fina killar.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Idag firar vi Hanna & Christian!

2011-10-08T13:45:00.001+02:00

Den ena har fyllt, den andre ska fylla, så idag slår de ihop sina dagar och bjuder in till fest! Det ska bli så roligt!!
Om drygt två timmar börjar festen, så här har nu Operation Sanering påbörjats. (Vilket var nödvändigt, inte minst för Lilltösen som nyss smorde in luggen med fisk och potatis.)

- Posted using BlogPress from my iPhone

När jag ändå är igång..

2011-10-08T10:20:00.001+02:00

...så tar jag ett inlägg till och förklarar varför bloggtempot kommit av sig. Jag har nämligen ledsnat på att appen jag använder (BlogPress) förstör bildkvaliten när jag laddar upp bilder!

Hittills har jag därför först bloggat och laddat upp bilder via min iPhoneapp, för att vid ett senare tillfälle (ofta nattetid när jag kan sitta ostörd vid skärmen) tanka in samma bilder i datorn och byta ut dem för att få dem i full kvalité.

Jag kan tänka mig att det finns en inställning som förmår appen att sluta förstöra mina bilder, men jag hittar inte hur! Tills vidare blir bloggandet väldigt lidande...

Å, så frustrerande det är när teknikgrejer inte funkar!!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Elva, tolv, slut!

2011-10-08T10:06:00.001+02:00

Så kan det låta när Lilleman räknar tre fåglar i Småttingarnas Bildordbok. :)

Ja, han ville inte att mamma skulle ta kort...

- Posted using BlogPress from my iPhone

På jobbet...

2011-09-27T15:04:00.005+02:00

...har min kollega Britt & jag jobbat hårt med att mejsla fram ett kontor från det rum vi fått ärva av generationerna som jobbat här innan oss. Tusentals och åter tusentals papper har slängts, väggar har målats, möbler har bytts ut (tack o lov för ett hus med många övergivna möbler i vråna!), golvet bonats och fönstret tvättats (tack Britt!). Ännu är vi inte i mål, men idag är vi lyckliga över att rummet äntligen börjar kännas mysigt och rogivande - precis som vi vill ha det!

Nu saknas bara gardin, dekorationer på väggarna och upphängningskrokelikrokar för gitarrerna. O så mysigt vi ska ha i jul!

Söndag, sköna söndag

2011-09-26T17:28:00.005+02:00

En härlig dag, från (tidig) morgon till lite för sen kväll.

Vi började som vanligt söndagen med att gå upp tidigare än någon annan dag i veckan. Ifall hela familjen skall infinna sig rena, mätta och glada i huvudstaden kl 9, så gäller det att ställa klockan på tiiiiidigt. Sen är det övning & förberedelse innan klockan slår 11 och det är dags att fira gudstjänst. Det är så underbart, så rikt, så vackert att få möta Gud själv tillsammans med sin församling. Vi är en blandad skara "hemma hos oss" - många barn och många vita huvuden, och allt som hör till däremellan. :)

Efter gudstjänsten bar det av hemåt (jag övningskörde och kände mig faktiskt helt ok med att köra på Sveavägen!), via affären för att fylla på matförråden.

Min duktige bäste vän lagade favoritmat medan jag målade ett andra varv på vårt barnvagnsförråd, och till middagen fick vi finbesök av grannen. :)

Ja, sen gick kvällen sin gilla gång tills maken & jag somnade ifrån filmen vi tänkt titta på och pallrade oss i säng.

Ja, jag ser att detta inlägg är läskigt likt ett "hemma hos oss är vi sådär härligt perfekta och har det alldeles fantastiskt harmoniskt hela tiden"-inlägg. Så är det inte. Hemma hos oss har vi skitiga golv, vi bråkar ibland och vi missar som regel alltid alla tider på BVC.

I övrigt är vi dock sådär härligt perfekta och har det alldeles fantastiskt harmoniskt hela tiden!
- Posted using BlogPress from my iPhone

Lite krita, lite böcker, mycket vänskap

2011-09-23T22:57:00.002+02:00

Fredagseftermiddagarna tillhör mig och barnen. Denna fredag var ju helt underbar med vackert väder och utan måsten.
Efter att storkillen slutat skolan tog jag mig för att ta barnen till stan - något som annars aldrig händer. Tre barn på en vuxen är liksom inget vinnande stankoncept.
Min tanke var att försöka locka med Paula med barn, men jag la ner den tanken när jag insåg att de ju var bissi bissi med Bokmässan i Götelaborg.

Jaja, stan blev det. Småttingarna somnade skönt i vagnen medan jag bockade av några grejer från borde göra-listan, men vaknade lagom till att vi styrde kosan mot Storkillens drömställe i stan - Stadsbiblioteket. Det var sisådär ett år sen sist, så han dansade av lycka!

Vid Stora torget blev det dock tvärstopp. Uppsala Universitet hade ställt ett enormt partytält tvärs över torget och fixat en dinosurie som dragplåster! Vilken lycka - inte minst för Lilleman som sjungit "di-to-to" (Dinosaurietåg) hela sommaren.
Lyckan nådde sin kulmen när - TADAA - Paula med barn kom gåendes! Tydligen är bara Anders i Götet, medan fru och barn dväljes på hemmaplan. Värsta presenten!

Barnen lekte från Stora torget ända in på Stadsbiblioteket och fortsatte med det tills det blev dags att gå hem.

Tomhänta var vi dock inte efter vår tur till stan. Jag återvände hem med både läppglans och justerade bågar. Storkillen återvände med bibliotekskort och tio lånade böcker - varav åtta i LasseMaja-serien. Vilken härlig fredag!

Det tar sig :)

2011-09-19T09:23:00.001+02:00

"Pappa sösa lassen sären."

Lillkillen har, precis som storebror gjorde, tagit ordentligt med tid på sig innan han började forma ord och sätta ihop dem till meningar. Som jag skrev härom sistens hände dock något under vår vecka i husvagn i början av augusti och vi njuter nu av att ta del av hans språkliga erövringar.

Nyss öppnade han frysen i förhoppning om att hitta Piggelin. Någon glass stod dock inte att finna, varpå han tröstade sig med ovanstående ord.
Pappa köpa glass på affären.

Å, jag vill aldrig glömma hur det var att se barnen växa upp! Att få vara mamma är det bästa som har hänt mig.

- Posted using BlogPress from my iPhone

OUIIIII!!!!

2011-09-18T07:46:00.001+02:00

Idag är det bra fem månader kvar! Om fem månader firar jag NAMNSDAG!
JAAAAAAAA!!!!!!!!!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Vem tar hand om hösten?

2011-09-17T15:06:00.002+02:00

Idag är en lycklig dag. Enda sen jag vaknade har jag bara känt mig, ja, lycklig. Inte för att jag annars brukar vakna och känna mig olycklig, men av någon anledning kändes detta som en ovanligt härlig dag att få träffa.

Vår lilla tomt var, och är delvis fortfarande, i stort behov av höststädning, så hela familjen gick ut. Hela familjen gjorde dock inte nytta. Lilltösen moffade som vanligt i sig jord och blev arg som ett bi när hon, efter sanering, inte fick fortsätta sitt festande. Lillkillen grävde lite här och där och kände sig sedan klar.

Samuel och storkillen uträttade dock stordåd.
Ljuvliga höst! Ljuvliga dag! Ljuvliga, ljuvliga familj!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Läxläsning

2011-09-16T15:02:00.001+02:00

Storkillen ska högläsa 10 min, fyra gånger i veckan. Själva läxboken tog dock under minuten, inklusive livliga betoningar. :) För att dryga ut tiden är det nu högläsning ur Pelle Svanslös för mamma & småsyskon. Mysigt!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Shopping!

2011-09-15T18:07:00.000+02:00

Wow, har sällan känt att shoppingvagnen är så till bredden fylld av sånt jag vill ha som idag!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Ibland undrar jag...

2011-09-14T20:57:00.001+02:00

...om taxichaufförer över lag håller sig inom 2-minutersgränsen för tomgångskörning medan de väntar på hugade kunder...

- Posted using BlogPress from my iPhone

The rapid version

2011-09-08T06:42:00.001+02:00

Tisdag 6 september:
Morgon
Inskolning hos dagmamma
Övningskörning
Tåg till Sthlm
Personalmöte
Div andra möten
Kvällsmöte
Tåg till Uppsala
Hemma (21:30)
Måla
Sängen (ca 02:00)

Onsdag 7 september:
Ta emot mattläggare 07:30
Inskolning hos dagmamma
Övningsköra
Tåg till Sthlm
Planka sång (asså skriva noter)
Möta upp med familjen
Öva med musiker & lovsångsledare
Övningsköra från Sthlm
Skynda in på ICA Maxi vid Arlanda och köpa ngt att ge till lillan som fyller 1 år!
Hemma (ca 22:20)
Natta barn
Somna i soffan...
Väckas av gråtande barn x 2 (04:35) - Sjunga, mysa, försöka söva
05:45 The giving up
Nu: städa

Hej torsdag! Hoppas att du är piggare än jag!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Medan jag sov

2011-09-05T20:16:00.001+02:00

Att jag var snudd på i koma när vi var i lekparken var ingen överdrift. Eller, jo, det är väl klart att det var på ETT sätt men I tell you att jag var osmakligt trött!

Väl hemma tog maken över barnen (bada, kvällsmata, natta) medan jag sooov! En ypperlig arbetsfördelning. :)

Nyss kom jag in i ett dammsuget vardagsrum till tända ljus och nylagad mat. O, ljuvliga afton! Är det helt säkert att det är en vanlig måndag?

- Posted using BlogPress from my iPhone

Uppkörning nästa ( för traktorkort i alla fall).

2011-09-05T20:06:00.001+02:00

Jag är mäkta imponerad av Lilleman! När han i förmiddags insisterade på att trampa traktor var jag 100% övertygad om att han skulle orka några 100 meter max. Så fel jag hade! Han trampade...

...och trampade...

...och trampade! En dryg kilometer senare gladde han sig åt en medtrafikant (om en stillastående).

Väl framme vid målet visade det sig att jag & den vi skulle hälsa på hade missförstått varandra, så då vände vi ekipaget hem igen.

Hemma. Sisådär knappt 3 km på traktorn, backe upp och backe ner, på asfalt och grus. Vilken kille!!

Därefter bar det av till att hälsa på på mormors jobb. Det gick jättebra först, men urartade kanske ett litet uns efter ett tag.

På hemväg från mormors jobb.

En lekstund i lekparken blev den perfekta avrundningen på denna dag. Barnen var trötta och jag närmade mig ett tillstånd av koma.

Lilltösen somnade nästan i gungan...

En hel dag, bara för att vara med mina barn. Det är nog veckans absolut bästa dag!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Vem är det som bestämmer här egentligen?

2011-09-05T10:47:00.001+02:00

Jag sa "vagnen". Han sa "traktorn".
Här är vi nu.

YouTube Video

- Posted using BlogPress from my iPhone

Det var nytt

2011-09-05T10:00:00.001+02:00

När det kommer till att dela med sig så har Lilleman kanske inte riktigt klivit in i "hjälpsam storebror"-rollen med samma framgång som hans storebror. Men ibland smäller det till! Bildbeviset säger ALLT!

För övrigt undrar jag vem som installerar radar på småttingar? Hur fridfullt och självständigt de än leker hinner jag idag ALDRIG smygstänga dörren in i badrummet och hinna kliva in i duschen innan de brister ut i tvåstämmig, avantgardistisk protestsång!

Mitt skitiga hår då?!

- Posted using BlogPress from my iPhone

En söndagseftermiddag hos Lundbergs

2011-09-04T23:35:00.001+02:00

Hälsa på sina vänner är ju kanske något av det bästa man kan använda en söndagseftermiddag till. Så otroligt mysigt!De första skymtarna av deras nya trädgård. Precis så fint som jag hade trott! Det är nämligen så att allt Paula & Anders skapar blir fint!

Kanske sommarens godaste söndagsmiddag. (Att vi typ svalt efter mötet spelade kanske in liiiite till att denna mat överträffade allt. Men grymt gott var det!

Mitt i middagen visade det sig att bröderna Björk hade fullt upp med annat än att äta. Lilleman hade lagt beslag på min telefon och fotade storebror som poserade för fullt. Allt medan vi vuxna pratade och inte märkte någontig. (Dessa bilder är bara ett urval...)

Efter mat & glassfrossa blev det lekparksdags. Barnen var förvisso redan övertrötta, men gemenskapssugna vuxna hoppades ändå på en stunds harmoni till. Det funkade finfint!

Bra där, Lilltösen! Varför ska han ha mössa när du är utan?

Vår Storkille är kanske världens hjälpsammaste.

Anders med Folke på axlarna. Eller var det tvärtom? Anders - Folke. Eller Folke - Anders?
Det är inte alla ungar förunnat att ha en superhjälte som morse. (Kolla Ralfs lycka i bakgrunden!!)

Tack fina ni för en perfekt söndagseftermiddag!
- Posted using BlogPress from my iPhone

O kära nån!

2011-09-03T13:06:00.002+02:00

Jag övningskör! Med hjärtklappning och stor respekt för detta motorvidunder glider jag fram på Uppsalas gator. Tänk om detta faktiskt slutar med ett körkort. Jag. Körkort. Jag är inte helt övertygad, men nog får drömmen näring. Oooooo.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Juiceäpple

2011-09-03T11:14:00.003+02:00

Lilleman har slutligen bestämt sig för att det är dags att börja prata. Han har ju, precis som sin bror och sin mor, valt att dröja lite med just den grejen.

Det började lossna i början av sommaren, men när vi drog iväg med husvagnen i början av augusti exploderade det. Hur roligt som helst! Han har fullt upp med att formulera meningar och uttala konsonanter och det ploppar ständigt ut nya, för oss fullt begripliga, meningar.

Och varför bloggar jag om de just nu? Vet inte. Blev bara så mjuk i hjärtat när han nyss kom med ännu en clementin (han hade just ätit en) och sa "meja juiceäpple". När vi svarade "Juiceäpple?" pekade han på apelsinjuicen på bordet och sa "juice". Så, jo, visst var juiceäpple ett välmotiverat namn på denna supergoda frukt. Gullunge!

Btw så var den stora vinsten under husvagnssemestern att han slutligen övergick från att vara vår egen lilla ryss och svara "da" till att bli helsvensk och svara "ja". Det drog liksom ur pluggen för honom och alla möjliga andra ord började komma. Mysigt!

Och ja, det är Melodikrysset som skymtar i bild. Såna är vi!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Bauff Wouiter!!!

2011-09-02T14:24:00.001+02:00

Lilleman är obeskrivligt avundsjuk på att storebror går i skolan. "Jejji åckå kola!" är klagovisan som fyller vårt hem, framfört på hög volym och ackompanjerat av tårar och snor.
Tyvärr kan man ju inte börja skolan vi 2,5 års ålder så det är bara för oss alla att rida ur hans förtvivlan. Liten tröst kan det ju dock vara att få låna storebrors supercoola Buzz Lightyeardräkt.
När katten är borta, liksom.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Vad lite sand och ett bildäck förgyller!

2011-09-01T10:58:00.001+02:00

Nyss promenerade vi förbi en liten, för oss oprövad, lekpark. Jag hade siktet inställt på att komma hem men Lilleman var helt säker på att vi skulle leka. Ja, så här är vi.

Lilltösen skrattar högljutt av lycka över att gunga och Lilleman har fullt upp med allt som han ansvarar för i sandlådan.

Inget världsunikt alls, bara en helt vanlig lekstund - precis som alla andras. Men just den här är våran guldstund.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Nya bågar

2011-08-29T19:06:00.004+02:00

För ett tag sen gick mina glasögon sönder. Ena skalmen bestämde sig helt oannonserat för att gå i pension, och kvar stod jag, den andra skalmen och resten av glasögonen och såg snopna ut.

Att skaffa nya glasögon är ju billigare att säga än att göra, så först stod mitt hopp till att min optiker skulle kunna laga dem, men det gick inte. Eller, jo, en ny skalm kunde beställas för 610 kronor, men det kändes liksom inte riktigt värt det - inte minst eftersom jag har en rätt präktig repa över ena glaset.

Så träffade jag Jessica i kyrkan som hade köpt jättenajsa bågar & glas för totalt 990 kr. Det är säkert ingen höjdarkvalité alls, men ärligt talat. 990 kronor. Jag kan köpa fem par för samma pengar som jag annars köper bågar för hos min vanliga, supertrevliga, optiker (som jag troget har gått till i 20 år!).

Jaja, strax innan stängning idag smet maken & jag in "på Jessicas ställe" och kollade på bågar. Jag hade tänkt mig ett par pilotisar-aktiga i guld (superstandard, jag VET - men det är det snyggaste jag vet just nu), men så råkade jag få på mig modellen jag ville ha fast i en annan färg. Så blev jag tveksam... Ska jag ha guld, eller ska jag ha mörka?

Den som har en åsikt får gärna skriva den! På onsdag ska jag bestämma mig...

Foten i kläm? Jajjamänsan!

2011-08-29T14:38:00.001+02:00

Ok, nu gäller det att tänka positivt! För tänk så bra att Lilleman inte tog med sig penseln in! Och tänk så noggrann han var när han målade traktorn vit!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Ibland tänker jag...

2011-08-27T22:33:00.003+02:00

...att det vore roligt med kommentarer. Jag vet ju att en blogg som den här, som har en sådan oberäknelig täthet mellan inläggen, inte samlar på sig en trogen läsarskara. Men statistiken skvallrar om att det ju faktiskt är några som tittar in och då vore det ju så rasande roligt att få en kommentar här & där. =)

På promenad

2011-08-27T19:36:00.001+02:00

Inför denna överhettade dag fanns planer på att åka ut till havet för bad och/eller fiske. Det hade varit fantastiskt mysigt, men det blev bättre än så!

Storkillen cyklade till en kompis och Lilleman fick följa med farmor på utflykt. Kvar var Lilltösen, vi och vårt hem där TUSEN saker som kräver barnfrihet plötsligt kunde göras!

Samuel och jag har jobbat som tokar. Han har målat och jag har gått igenom tonvis av saker - och slängt det mesta.

Den här dagen kommer jag leva på länge, länge!!!!!

Eftersom jag inte har satt min fot utanför dörren på hela dagen - den plötsliga sommarhettan till trots - tar Lilltösen och jag nu en kvällspromenad till Ica. Mysigt det med!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Äta själv

2011-08-26T10:59:00.004+02:00

Min svägerska tycker att jag är hopplös i min inställning till barn & kladd. Och jag kan inte gärna argumentera emot. Jag har svårt för kladd och skulle utan problem kunna blomma ut i en prunkande bacillskräck om jag inte kämpade emot.

Tydligen är detta ett drag som funnits hela mitt liv - mina föräldrar har många gånger berättat om hur jag satt stilla i barnstolen vid bordet, med händerna i luften, och väntade på att bli tvättad efter maten...

Tyvärr betyder det att mina barn inte får leka sig fram vid matbordet som andra ungar nog får. Idag bestämde jag mig dock för att ge efter för Lilltösens uppenbara vilja att få äta själv.

Oj vad roligt hon hade!

(I ärlighetens namn så matade jag mer än halva portionen först - kändes bra att veta att inte allt skulle kunna hamna på golvet.)
- Posted using BlogPress from my iPhone

Inför skolstart

2011-08-26T09:22:00.002+02:00

I måndags började storkillen ettan. För honom var det naturligt och roligt, för mig var det chockartat och läskigt.

Självklart vill jag att barnen ska växa upp å så, jag är inte galen. Men det är ett så stort steg att bli skolbarn! Fram till i måndags var det bara upp till oss hur vår vardag ser ut, hur vi har velat lägga upp vårt familjeliv, vår tid.
Från och med i måndags har storkillen skolplikt och vi kan inte längre bestämma allt själva. Naturligt, förmånligt och vackert, javisst, men helt nytt.

Jaja, för att både han & jag skulle ladda upp förväntan inför skolstarten så fick hela helgen bestå av förberedelser. O så mysigt vi hade!

På lördagen tillbringade vi några timmar i hällregnet i Uppsala C och inhandlade gympapåse, gympakläder, gympaskor och höstskor (förutom present till Klara, förstås). Jag kände mig så välsignad, vi gjorde sådana fynd och fick så mycket för pengarna!

I söndags var Samuel hemma med lillkillen som ju haft feber i 1,5 vecka medan jag tog med mig de andra två till Stockholm.

Även denna dag blev jättemysig! Efter gudstjänsten stod inhandling av skolväska, bänkpapper samt födelsedagspresent till Samuel på att göra-listan.

Under tiden tog Samuel & lillkillen det lugnt hemma och gjorde sånt som lillkillen älskar mest i ett tempo som passade honom bäst.
Dagen avslutades sedan med våfflor hos farmor. Så otroligt mysigt!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Grattis pappa Rolf!

2011-08-25T23:07:00.003+02:00

Jag vet inte hur många personer jag genom livet har träffat som hänvisat till min pappa som "pappa Rolf", men många är det.

Jag hade honom till exempel som musiklärare i åk 1-3, men det var ingen i min klass som kallade honom för magistern. Nej, det var just "pappa Rolf" han fick heta, hela vägen till vi gick ut nian.
Tydligen har epitetet följt honom ända sedan han i 20-årsåldern gick sin utbildning på Framnäs i Piteå!

Jag förstår att detta grundar sig i hans värme och genuina intresse av att lyssna, hans förmåga att sätta sig in i andras situation och hans gåva att ge goda, Bibelförankrade råd. Där är nämligen min pappa bäst av alla!

Även om jag därmed på ett sätt har fått dela med mig av pappa med fler än mina fyra syskon så känner jag mig inte särskilt bortträngd. :) Jag vet att pappa ger mig sin fulla uppmärksamhet när jag verkligen behöver den.

Så grattis på födelsedagen, min egen älskade pappa Rolf!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Att komma hem...

2011-08-24T22:38:00.000+02:00

...vid halv tio på kvällen, trött men glad efter en bönekväll i kyrkan, och mötas av denna syn på farstukvisten är...kärlek.

- Posted using BlogPress from my iPhone

I LOVE HIM!

2011-08-23T18:01:00.002+02:00

Min storkille. Snällast, omtänksammast, mjukast och härligast i hela världen!

Grattis Klara!

2011-08-22T22:57:00.008+02:00

I lördags var det dags att fira Världens Bästa Klara. Min exceptionella lillasyster är sannerligen något att fira! Hon har precis nått 25 och har redan en kandidatexamen, en anställning på Stockholms Universitet och reser för andra gången till Turkiet för att delta i en utgrävning där. Jag menar - matcha det! Och då har jag bara nämnt ett fåtal av alla wows about her. She's fantastic! Och inte bara det. Hon är även vacker. Från insidan och ut.

Tack Klara för en supermysig (och god!!) fest. Jag älskar dig!

Farmor

2011-08-21T21:38:00.002+02:00

Vi har ju den stora förmånen att ha barnens högt, högt älskade farmor som en av våra närmaste grannar. Både nu & då får jag dock frågan om hur det är att ha svärmor så nära - det finns ju en och annan skräckhistoria om infekterade relationer till svärföräldrar - men vi är bara tacksamma. Att ha familj så nära, både i bildlig och bokstavlig mening, är en välsignelse! Man kan så lätt hjälpas åt med vardagliga saker och ifall livet krisar till (som vid Lilltösens olycka i april) är det ju ovärdeligt att ha farmor nästan dörr i dörr. När Samuel då åkte in till oss på Akuten mitt i natten, kom svärmor över och sov i vår säng. Killarna behövde aldrig märka något av all dramatik utan sov tryggt i sina sängar.

Att ha svärmor runt knuten är bara fina fisken!

Svärmor, här i rollen som både farmor och mormor, tillsammans med de av hennes barn och barnbarn som bor här i stan. Fina gänget!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Oups, I did it again

2011-08-20T05:34:00.002+02:00

Jag har en benägenhet att nu & då vara vaken i stort sett hela natten. I natt blev en sån. Tyvärr. Är ju jättetrött nu...

Det är ju självklart vansinnigt att inte sova, men samtidigt något så oerhört njutbart att bara vara själv i ett tyst och stilla hem i flera timmar!
Det får bli masssssa kaffe idag, helt enkelt - och det passar ju bra när lillasyster bjudit till fest!

Men före det ska storkillen & jag köpa lite grejer inför skolstarten på måndag. Välsignade barnbidrag!

- Posted using BlogPress from my iPhone

När regnet öser ner

2011-08-18T21:30:00.009+02:00

Idag har det kommit helt vansinnigt mycket regn. Gång efter gång öppnades himlen och regnet fullständigt öste ner. Däremellan sken dock solen, precis som att ingenting hade hänt.

Nån gång på eftermiddagen, när ännu ett skyfall drog igång (vilket visade sig bli dagens sista) drabbades jag av ett barndomsminne.

Under uppväxtåren i Umeå hade min äldsta syster Hanna och jag en årlig tradition som utspelades under just den här typen av extraordinära skyfall. Vi drog på oss baddräkter och skyndade ut på tomten för att placera ut hinkar under stuprören. Vi sprang omkring i regnet tills vi var helt genomblöta, och avslutade sedan regndansen med att tvätta håret med regnvattnet vi samlat in. Världens mys!

Inspirerad av detta förelsog jag grabbarna att springa ut och leka i vattnet. Lillkillen ville absolut inte, men storkillen nappade snabbt. På med badbyxor (i stressen hittade jag inte hans, så lillebrors badbyxor fick duga), linne och stövlar!

När brorsan var på väg ut insåg lilleman rolighetspotentialen i vad som höll på att hända och drog snabbt av sig kläderna för att följa med. Som tur var hittade jag hans andra par badbyxor.

Ja, sen var det bara att ge sig hän. "Vår" bollplan hade förvandlats till en sjö som blev en perfekt vattenlekplats!

För min del blev det absolut en av sommarens höjdpunkter. Så oerhört mysigt!

You and I

2011-08-18T15:50:00.003+02:00

Igår kväll var maken & jag på kurs. Väldigt trevligt och givande men 100% oromantiskt. Att jag smyghöll Samuel i handen under stora delar av kursen och tyckte att det var det mysigaste vi gjort på evigheter säger mig att vi borde hitta ett sätt att gå ut själva snart...

- Posted using BlogPress from my iPhone

Tack för den här gången!

2011-08-15T16:52:00.003+02:00

Efter att ha tillbringat sommaren i Sverige, är nu fina vännen Tove & hennes killar snart på väg tillbaka till andra sidan Atlanten. (Maken åkte häromdagen och är redan installerad hemma hos dem.)

När man har känt varandra i sisådär 17 (det låter ju inte klokt, kan det stämma?!) år, är ju sannolikheten rätt stor att man kommer att fortsätta vara vänner framöver också och DET är stort. Extra roligt blir det ju förstås att träffas när våra barn leker så bra tillsammans.

Nu är det dock slut för denna gång och storkillens tårar rinner. Skiljas och mötas - det är stora saker att lära sig hantera, inte minst för sådana sentimentalt lagda personer som storkillen och jag. Men man lär sig.
Tack o lov; man lär sig.

För att vi inte ska glömma hur våra vänner ser ut såg jag till att ta några fina porträttbilder.

(Sorry Tove. För rättvisans skull väger jag upp denna publicering med ett smickrande collage av mig & barnen.)

Tack för den här sommaren, vi saknar er redan!
- Posted using BlogPress from my iPhone

Livet största stunder

2011-08-13T15:52:00.001+02:00

...är ju ganska ofta väldigt små saker. Som att ha en sovande 2-åring på armen.

- Posted using BlogPress from my iPhone

De går och fiskar

2011-08-13T06:52:00.003+02:00

Under uppväxtåren hände det sig både nu & då att pappa tog med oss för att fiska. Inte minst lämpade det sig bra i hans hemtrakter längst Vindelälven i södra Lappland. Jag minns dessa tillfällen som otroligt mysiga - pappa trivdes som fisken i vattnet (jag vet, jag är ändlöst skojig) och som en extra bonus så var farmor & farfar inte helt sällan närvarande på dessa turer.

Som kuriosa kan tilläggas att just fiskespö var en så viktig del i farföräldrarnas ögon att de till och med köpte egna spön till "oss tre". (Ja, det här var ju alltså när jag var en minitös och mina favoritsmåsyskon ännu inte var födda.) I skrivandes stund kan jag nog inte komma ihåg att de i övrigt gav oss några presenter, men det gjorde det säkert. Och gjorde de det inte är det ju inte så konstigt med tanke på att de hade sisådär 700 barnbarn. Men om fiskespön nu var de enda presenten så säger det ju nåt om tyngden i det hela. :)

Mina mysiga minnen till trots, så är det mycket som ska till för att jag skulle ge mig ut och fiska idag. Det är nämligen så att jag nu, precis som när jag var liten, vare sig förmår mig agna en mask eller döda en fisk. Allt sånt skötte farfar och pappa på den gamla goda tiden, men när jag nu själv är förälder inser jag att jag inte kan smita ifrån längre. Enda sättet att garanterat slippa är ju att helt enkelt fiskestrejka.

Till protokollet skall ändå föras att jag älskar allt det där andra kring fisketuren! Men att agna bete & döda fiskar - nej, det avstår jag intensivt gärna ifrån.

Tack o lov får mina barn ändå växa upp med att fiska! Maken älskar det och drar med barnen ut på fiske några gånger per säsong. Någon gång ibland (läs vart femte år) låter sig även min far övertalas till att följa med, och idag är en sån dag.

För en dryg halvtimme sen vinkade jag av maken & storkillen och i eftermiddag hoppas vi alla att det blir nyfångad regnbågsforell till middag!

God fiskelycka!

- Posted using BlogPress from my iPhone

En mysig eftermiddag & kväll med Lyckelinds

2011-08-12T22:22:00.009+02:00

Tänk vad märkligt svårt det är, det där att ta sig tid att umgås med vänner. VARFÖR är det nästan omöjligt att se till att det blir av?! När man springer på varandra någonstans känner man hur roligt det är att prata och man skiljs åt med att konstatera "Vi måste verkligen umgås snart!" - med betoning på måste - och ändå kan det bokstavligen gå år och dar utan att nåt händer!

Idag har det dock äntligen blivit av. :) Fina familjen Lyckelind bjöd hem oss till sitt paradis strax utanför Uppsala. Å, om jag kunde skulle jag minimera vår familj till klassisk dockskåpsstorlek, så att vi skulle kunna flytta in hos Lyckelinds utan att de ens skulle märka det!

Vi har njutit av deras oerhört vackra hem, deras goda mat och supermysiga sällskap. Hur ljuvligt är det inte att träffas, pingstsyskon emellan! ;)

Nu hoppas jag att det inte ska dröja 300 år tills vi träffas igen (och att vårt hem snart ska få lite mer beboelig form så att vi kan bjuda tillbaka).

Hela gänget vid middagsbordet (som Désirées pappa har gjort).

3 av 4 Lyckelindar - minstingen hade vid det här laget somnat för natten. Trappan har Natanael byggt tillsammans med far (och svärfar?) sin. Så väldans fin!

Om man fick ha två äkta hälftar i Sverige skulle jag starkt överväga att fria till den här trappan. Där den delar sig går ena trappan till barnens rum och den andra till föräldrarnas. Alla rum sitter dock ihop med dörrar emellan. Vilken drömlösning!!!

En mysig eftermiddag och kväll har dock nått sitt slut och nu är det definitivt dags att sova. God natt!

- Posted using BlogPress from my iPhone

I'm back!!

2011-08-11T16:58:00.001+02:00

Äntligen! Jag har, efter 3 månader, gjort klart pappersexercisen som behövdes för att få ut en ny iPhone 4 på försäkringen (istället för den som stals i kyrkan i början av maj). Det innebär också att jag äntligen kan börja blogga från mobilen igen, så nu kan bloggen få liv! Så håll i hatten! Här kommer jag!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Ett litet kliv för människan...

2011-07-22T22:18:00.002+02:00

Samma rubrik som den 22 sept 2009. Då gällde det lilleman, nu gäller det lilltösen.

Idag fyllde hon nämligen 10 månader och 14 dagar, och jag roade mig med att hålla lite extra koll på henne. Hon har ju "nästangått" jättelänge nu, hållit ett par fingrar i något och tagit sig fram på två ben, och jag tänkte att 10,5-månadersdagen kunde bli ett symboliskt datum att slutligen ta de första stegen utan hjälp.

Eftermiddagen tillbringade vi hos Axhakes, och minsann! Plötsligt hände det! Lilltösen släppte soffan och promenerade en liten bit. Ingen jättebit, men en alldeles odiskutabel bit. Lilltösen har finulerat ut självaste gå-koden. Våran duktiga, duktiga lilla prinsessa kan gå!!!

Visst, än så länge tar hon sig snabbaste fram på rumpan (det är ju så hon "kryper", precis som jag också gjorde), men inom några veckor lär hon tulta omkring. Liiiite tidigare än jag kanske hade tänkt mig, men naturligtvis helt rätt tid för henne. Att få sitta på första parkett när en människa växer upp är ofattbart stort!

(Tyvärr var jag ju iPone 4-lös vi detta stora tillfälle, så bilderna är tagna senare.)

Jamen, då är det ju bara att flytta!

2011-06-22T12:14:00.003+02:00

‎"Det är inte länge tills jag flyttar hemifrån: Jag har ju lärt mig att hälla upp mjölk själv, och så vet jag vart TV4 Sport är, den är på elvan."
Theo, 6,5 år vid frullen idag.

Nu var jag förvisso inte med själv vid frukosten, utan snodde helt enkelt citatet från makens Facebooksida. Men vissa saker måste faktiskt sparas för eftervärlden - och platsen för det är denna blogg! :-)

Se där ja. Hon står!

2011-06-17T21:19:00.003+02:00

Det har under flera veckor varit tydligt att lilltösen i stort sett har fattat grejen med att stå utan att hålla i sig, men hittills har hennes stående i det fria alltid varat under så korta sekunder att de inte kan kategoriseras som genombrott.

Idag hände det dock! Hon blev arg på mig i köket (hon var hungrig och tyckte att mamma var värsta aset som lät maten dröja - åtminstone är det min tolkning) och stod och höll sig i handtaget till förvaringslådan under ugnen och grät när hon slutligen fick nog. Jag tror att hon kände att hennes känslor inte blev presenterade på ett nog dramatiskt sätt, för plötsligt släppte hon handtaget och stod helt fritt på golvet, tittade på mig och bara skrek. Inte illa alls!

Senare under dagen har hon upprepat konststycket flera gånger - dock utan att ackompanjera sig själv med tårar och skrik. Duktiga, duktiga flickan min!

För liten, för stor och alldeles lagom.

2011-06-17T10:56:00.004+02:00

Det går ju inte att komma runt att yngre syskon faktiskt inte kan få göra allt som äldre syskon får. Många tårar i veckan blir det för lillkillen när storebror säger hej då för att åka till skolan, åka på innebandyträning eller, som idag, cykla till kusinen för att leka.
Kvar står en 2,5-åring med cykelhjälm och skor, med tårarna sprutande och snoret rinnande och det är bara att konstatera att livet ju inte alltid är sådär superlätt.

Oavsett vilken placering man har i syskongruppen så medföljer platsen obönhörligen vissa orättvisor men också flera fördelar. Det är ju bara to deal with it, liksom. Som idag! Lillebror fick förvisso inte följa med storebror till kusinen, men å andra sidan slapp han ta hand om ett småsyskon under hela lektiden hemma på gården. Han kunde lunka på som han ville medan storebror fick anpassa både tempo och aktiviteter efter honom.

Och någonstans mitt i dessa förmåner och orättvisor tror jag att kärlek, respekt, tolerans och ansvarskännande växer fram och DET är VACKERT!

"Min lyckodag!"

2011-06-16T22:07:00.003+02:00

I mitt sätt att tänka var den här dagen inte direkt den mest glimrande i historien. En hemmadag utan något särskilt alls som gjorde dagen extra lycklig. Ändå blev just denna dag Theodors lyckodag! Varför då, kan man undra. Jo, det beskrev han tydligt:
1: Han fick, för första gången, bonus i Yatzy.
2: Han fick visa upp sin cykel, och sina cykelskills, för morfar.
3: Idag lämnade bästa kompisen Lukas USA för att tillbringa sommaren i Sverige.

En mycket nöjd 6,5-åring tackade Jesus för sin lyckodag.

Och så var de bara 23....

2011-06-02T00:59:00.003+02:00

Redan för ett par månader sedan blev det klart att vänster framtand på nedre raden höll på att förlora greppet. Processen gick långsamt framåt, men för de allra närmaste tänderna var det aldrig en fråga om om, utom om när.

I början av veckan blev situationen plötsligt akut och det stod klart att slaget var förlorat. Tanden höll desperat fast vid tandköttet, men under onsdagen tappade den alltmer greppet till den slutligen, bokstavligen, hängde i en skör tråd.

Vid torsdagsförmiddagens mellis tjänstgjorde tanden som vanligt tillsammans med sina bröder och systrar i det gemensamma arbetet att mala maten, när det plötsligt bara hände! Ingen märkte exakt i vilket ögonblick tanden gick från att vara en "finns" till att vara en "förlorad", men sanningen gick inte att förneka.

Den första tanden är nu tappad och storkillens lycka överstiger alla gränser! Det har jublats, kramats och dansats här hemma även om vi alla känt att ett blad har vänts och ett nytt kapitel om storkillens barndom börjat skrivas.

Min bäbis, min första unge, min stora kille: Min Theodor har tappat sin första tand! Det ÄR stort!

På egna ben

2011-04-30T23:37:00.002+02:00

Innan vi blev utskrivna, frågade jag (för femtielvte gången) om vi borde använda inomhushjälm på lillan tills skallen läkt ihop. Återigen blev vi försäkrade om att det var onödigt, men denna läkare lag till att "så länge hon bara faller från sitt- eller kryphöjd. Däremot är det ju bra om hon inte står upp", något som jag log och sa att det ju tack o lov inte var något hon lärt sig.

När vi, några timmar senare, kom hem satte jag ner lillan på golvet i vardagsrummet. Så glad hon blev! Efter fem långa dagar borta var hon äntligen hemma! Det dröjde inte länge förrän hon ålade efter brorsorna in i deras rum för att leka loss. När vi kom in hade hon dock inte nöjt sig med att leka med leksakerna.
Där stod hon, vinglades och stolt, och höll fast sig i bokhyllan...

Ett jättelångt inlägg om en endaste dag

2011-04-29T23:38:00.000+02:00

Dagarna lunkar på i långsam takt. Inte heller under fredagen blev det någon ny CT gjord. Idag försökte de dock inte ens att övertala henne att ligga blickstilla och titta rakt upp i taket, utan de kom slutligen fram till att hon ska röntgas under narkos.

Jag förstår inte riktigt varför det är så omöjligt att få henne röntgad under natten, när hon sover som tyngst. Då är det förvisso bara "jourrötgen", inget inplanerat, men jag skulle gladeligen lägga henne i vagnen och vänta ut en lucka. Hellre det än att vänta här i flera dygn för att hon slutligen ändå måste sövas.

I allt är vi naturligtvis oändligt tacksamma för svensk sjukvård i allmänhet och Akademiska sjukhuset i synnerhet. Tänk vilka resurser som sätts in när något händer! Det är helt och hållet fantastiskt.

Eftersom att allting snabbt flyter ihop till en enda minnessoppa, kommer här en dagboksartat beskrivning av dag tre på Barnsjukhuset:
Vi vaknade vid 06:30.
Ca 08:20 kom pappa & lillkillen (efter att ha kört storkillen till skolan) och vi åt frukost tillsammans.
Kl 09 och kl 09:15 var det dags för ögondroppar som syftar till att få pupillen att vidga sig. Hon såg ungefär ut som en lite alien med abnormt stora pupiller i ett rum med dagsljus.

Kl 10 var det tid för ögonundersökning. Det hela syftade till att titta igenom hela ögonbottnen (det görs genom att lysa med ficklampa genom ett slags förstoringsglas in i ögat och titta överallt, "hela varvet runt", så att säga) för att kontrollera att det inte fanns blödningar där.
Naturligtvis blev lillan livrädd, så både Samuel & jag fick hjälpa sköterskan att hålla fast henne + spärra upp hennes ögon medan doktorn tittade och tittade och tittade.
Det kändes förfärligt att utsätta henne för det. Stackars, stackars liten flicka!

Väl tillbaka "hemma", ca 11:10, var överläkaren från barnneurologen och letade efter oss. Han sa att det ev skulle bli narkos men att de inte bestämt sig än.

Sen gick dagen i ett lååångsamt tempo. Strax före två blev det bestämt att hon ska röntgas under narkos, så då behövde det sättas en sk infart (för dropp och ev andra mediciner), men för att det inte skulle göra för ont fick hon en bedövningssalva, Embla, som bedövar huden. När den var på satte jag henne i vagnen så att vi kunde ta en liten promenad till slottet och möta pappa!

Väl tillbaka blev det dags för att sätta infarten och återigen hölls lillan i ett järngrepp medan hon skrek i smärta och rädsla. De försökte först på handen, men gav slutligen upp och hittade istället rätt i foten. När allt var klart och droppet skulle sättas in (eftersom hon blev satt på fasta inför narkosen) fick vi dock motbud - röntgen hade fullt upp och ny tid blev bestämt till lördag fm.

Det fina i kråksången var att hon därmed fick äta - nu är dock inte hennes aptit på topp eftersom hon under natten fick feber och har blivit tokförkyld.

Aftonen spenderades först med att grabbarna och pappa kom. Vi åt mat (från MAX) och spelade ett par spel innan de gick strax före kl 20. I dörren mötte de mina föräldrar och min lillasyster som hade packat en fikakorg. De höll mig & lillan mysigt sällskap i en timme innan vi smorde henne med olja och bad om full hälsa i Jesu namn. Amen!

I morgon vankas äntligen röntgen och, most likely, hemgång!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Feber :-(

2011-04-29T04:34:00.000+02:00

Vid 02:10 vaknade jag av att lillan var orolig och att en underbar sjuksköterska som vi träffat varje natt pysslade om henne.

Jag trodde att de gjort en kontroll på henne (de andra nätterna har de med jämna mellanrum lyst med ficklampa i hennes ögon för att se att pupillen jobbar som den ska), men det visade sig att lilla hjärtat hade legat vaken när sköterskan kom.

Trots ny blöja, myspys, saltlösning i den täppta näsan och sång kom hon inte till ro, så då kollade vi tempen (i armhålan). Den visade på över 38, så där fick både sömnlösheten och den höga pulsen sin förklaring.

Nu sover min skatt igen, med Alvedon i magen och änglar vid sin sida. God natt!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Och dag läggs till natt

2011-04-28T16:48:00.001+02:00

I tisdags natt, när prinsessans huvud var så svullet att det bokstavligen såg ut som att ett extra huvud trängde ut ur hennes huvud, trodde jag ändå att vi skulle åka hem nästa morgon. Men, onsdagen passerade och klartecknet uteblev. Röntgen som skulle ha gjorts under mitt förra inlägg fick skjutas fram pga att vår lilla vildbatting ställde sig totalt oförstående till idén att hon skulle ligga blickstilla på rygg i fem minuter. Inte ens efter att hon fått lugnande slutade hon vinka till sköterskorna...

Så kom torsdagen och jag var säkrare än någonsin på att det vankades hemgång. Men icke. Röntgen måste först av allt bevisa att blödningen slutat (tack o lov för noggrann sjukvård!!!) och därtill ska andra kontroller göras.
Vi har fått sällskap på rummet av en söt liten 3,5-åring med sju njurstenar (!), så nu är det inte riktigt lika enkelt att ta dagen som den kommer.

Den lille storebrodern har hälsat på ända sen 11-snåret och den stora storebrodern anslöt vid 1330, så lillstrumpan får i alla fall lov & rörelse kring sig!

I skrivandes stund genomförs ett nytt försök att röntga. Pappa är på plats med lilltösen medan brorsorna & jag utforskar lekterapins lekplats!

Jag tror ju att vi åker hem i morgon, men jag slutar härmed att ta det för givet.

Slutligen, några bilder från dagen!

Lillstrumpan har eget badkar på rummet, minsann! Efter avslutat bad hade även golvet fått bada....

Lillkillen & pappa joinade för lunch. Urmysigt värre!

Själva huvudpersonen för allt drama är i stort sett som vanligt, men vi som känner henne ser ändå att det är något med proportionerna över huvudet och kring ögonen som inte riktigt är sig likt ännu. När bulan helt har lagt sig lär ju ordningen bli återställd i alla fall. Vår fantastiska flicka!!
- Posted using BlogPress from my iPhone

Status update

2011-04-27T13:19:00.001+02:00

Ungefär nu röntgas vår prinsessa igen för att det ska bli säkert att blödningen har stoppats. Som synes är hon dock vid gott mod och agerar ungefär som vanligt.

När hon låg på britsen på väg in i röntgemaskinen i natt så kände jag hur fruktans iskalla hand försökte få ett grepp om mitt hjärta, jag såg tusen scenarion fladdra förbi som alla målade upp smärta och lidande. Sådär som det så lätt blir när man börjar oroa sig över barnen.

I samma stund kände jag dock hur Jesus själv bara fanns där och påminde mig om de tecken som följer den som tror: ormar ska de ta med händerna och inte ens dödligt gift skadar dem! Vilket löfte!!

Jag visste då och jag vet nu att det inte kommer att bli några bestående men. Jesus har sagt det.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Det blir så sällan som man tänkt sig

2011-04-27T04:17:00.001+02:00

Idag har lilltösen både lärt sig knepet att ta sig från liggandes på mage upp till sittandes + att den första tanden har tittar fram! Om detta borde jag utförligt berätta, vilket också var min plan.

Istället berättar jag att lillstrumpan vid 22:40-snåret dök ner från skötbordet med huvudet före, vid 23 hämtades av ambulans, vid 2330 lades in på UAS, mellan midnatt och 02 kollades med diverse prover (för att undvika röntgen), vid 02:30 röntgades ändå och att hon nu ligger och sover, för stunden utan att klaga över den formidabelt gigantiska bula som växt ut ovanför höger öra - eller över den lilla sprickan i kraniet som låter blod samlas även innanför skallbenet.

I morgon får vi nog åka hem för att ta det lugnt under några dagar. Då kanske jag kommer att blogga om det där med sittandet och om den första tanden. Fast vem vet? Det blir ju verkligen så sällan som man har tänkt sig...

- Posted using BlogPress from my iPhonen

Första tanden!

2011-04-26T21:33:00.000+02:00

Ikväll, när kvällsmötet var över och vi skulle packa ihop oss för att åka hem, såg jag den. Den Första Tanden. Vilken stor dag!

Säg hej till Poseidon!

2011-04-14T10:51:00.001+02:00

Hoppsan. Vi drog till Göteborg!

Resan gick fantastiskt bra, grabbarna njöt i fulla drag och lilltösen gillade läget i mammas knä. Väl framme blev det en stunds lek i ett superduperroligt flygplan vid gaten.

Båda grabbarna lekte som tokar, men ingen fastnade visst på bilden. Det gjorde dock världens bästa make med världens finaste lillstrumpa i famnen!

Nu ankommer vi just Göteborg City utan något annat planerat än att så småningom inkvartera oss hos min kära moster.
Hej paus! Hej familjemys!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Med blöjan som bas

2011-04-06T22:11:00.000+02:00

Och nu sitter hon stabilt utan stöd. Här går det undan! :-)

Transporten fixad

2011-04-05T19:06:00.000+02:00

Idag har Elsie-Li knäckt "dra sig framåt"-koden. Nu kan hon ta sig dit hon vill! Duktiga ungen min.

Theodor Brunskägg!

2011-03-19T17:09:00.001+01:00

En av storkillens kompisar i klassen har fyllt 7 år och bjöd idag in till PIRATKALAS!

Hm, undrar om Storkillen eller mamma hade roligast... Förhoppningsvis var det jämnt skägg om det!

Inte hade jag trott att jag någonsin skulle göra min stora kille festfin genom att måla hans naglar. :-)

It's party time!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Aftonbön

2011-03-19T00:02:00.004+01:00

Storkillen och Lilleman sover i våningssäng och går alltid och lägger sig samtidigt, åldersskillnaden till trots. Lilleman somnar som regel ganska snart medan Storkillen oftast läser en bok och lyssnar på lite musik innan han somnar.

I nattningen ingår att vi ber aftonbön. Först ber vi "Gud som haver" (i toner) och sedan får någon leda övriga i bön. Det blir ju lätt ett mönster hur ett barns kvällsbön formuleras (jag kan som exempel fortfarande min barndoms "fria bön" i det närmaste utantill!) och något som alltid återkommer är att Storkillen inleder med "Tack Jesus" (varpå vi andra repeterar "Tack Jesus"), och fortsätter med "tack för idag", vilket vi alltså också säger. Ja, sen fortsätter kvällssamtalet med Jesus...

Sen ett tag tillbaka har dock Lilleman allt oftare dragit igång bönen med sin egen tolkning av ovanstående fraser. Det låter ungefär "Dack Sesus", följt av "Dack da". Mer än så blir det dock aldrig. Han tycker nämligen att det är fullt tillräckligt att tacka Jesus för idag och vill därefter ha välling.
Ikväll var dock annorlunda!

Direkt efter att Gud som haver hade klingat ut, högg Lilleman i med sina vanliga två fraser. Men sen fortsatte han! "Dack Jeji" (tack för Levi), "dack Eo" (tack för Theo), "dack pappa, dack mamma, dack Elsesi". Hans förtjusning över att vi andra förstod och följde med var total, så han drog hela familjen ett par, tre varv innan han tyckte att vi alla vara klara och drog till med ett "Aaaaaaaaaaaamen!".

Vilken underbar kvällsbön. Tack Jesus för vår familj!

Breaking news!!!

2011-03-18T08:01:00.004+01:00

Lillstrumpan fick ligga på köksgolvet en stund medan jag gjorde frukost. Hon låg på rygg, men TJOPP så svängde hon över på rygg! Att vända sig från andra hållet, från mage till rygg, är ju en gammal erövring, men detta var nytt (i alla fall för mamman, lillan hade nog övat i smyg)! Lilltösen såg i alla fall lika paff ut som jag!

Hon vände dock snart tillbaka till rygg, funderade över sin livssituation och tog beslutet att mage var grejen.

Väl på mage ålade hon iväg på en liten utflykt som strandade i ett smaskigt stolsben.

Å ljuvliga morgon!

YouTube Video

Kolla in vem som hade gömt sig under snön

2011-03-14T15:22:00.002+01:00

Självaste greve Megaläkerol! Hur otippat var det inte att han skulle kika fram ur isslask och grus?
Coooolt!!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Man borde inte sova när natten faller på

2011-03-12T03:00:00.000+01:00

Även om visans budskap - att man inte bör sova bort den vackra natten då allt är tyst och stilla och när stjärnorna blänker på en mörkblå himmel - är vacker, så hade jag inte planerat för att följa dess råd just i natt.

Efter en vecka med extrem, obeveklig, ständigt närvarande trötthet är varje timme av sömn värd sin längd i diamanter - men då har minsann John Blund tagit bondpermis!

Kvar ligger jag och lyssnar på familjens andetag. Det är rogivande och det ger mig rus av lyckokänslor av hur välsignad jag är; en man vid min sida och tre ljuvliga barn att vårda och fostra. Tyvärr är det dock inte sövande... Timmarna går och vakenheten består.

Jag får väl trösta mig med det motto som jag myntade vid den tid i livet då jag alltid hade för många järn i elden och aldrig någonsin sov en ordentlig natt: Det är ingen som tackar en för att man sover bort sitt liv!

03 00 och 00 - PIP!

- Posted using BlogPress from my iPhone

A slightly more sophisticated You

2011-03-11T09:36:00.002+01:00

Man brukar ju påstå att ett par glasögon ger sin bärare en lite mer intellektuell look och japp, det stämmer!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Ett år med Jesus

2011-03-09T02:14:00.003+01:00

Precis som många andra, köpte jag härom året "Ett år med Jesus" av Göran Skytte & Bo Brander. Definitivt ett av mitt livs bättre investeringar.

Som bekant så är hela boken en sammanställning av ett helt kyrkoårs predikningar, där först Bos predikan är nedskriven och där varje predikan sedan följs av ett samtal mellan prästen Brander och journalisten Skytte.

I dagarna läser jag dels texten för Fastlagssöndagen och dels för Askonsdagen och jag känner en sådan tacksamhet! Tacksamhet till min Gud för hans innerliga kärlek till, och goda vilja för, människan. Tacksamhet till Jesus för att han ägnade ett jordeliv åt att visa vem Gud är och sedan fullbordade sin livsuppgift genom att ge sitt liv för mig. Tacksamhet till Anden som kommunicerar Guds ord, genom Bibeln, in i mitt inre.

Idag inleds fastan och jag vill vara med. Jag vill vårstäda mitt inre, rensa mig för att bereda mer plats för Gud i mitt liv.

Brander uttrycker fastans mening bra när han säger "Att fasta är att öva sig i helighet och glädjefylld enkelhet". Om övning ger färdighet är detta helt klart en bra sak att öva på!

- Posted using BlogPress from my iPhone

segnälkaB

2011-03-07T22:29:00.002+01:00

Idag var storkillen bjuden på kalas! Inte vilket kalas som helst, utan ett baklängeskalas! Själva anledningen till kalaset var kusinen som fyllde sex mäktiga år härom dagen. Det är väldigt, väldigt roligt att de två kusinerna är så jämngamla!

Storkillen valde present själv och fastnade för sin egna storfavorit Yatzy! Han har lärt sig det av mormor och är övertygad om att även kusinen kommer att älska det.

Medan jag slog in paketet, fick han i uppdrag att skriva ett kort/rita en teckning. Jag föreslog en traditionell Grattis önskar..., men han valde istället att skriva "Uppsala vore tomt utan dig!"
Sådär lite lagom storslaget.

Ja, baklängeskalas var det alltså, så det blev en spidermandräkt bak o fram (inte för att någon kunde se det, den är i princip identisk från båda håll, men för sakens skull). Ovanpå den blev det mjukisbyxor och skjorta med huva. Kanske inte hans mest festliga kläder, men vem kan få på sig "riktiga" byxor bak o fram?

Stor som han är gick han själv till kalaset, men jag hann fånga honom på bild innan han gick. Min äldste favorit!!

En snabblunch innan kalaset. Huvan ser nästan ut som en haklapp, minsann.

Ready to go. En mycket förväntansfull kille som anstränger sig för att slappna av för kameran.

Några timmar senare kom en väldigt nöjd kille hem igen. Tack för kalaset, lilla Lingonbus!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Som man bäddar får man ligga

2011-03-04T14:38:00.002+01:00

Häromdagen hade storkillen en kompis hemma och de spelade Wii. De valde ett spel där båda inte kunde spela samtidigt, och kompisen bestämde att de skulle bytas av ifall man förlorat två gånger.

Efter en stunds spel förlorade kompisen för andra gången och sa: "Snäääälla, bara eeeen gång till!", varpå storkillen replikerade: "Du sa det själv, så inget gnäll!"

Typiskt skojigt, tyckte jag. (Och de också, för den delen.)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Lilltösen

2011-03-01T12:45:00.002+01:00

Här kommer en specialpost till er som vägrar Facebook. Låt mig presentera:
Vår dotter!

Här iklädd favvoplagget framför andra, småttingarnas egen OnePiece: overallen från Villervalla som lilltösen fick av Lundbergs när hon föddes.

Med eksem på kinderna, som tack o lov la sig med hjälp av kortisonsalva.

På öppna förskolan. Bilden lyckades jag ta i exakt det ögonblick hon för första gången fick prova fast föda. I love it!

Sovandes i sängen med nallen från mormor tryggt vid kinden, och rosa kaninen från mamma och pappas kollegor inom greppavstånd.

Grötpremiären härom veckan. Hon äääälskade den! (Och vem gör inte det? Banangröt är ju världens godis!)

Slutligen en bild med pappa från en skridskotur i februari.

Sådär. Det var lilltösen det! Vår egen Elsie-Li Björk!

Du är inte klok, Madicken!

2011-03-01T09:08:00.005+01:00

Jag har märkt att det blivit en viss slagsida åt lillemans håll här i bloggen. Jag fick först lite dåligt samvete, men har bestämt mig för att sluta med det. Småttingarna och jag är tillsammans hela dagarna medan storebror går i skolan, och av de två små är det han som är mest kommunikativ. Så, det får bli som det blir! Det blir nog en rättvis balans i slutänden.

Nog om det!

Måste skriva om en kul grej igår. Lilleman tittade ut genom fönstret och ropade "titta" när han såg en herre passera förbi. Vi pratade om "gubben" och jag undrade högt vad han skulle göra. "Han kanske ska äta?", föreslog jag. Lilleman såg begrundande ut och höll nog med om det. "Men vad ska han äta?", fortsatte jag. "Ska han äta en buss?" Responsen på detta väldigt konstiga förslag var ett litet skratt. "Eller ska han äta en traktor?".

Ungefär där hände det. Det uppstod ett totalt samförstånd mellan lilleman och mig om att mamma var supertokig. Oj vad han skrattade! Äta en traktor!!

Vi fortsatte lite till; gubben kanske skulle äta vagnen, stolen, etc, innan det skojiga la sig och vi gick vidare till annat.

Men det kändes stort! Jag lyckades få lilleman att tokskratta bara genom att trigga hans fantasi! Definitivt en milstolpe.

Likakadan

2011-02-28T05:28:00.002+01:00

Min äldsta systerdotter hade tidigt i livet en era där det var väldigt intressant att para ihop saker som, enligt henne, såg likadana ut. Eller "likakadan" som det hette. Exempelvis satt hon barfota i sin matstol när hon plötsligt hängde ner och höll sina tummar mot stortårna och fascinerat konstaterade: Likakadan!

Att bli förälder kan ju helt klart tangera samma fascination. "Vem är ungen lik?", liksom.

Förhoppningen om att se mig själv titta ut ur min bäbis besannades dock inte. Tvärtom! Min förstfödde är nämligen närmast en reinkarnation av min make.

De dryga sex år som följt har dock verkligen bevisat att man ju ärver mer än sitt utseende av sina föräldrar. Våran storkille har, sin faderslikhet till trots, mycket av mig i sitt sätt att vara - så han är faktiskt lik mig också. Trots att ingen ser det. MIN kille!

När nummer två skulle födas hade jag istället ingen förväntan alls på att "mina gener" skulle titta fram. Jag var fullt och fast övertygad om att makens gener var för starka för att övervinnas och förväntade mig en till liten Samuelkopia. Vilket sannerligen är mer än en mor kan önska!

Tji fick jag! Kille nummer två hade nämligen roat sig med att plocka ihop sitt utseende "från min sida" av genbanken. Jag har förvisso knappast hört att han är lik mig, men däremot är det ett väldigt tjat om hur lik han är min far och min bror. I skrivandes stund hittar jag ingen bild på morfar & lilleman, men en fin bild med morbror fanns i alla fall.

Jag vet inte riktigt varför lilleman är så lik sin morbror men jag lutar mot att det hela bottnar i att de båda bär duffel...

När lillgumman anlände för snart sex månader sen såg hon ut som...ja, som ingen annan. Våra rödhåriga/ljusa killar fick sällskap av en mörkhårig liten skönhet! Hur otippat var inte det?

Några sällsynt snälla människor säger att hon har mina ögon. Även om det är otroligt smickrande så är jag insiktsfull nog att konstatera att denna tös har ögon som jag själv bara kan skapa med hjälp av make up. Hon är liksom the real thing.

Igår insåg jag dock någon som hon verkligen är lik! Till tonerna av Nothing compares 2 U smälte hennes ansikte för en stund ihop med...

...Sinéad O'Connors. De blev plötsligt jättelika!

Men det spelar ingen roll. Den här prinsessan är min, min, min, bara min ändå.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Dagens outfit!

2011-02-23T13:09:00.002+01:00

Ja, en tvååring är ju lätt att roas av... Plötsligt såg han ut så här! Han hade hittat en av pappas t-shirt och kunde klä på sig den alldeles själv. :-)

Idol 2010!

2011-02-23T08:51:00.002+01:00

Eftersom att bloggen låg öde under några månader kommer det att dyka upp lite grejer som borde ha hittat hit för länge sen.

Min tanke med bloggen är ju främst att ha en plats att samla minnen på, men naturligtvis också att dela med mig till den som eventuellt är intresserad. :-)

Här kommer ett klipp från Annandag jul 2010. Vi skulle just börja öva inför Gudstjänsten när lilleman istället intog pappas plats...

YouTube Video

- Posted using BlogPress from my iPhone

Nisse tänker sjöman bli, segla till Jamaica.

2011-02-19T01:40:00.002+01:00

Långsamt, långsamt sjunker en väldigt stor sanning in i min själ:
Min lillebror; MIN lillebror; min LILLEbror; alltså min lilleBROR - killen jag minns när han föddes (17 minuter över 8 på nyårsaftons morgon 1984) - ska gifta sig. Gifta sig!

Det är stort. Nästan ogreppbart. Jag pendlar mellan att på ett intellektuellt sätt planera, drömma och fantisera och att på ett mer emotionellt sätt snarare kippa efter andan.

Jag förstår att jag överreagerar. Jag vet att jag bara är syster, inte mamma. Men det verkar mina känslor tokstrunta i! De dansar glatt jenka inne i mig med två hopp framåt i förväntan och spänning och ett hopp tillbaka i gråtmildhet och sentimentalitet.

Min lillebror. Min älskade lillebror. Han ska gifta sig!! En av livets riktigt stora dagar är i antågande och jag vill vara beredd att ta emot den på allra bästa sätt.

Inläggets rubrik är en liten ömhetsbetygelse till min lillebror, men i brist på en bild av honom to go med temat får det istället bli en bild av mina två yngstas lek från härom dagen. Även det med en viss seglartouch, eller hur?

- Posted using BlogPress from my iPhone

Öppna förskolan

2011-02-14T12:28:00.001+01:00

Idag skulle vi ha lekt i kuddrummet på Fyrishov (alla småbarnsföräldrar i Uppsala förstår vilken stor dag detta därmed skulle bli). Tyvärr ledde det ena och det andra på morgonen till att planeringen fick göras om, och kosan styrdes istället till vårt nya favvohak: Öppna förskolan!

Levi bestämde att vagnen var under hans värdighet och insisterade på att gå, vilket gick lika bra det.

Eftersom den ursprungliga planeringen resulterat i att det fanns en termos varm choklad i skötväskan, fick det bli picnic på ÖF. Rätt mysigt det med.

Lillgrabben är omåttligt förtjust i att leka "vuxenlekar", så han tog ansvar för att dockorna fick mat och blev rapade, att alla föräldrar fick varsin tallrik och ställde sig därefter och lagade mat. Min mysiga kille!

Nu ska vi hämta storebror på skolan. So long!

- Posted using BlogPress from my iP dZzdrtghbvbvhhone

"att du är älskad för din egen skull"

2011-02-11T14:21:00.001+01:00

Efter att ha varit iväg ett par timmar på sen eftermiddag i början av veckan, satte jag mig ner med storkillen i soffan. Plötsligt slängde han sig runt min hals och sa, med stort eftertryck, "Jag ÄLSKAR att du är hemma, mamma!!!"

Mitt mammahjärta svällde till den blygsamma storleken av en zeppelinare och jag njöt av att både ha varit efterlängtad och att nu ha kvalitetstid med min äldste favorit.

Mycket vill ju dock som bekant ändå ha mer, så jag fiskade efter en mer målande beskrivning av hans känslor, och fick höra "Jag ÄLSKAR när du är hemma, för då är din dator hemma! Pappas bara hackar när jag spelar på den."

Behöver jag tillägga att den där zeppelinaren susade iväg med värdigheten hos en alltför uppblåst ballong...

- Posted using BlogPress from my iPhone

Och på Björksfronten intet nytt

2011-02-11T12:31:00.002+01:00

Här började dagen med en något anarkistisk mathållning. Lilleman inledde med välling, gick vidare till ett tuggummi från skötväskan, en Piggelin från frysen och en riskaka från bänken. Hans radar för "kaka" är nästan läskigt välutvecklad! Mina försök att äta något "riktigt", typ fil eller en macka, var helt dödfödda.

Medan småttingarna och jag har haft hemmamys, har maken följt med storkillen på friluftsdag, där skridskoåkning i ishall stod på programmet. Innan det bar av till ishallen hann de dock med lite pyssel i klassrummet vilket dokumenterades med en bild.

Snart är son och make hemma igen och då skall hemmet förberedas för att ta emot besök av efterlängtade vänner senare i eftermiddag. So long!

- Posted using BlogPress from my iPhone

När jag blir stor!

2011-02-10T19:39:00.001+01:00

Idag bestämde lilleman att pappa skulle ha brandmanshjälm på sig. Han gav sig absolut inte, och min snälle make lät honom få sin vilja igenom. En framtida karriär som brandman, kanske?
Hm, nej, hoppas inte det.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Blogga från telefonen

2011-02-10T19:07:00.001+01:00

Jag har ju inte skrivit en rad här sen Apostlarna gick ibland oss, men nu tror jag att det blir ändring. Jag har nämligen äntligen installerat en app för att blogga från mobilen, vilket känns lovande!
Ja, så nu får eftervärlden döma om huruvida detta var ett genidrag, eller om det bara var en dödsryckning från en stackars missbrukad blogg...

- Posted using BlogPress from my iPhone

Inte för att skryta, men...

2010-11-01T21:04:00.004+01:00

....det här är min son.

Världens finaste.

Lite balans i livet

2010-10-13T10:21:00.003+02:00

När jag hämtade storkillen på skolan igår, försökte jag som vanligt klämma ur honom något från skoldagen. Oftast blir svaret "jag minns inte", men igår fick jag en ganska målande beskrivning av favoritämnet: Gymnastiken!

Om jag förstod det hela rätt, så hade fröken gjort en slags hinderbana där hon först hade visat vad man skulle göra vid varje station. (Fröken, inte direkt purung, var duktig på att göra kullerbyttor, fick jag till exempel veta!)

Ett av momenten var balansgång. Först hade de fått träna på en bräda, och sedan fick de tydligen testa att balansera på slak lina! Inte dåligt.
Storkillen berättade stolt att de andra barnen hade tappat balansen, men att han hade fokuserat och varit noggrann och hade klarat hela promenaden! Jag frågade hur han hade gjort och fick till svar att "Jag trodde på Gud och tänkte hur Jesus skulle ha gjort."
Plötsligt fick mamma lite svårt att hålla sig från att fnissa lite (men jag klarade det!).
WWJD, liksom. I balansgång.

Fröken menade nog väl...

2010-09-28T19:02:00.009+02:00

"Mamma, den snälla tungan kan styra mitt liv och den kan styra en båt. Båten har ett litet, litet roder som styr heeela båten. Den snälla tungan kan också styra en häst, för hästen har ju liksom ett koppel med en liten, liten pinne i munnen. Och så har den som rider skor som jag har sett på TV.
Den elaka tungan kan styra en tändsticka och den ska man inte ta till en skog och lägga där. Det var en skog som brann i ett annat land, och brandmännen försökte släcka elden, men det gick inte för solen var så varm!"

Att storkillen rapporterar lärdomar från skolan är inte särskilt frekvent, men idag var beskrivningen målande. Något säger mig dock att han kanske inte riktigt fick med sig själva konsensus av morgonens Chapel...

Sjukskriven

2010-08-05T19:57:00.003+02:00

Ja, igår skulle jag sjunga ett par sånger på en begravning. Begravningsceremonin inleddes med ett orgelstycket (vackra Gammal Fäbodpsalm från Dalarna), som jag bara hörde de första takterna till, samt det avslutande ackordet. Resten av stycket hängde jag avsvimmad på min stol bakom orgeln... Snälle kantorn sjöng mina sånger medan jag återhämtade mig bland kistorna i kylrummet - en miljö som för övrigt inte kändes lika morbid som det låter.

Några timmar senare genomgick jag en rätt rejäl undersökning på Akademiska som inte visade några större fel än lågt blodtryck (95/60) och äggviteämne i ur*net. EKG, hb-värde, CTG-kurva och ultraljud var i övrigt bara finemang. Lilleskrutt väger enligt beräkningen just nu 2950gr! Hoppas den inte växer för mycket de återstående veckorna, annars kommer han/hon ha uppnått sisådär 3,9 kg innan det blir dags! Inte ok...

Ja, ja, sjukskriven blev jag i alla fall, till att börja med i drygt två veckor, sen får vi se hur det hela artar, eller urartar, sig. Hemma blir det mest lågtempo och vila för min del - jag hinner tacka min hjälte till make x antal gånger om dagen för hans tålamod med att dra hela lasset själv, men tycker ändå att "tack" låter grymt klent i jämförelse med vad han ger.

Livet blir ju som bekant sällan som man tänkt sig. Vi som har så mycket att förbereda här hemma innan barnet kommer - saker som faktiskt MÅSTE bli gjorda. Hur i all världen ska det gå till?!!

Första pianosegern!

2010-07-01T13:14:00.008+02:00

Stora killen ville spela Blinka lilla stjärna där, och jag försökte först vägleda honom genom att bara skriva 1, 2, 3, 4, 5 och 6 på tangenterna och skriva en liten skiss över i vilken ordning tangenterna skulle användas. Det blev dock lite förvirrande för honom utan text, så då fick det bli noter. (Älskade Finale, without you, I would be nothing!)

Med en lite mer logisk notbild gick det strålande för honom! Han ville filma och skicka till pappa, men eftersom filen blev för stor, fick det bli ett blogginlägg istället. Så, låt mig stolt presentera:
Äldste sonens livs första pianouppspel!:

Sömnproblem

2010-06-27T20:29:00.003+02:00

5-åringen, nattad sen över en timme men fortfarande vaken, kom nyss in i vardagsrummet med orden "Jag ska sova här". "Nej, det ska du inte", svarade vi. "Jo, jag behöver det." "Nej, du ska ändå inte sova här, älskling, gå och lägg dig." "Men, jag BEHÖVER det!"

Ett dödläge i diskussionen var uppnått och frågan var om vi någonsin skulle komma vidare.

En liten markering i kroppspråket fick mig att undra över vad hans ärende egentligen var. "Varför gjorde du så?", undrade jag. "För att jag BEHÖVER kissa!", blev det halvt desperata svaret.

Han hade bara öppnat upp samtalet med en liten felsägning...

Here comes the Bride!

2010-06-18T21:28:00.008+02:00

Inser att jag ju måste klämma ur mig ett blogginlägg ikväll. För det här är ju kvällen före dagen med stort B! Ja, Bröllopsdagen, alltså. Hela Sverige är ju som bekant totalt ockuperat av Victoria & Daniel med all vad det innebär av nyhetsflöden med svarta rubriker i stil med "Victorias blixtmöte med tärnan" (Aftonbladet, två dagar innan hovet meddelade att det inte finns några tärnor, utan att det istället blir 10 brudnäbbar) och andra minst lika rafflande avslöjanden.

Många hytter ju med näven och menar att det här bröllopet inte på något sätt är mer intressant än andra bröllop. Så fel de har! Hur skulle något annat bröllop (möjligtvis ens eget borträknat) kunna mäta sig med detta? Jag applåderar och surfar mig matt efter fler bilder, bilder, bilder av alla klänningar, dekorationer och vanligt folk från Ockelbo.

Den självklara kröningen av alla festligheter hade ju varit att vara en av gästerna i kyrkan och på Slottet. Tyvärr har mitt namn inte uppnått sådan strålglans att hovet har låtit sig bländas, så därför har jag, tillsammans med mina kära syskon, tagit saker i egna händer.

Någon gång i början av året föddes en tanke att boka en underbart vacker lokal på min arbetsplats för just denna dag. Salongen, inredd i turkisk stil någon gång i början av förra seklet, rymmer ca 60 personer och pryds på ena kortväggen av två porträtt - vardera föreställande antingen kungen eller drottningen uppskattningsvis ungefär vid tiden för deras bröllop! Kan det bli bättre för en alternativ bröllopsfest? Svt kommer kanske inte att direktsända en endaste minut av vår fest, men något säger mig att vi kommer att få möjlighet till mer närkontakt med brudens föräldrar än vad de flesta på hovets gästlista får chansen till.

(Ja, konsten för den här typen av tilldragelser är helt enkelt att göra så stort nummer som möjligt av varje detalj längst vägen...)

Själva upplägget av dagen blir ungefär så här:
När morgon övergår till förmiddag beger sig hela sällskapet på totalt 25 personer till Hufvudstaden. Väl framme gör vi lokalen festfin, naturligtvis färgkoordinerat med den fest som kommer att pågå parallellt med vår, lagar i ordning en äkta svensk sommarbuffé och fixar med den teknik som behövs för att vi inte ska missa något av sändningen.

Två timmar innan vigseln sätter vi oss till bords, iklädda vackra kläder och i möjligaste mån även tiaror, och njuter av maten. Efter att alla är mätta och belåtna låter vi barnen leka av sig medan vi ansvarstagande vuxna diskar undan, för att vi alla sedan ska återsamlas lagom till vigseln.

Mmmmm. Vigseln. Längtar efter vigseln...

När utgångsmarschen klingat ut rusar vi ett par kvarter bort och hoppas på en glimt av kortegen och brudparet. Utopiskt, får väl erkännas, men vi ska göra vårt bästa! Efter att de passerat springer den som vill vidare till Strömbron/Strömkajen för att vinka till brudparet när de kommer ut på Slottets balkong.

Ja, sen bär det av tillbaka till lokalen där bröllopstårtor, frukt och godis avnjuts medan vi fortsätter att följa sändningen från bröllopsmiddag och -fest via svt.

För den som undrar:
Ja, vi är fullt medvetna om att vi går sisådär några mil för långt i vårt firande av Kronprinsessans bröllop, men som redan har konstaterats så mången gång tidigare:
Man har ju faktiskt inte roligare än man gör sig.

God natt!

Flest slag innan låtens slut vinner!

2010-06-05T00:22:00.005+02:00

Här är en äkta entertainer! Han har sannerligen tagit till sig vad som brukar sägas om att publikens minne av en tillställning till 90% består av vad de såg och endast till 10% av vad de hörde. Han gör det liksom så enkelt för oss att ta till oss de där 90 procenten!
Mycket jobb verkar det i alla fall ligga bakom denna mix av trumslageri och cheerleading.

Någon mer än jag som ser en tydlig koppling till denna trumslagarhjälte? (För den med ont om tid rekommenderar jag att klicka fram 2 minuter in i videon.)

Facebook in real life

2010-05-21T14:09:00.002+02:00

Förstår att det finns mängder av videos i ämnet, men den här var ju riktigt bra! :-)

Konungen gömmer sig

2010-05-21T11:46:00.005+02:00

I morse hittade minstingen en box med stuvar, vilka han på ett förtjänstfullt sätt ombesörjde så att de alla fick en egen plats på vardagsrumsgolvet.

Nyss blev han alldeles tyst & stilla här hemma, och eftersom alla föräldrar vet att tysta & stilla barn med högsta sannolikhet antingen sover eller gör något otillåtet, kollade jag upp vad som pågick.

Fann lilleman stående mitt på vardagsrumsgolvet med en tygbit över huvudet, tålmodigt väntandes på att jag skulle upptäcka att han gömt sig. När jag "hittade" honom sken han som självaste Teletubbiessolen - obeskrivligt nöjd med sitt tilltag.

Det är ju såna stunder som gör den störda nattsömnen till en lättglömd parentes.

Läste jag inte både Tyska A och B?

2010-05-04T12:01:00.000+02:00

Sonen säger ord jag inte förstår och hävdar att det är tyska. Kan det stämma? Han säger att han inte vet riktigt hur man pratar tyska, men att han pratar tyska som han vill. Exempel på glosa: "frembé", (uttalas med "amerikanskt r") som betyder bäbis.
Nån mer än jag som bommade den på glosförhöret?

Vill HA!!!

2010-04-15T12:42:00.002+02:00

Oj oj oj! Snubblade över detta på facebook och vill ha, ha, ha! Någon som har lust att anpassa ritningen till våningssäng (dags för T & L att dela rum snart) och komma hit och snickra? Jag lovar att serva med fika, mat och entusiastiska hejarop!

Avslutningen av T's aftonbön ikväll:

2010-04-10T21:30:00.006+02:00

"...vi ber att vi ska sova gott och inte drömma mardrömmar utan bara härliga drömmar. Om dig. Eller om sommaren, eller att bada. Eller om dina änglar, eller om himmelen eller om att man talar om dig.
I Jesu namn, amen."

Heja Bolibompa!! :-)

2010-04-07T13:24:00.004+02:00

Förra veckan råkade vi se just när detta sändes från Bolibompastudion. Vi trodde ju knappt våra ögon! Tack, Supersnälla Silversara!