Lite balans i livet

När jag hämtade storkillen på skolan igår, försökte jag som vanligt klämma ur honom något från skoldagen. Oftast blir svaret "jag minns inte", men igår fick jag en ganska målande beskrivning av favoritämnet: Gymnastiken!

Om jag förstod det hela rätt, så hade fröken gjort en slags hinderbana där hon först hade visat vad man skulle göra vid varje station. (Fröken, inte direkt purung, var duktig på att göra kullerbyttor, fick jag till exempel veta!)

Ett av momenten var balansgång. Först hade de fått träna på en bräda, och sedan fick de tydligen testa att balansera på slak lina! Inte dåligt.
Storkillen berättade stolt att de andra barnen hade tappat balansen, men att han hade fokuserat och varit noggrann och hade klarat hela promenaden! Jag frågade hur han hade gjort och fick till svar att "Jag trodde på Gud och tänkte hur Jesus skulle ha gjort."
Plötsligt fick mamma lite svårt att hålla sig från att fnissa lite (men jag klarade det!).
WWJD, liksom. I balansgång.

Fröken menade nog väl...

"Mamma, den snälla tungan kan styra mitt liv och den kan styra en båt. Båten har ett litet, litet roder som styr heeela båten. Den snälla tungan kan också styra en häst, för hästen har ju liksom ett koppel med en liten, liten pinne i munnen. Och så har den som rider skor som jag har sett på TV.
Den elaka tungan kan styra en tändsticka och den ska man inte ta till en skog och lägga där. Det var en skog som brann i ett annat land, och brandmännen försökte släcka elden, men det gick inte för solen var så varm!"

Att storkillen rapporterar lärdomar från skolan är inte särskilt frekvent, men idag var beskrivningen målande. Något säger mig dock att han kanske inte riktigt fick med sig själva konsensus av morgonens Chapel...

Sjukskriven

Ja, igår skulle jag sjunga ett par sånger på en begravning. Begravningsceremonin inleddes med ett orgelstycket (vackra Gammal Fäbodpsalm från Dalarna), som jag bara hörde de första takterna till, samt det avslutande ackordet. Resten av stycket hängde jag avsvimmad på min stol bakom orgeln... Snälle kantorn sjöng mina sånger medan jag återhämtade mig bland kistorna i kylrummet - en miljö som för övrigt inte kändes lika morbid som det låter.

Några timmar senare genomgick jag en rätt rejäl undersökning på Akademiska som inte visade några större fel än lågt blodtryck (95/60) och äggviteämne i ur*net. EKG, hb-värde, CTG-kurva och ultraljud var i övrigt bara finemang. Lilleskrutt väger enligt beräkningen just nu 2950gr! Hoppas den inte växer för mycket de återstående veckorna, annars kommer han/hon ha uppnått sisådär 3,9 kg innan det blir dags! Inte ok...

Ja, ja, sjukskriven blev jag i alla fall, till att börja med i drygt två veckor, sen får vi se hur det hela artar, eller urartar, sig. Hemma blir det mest lågtempo och vila för min del - jag hinner tacka min hjälte till make x antal gånger om dagen för hans tålamod med att dra hela lasset själv, men tycker ändå att "tack" låter grymt klent i jämförelse med vad han ger.

Livet blir ju som bekant sällan som man tänkt sig. Vi som har så mycket att förbereda här hemma innan barnet kommer - saker som faktiskt MÅSTE bli gjorda. Hur i all världen ska det gå till?!!

Första pianosegern!

Stora killen ville spela Blinka lilla stjärna där, och jag försökte först vägleda honom genom att bara skriva 1, 2, 3, 4, 5 och 6 på tangenterna och skriva en liten skiss över i vilken ordning tangenterna skulle användas. Det blev dock lite förvirrande för honom utan text, så då fick det bli noter. (Älskade Finale, without you, I would be nothing!)

Med en lite mer logisk notbild gick det strålande för honom! Han ville filma och skicka till pappa, men eftersom filen blev för stor, fick det bli ett blogginlägg istället. Så, låt mig stolt presentera:
Äldste sonens livs första pianouppspel!:

Sömnproblem

5-åringen, nattad sen över en timme men fortfarande vaken, kom nyss in i vardagsrummet med orden "Jag ska sova här". "Nej, det ska du inte", svarade vi. "Jo, jag behöver det." "Nej, du ska ändå inte sova här, älskling, gå och lägg dig." "Men, jag BEHÖVER det!"

Ett dödläge i diskussionen var uppnått och frågan var om vi någonsin skulle komma vidare.

En liten markering i kroppspråket fick mig att undra över vad hans ärende egentligen var. "Varför gjorde du så?", undrade jag. "För att jag BEHÖVER kissa!", blev det halvt desperata svaret.

Han hade bara öppnat upp samtalet med en liten felsägning...

Here comes the Bride!

Inser att jag ju måste klämma ur mig ett blogginlägg ikväll. För det här är ju kvällen före dagen med stort B! Ja, Bröllopsdagen, alltså. Hela Sverige är ju som bekant totalt ockuperat av Victoria & Daniel med all vad det innebär av nyhetsflöden med svarta rubriker i stil med "Victorias blixtmöte med tärnan" (Aftonbladet, två dagar innan hovet meddelade att det inte finns några tärnor, utan att det istället blir 10 brudnäbbar) och andra minst lika rafflande avslöjanden.

Många hytter ju med näven och menar att det här bröllopet inte på något sätt är mer intressant än andra bröllop. Så fel de har! Hur skulle något annat bröllop (möjligtvis ens eget borträknat) kunna mäta sig med detta? Jag applåderar och surfar mig matt efter fler bilder, bilder, bilder av alla klänningar, dekorationer och vanligt folk från Ockelbo.

Den självklara kröningen av alla festligheter hade ju varit att vara en av gästerna i kyrkan och på Slottet. Tyvärr har mitt namn inte uppnått sådan strålglans att hovet har låtit sig bländas, så därför har jag, tillsammans med mina kära syskon, tagit saker i egna händer.

Någon gång i början av året föddes en tanke att boka en underbart vacker lokal på min arbetsplats för just denna dag. Salongen, inredd i turkisk stil någon gång i början av förra seklet, rymmer ca 60 personer och pryds på ena kortväggen av två porträtt - vardera föreställande antingen kungen eller drottningen uppskattningsvis ungefär vid tiden för deras bröllop! Kan det bli bättre för en alternativ bröllopsfest? Svt kommer kanske inte att direktsända en endaste minut av vår fest, men något säger mig att vi kommer att få möjlighet till mer närkontakt med brudens föräldrar än vad de flesta på hovets gästlista får chansen till.

(Ja, konsten för den här typen av tilldragelser är helt enkelt att göra så stort nummer som möjligt av varje detalj längst vägen...)

Själva upplägget av dagen blir ungefär så här:
När morgon övergår till förmiddag beger sig hela sällskapet på totalt 25 personer till Hufvudstaden. Väl framme gör vi lokalen festfin, naturligtvis färgkoordinerat med den fest som kommer att pågå parallellt med vår, lagar i ordning en äkta svensk sommarbuffé och fixar med den teknik som behövs för att vi inte ska missa något av sändningen.

Två timmar innan vigseln sätter vi oss till bords, iklädda vackra kläder och i möjligaste mån även tiaror, och njuter av maten. Efter att alla är mätta och belåtna låter vi barnen leka av sig medan vi ansvarstagande vuxna diskar undan, för att vi alla sedan ska återsamlas lagom till vigseln.

Mmmmm. Vigseln. Längtar efter vigseln...

När utgångsmarschen klingat ut rusar vi ett par kvarter bort och hoppas på en glimt av kortegen och brudparet. Utopiskt, får väl erkännas, men vi ska göra vårt bästa! Efter att de passerat springer den som vill vidare till Strömbron/Strömkajen för att vinka till brudparet när de kommer ut på Slottets balkong.

Ja, sen bär det av tillbaka till lokalen där bröllopstårtor, frukt och godis avnjuts medan vi fortsätter att följa sändningen från bröllopsmiddag och -fest via svt.

För den som undrar:
Ja, vi är fullt medvetna om att vi går sisådär några mil för långt i vårt firande av Kronprinsessans bröllop, men som redan har konstaterats så mången gång tidigare:
Man har ju faktiskt inte roligare än man gör sig.

God natt!

Flest slag innan låtens slut vinner!

Här är en äkta entertainer! Han har sannerligen tagit till sig vad som brukar sägas om att publikens minne av en tillställning till 90% består av vad de såg och endast till 10% av vad de hörde. Han gör det liksom så enkelt för oss att ta till oss de där 90 procenten!
Mycket jobb verkar det i alla fall ligga bakom denna mix av trumslageri och cheerleading.

Någon mer än jag som ser en tydlig koppling till denna trumslagarhjälte? (För den med ont om tid rekommenderar jag att klicka fram 2 minuter in i videon.)