Lollos bäbis var en pojke!

Minsann. Svägerskan som på ett väldigt sällskapligt sätt valde att bli gravid bara några veckor före mig har redan slutat vara gravid och har istället en helt underbar liten grabb hemma. Vi som låg 3 veckor och 2 dagar från varandra - plötsligt födde hon 2 veckor för tidigt och lämnade mig att ensam vänta på min beräknade förlossningsdag. Till råga på allt är jag ju märkligt övertygad om att den här krabaten tänkte gosa inne i min mage på övertid så plötsligt känns det som att hennes grabb kommer att vara tonåring innan vi ens får se våran för första gången. Livet är SÅ ORÄTTVIST! Jag är dock väldigt glad för hennes skull. Hennes förra förlossning var en mardröm och den här gick som en dans (i den mån den liknelsen fungerar på förlossningar). Hon strålar av lycka över att ha fått uppleva en sån kontrast mot förra gången.

På tal om bäbisar så ber jag SÅ mycket om ursäkt för att jag inte berättade den kanske största nyheten när jag skrev "Sen sist"-inlägget. Ok att vi ska ha barn och att svägerskan gifte sig osv, osv. Först och främst borde jag ha ropat ut att ANDERS OCH PAULA VÄNTAR BARN! Deras lilla mirakel beräknas anlända i april. Så otroligt mysigt!! Det blir bara en halvår mellan våra knattar och det är ju hur kalas som helst! (Känns det bättre nu, Paula? ;-))

Ja, innan jag stupar i säng kan jag berätta att helgen tillbringades i Göteborg. Samuel körde ner kl 04 i onsdags morse för att rigga upp Världens idags monter på bokmässan och Theo & jag flög ner i fredags. Det var första gången Theo flög och han var väldigt inställd på att få styra planet. Jag försökte in i det sista att förklara för honom varför det inte skulle kunna gå att ordna, utan att vinna över honom till min sida. När jag drog till med det tyngsta argumentet "inte ens pappa får styra planet" tittade han bara på mig som att jag kom från en annan planet. Det är ju fullständigt självklart att hans pappa får styra flygplan! Tack o lov blev han dock för överväldigad av att gå ombord för att komma ihåg varför han var där....

Väl i Göteborg blev det många timmar på bokmässan - en helt underbar plats som ogjord för en snart 4-åring med spring i benen... Det är ju nästan overkligt mycket folk som trängs där inne så sikten blir ju inte mer än några meter. Tack o lov började dag två på mässan med att Theo fick en rosa heliumballong från Nationalencyklopedins monter - med den runt hans handled blev det 1000 gånger lättare att följa hans väg genom folkmassan.
Jag gav mig på ett stölleprov, dock. Jag tyckte att det kändes som en bra idé att promenera med Theo i vagn från mässan till Götaplatsen och sen ner för hela Avenyn. Normalt känns det ju hur nära & smidigt som helst, men i det här tillståndet blev det snarare risk för förlossning under Poseidon. Belöningen blev dock att få träffa Kicki och Per vilket var väldigt mysigt! Samuel kunde ansluta framåt kvällen så att vi fick träffas allihop. Härligt med goda vänner!

Men NU ska jag sova. Det blev inte många timmar i natt och nu väntar några tunga arbetsdagar. Vi ses igen!

Tittut!

Oj oj oj. Fick en tankeställare av Mrs Houston och inser att det är dags för skärpning! En blogg kanske är som en Tamagotchi? En digital fantasi men ändå ack så känslig för att bil ignorerad? Vem är i sådana fall jag att helt strunta i dess behov?

Ok, sen sist:

• Magen växer! Vaggar nu runt i vecka 35 och ser dagligen fram emot när den här lilla killen ska titta ut! Staten har räknat ut att han ska komma den 2 november vilket ju är dagen innan storebrors 4-årsdag. Jag misstänker honom dock för att planera att ligga kvar i sin vattensäck längre än så... Theo är i alla fall jätteglad och har döpt lillebror till Jakob. Som att det inte räcker att både pastorn och administratören i församlingen envisas med att heta det. En till Jakob skulle nog bli droppen.
  Theo har i alla fall sen länge vetat att han får en bäbis när han fyller år, men för några veckor insåg han att han även ska få PAKET. Så, nu önskar han sig allt han ser och hävdar övertygande och allvarsamt att vi har många pengar och därmed kan köpa alltihop.
  Vojne vojne.
• Förutom att jag jobbar på LOKS och LOKG som musiklärare/körlärare/sångteknikslärare så har Samuel & jag börjat som musikledare i Citykyrkan i Sthlm. Vi är så glada! Det är en underbar församling och både församlingsledningen och alla sångare & musiker har varit så varma i sitt mottagande av oss. Vi börjar väldigt småskaligt men tanken är naturligtvis att engagemanget ska växa med tiden. Gud är god!
• Min svägerska med sambo bjöd in till dop av deras lilla dotter för 3 veckor sedan - och överraskade med att även gifta sig! En underbart vacker ceremoni med dop & vigsel på Medevi Brunn. Grattis herr & fru Bolgert!
• Vad mer? Småsyskonen har gått och blivit studenter. Brorsan läser Teknisk fysik och syrran läser Antikens kultur och samhällsliv. Vet inte vem jag är minst avundsjuk på! Tänk vad olika man är inom samma familj. Triggar på så grymt olika grejer! Jättekul för dem i alla fall, de verkar trivas båda två.

Det är säkert massa andra saker som borde stå med under rubriken "sen sist" men det får jag väl blogga om senare. Skyller glömskan på sammandragningarna som min work outande mage håller på med. Tack för visat intresse!

Och så en konsert till...

Snart ska jag skriva något mer personligt igen, men först kommer här ännu en liten puff för en konsert! Denna gång är det dock något som ligger mig särskilt varmt om hjärtat eftersom det nu är min alldeles egna kör som gör sitt första framträdande! Åh vad spännande!!

Nu på lördag, den 24 maj kl 15:00 i Johan III's galleri, Uppsala Konstmuseum, Uppsala slott har "Frida Björks Kammarkör" en försommarkonsert med fri entré. (Om någon för övrigt har en bra idé till ett lite mer intressant namn så tas det tacksamt emot, jag är dokumenterat urkass på att komma på namn på körer och blygs över vad det slutligen blev...)

Konserten blir kort, vi har ju bara hållit på i en termin, men vi hoppas ändå på mycket folk så välkommen att lyssna!

Konsert på Ribbingebäck, tisdag den 13 maj

Ok, här kommer fler konserttips! :-) På tisdag blir det konsert med eleverna ur Musikprofilen på LOKS. Konserten börjar k l19:00 och varar i ca två timmar inklusive paus. Inträdet (som oavkortat går till Birgitta Ekmans fond för barn i Indien) är 40:-/vuxen, 20:-/barn och 100:-/familj.
Alla som är sugna på att höra duktiga och entusiastiska 12-åringar ge konsert är varmt välkomna!

Allt gick bra (till slut)

Pust och pust! Efter veckor av intensivt arbete har nu årets musikaluppsättning på Livets Ords Kristna Gymnasium gått av stapeln. Efter en kaotisk premiärkväll - eller vad sägs om följande axplock från kvällen; flera mickar slutade att fungera, DVD-filerna som stod för ljud och bild slängde in en brummande baston på alla sånger, en harpa välte med ett öronbedövande brak i golvet, cellistens noter hade fått fötter så under cirka en halv sång ur Miss Saigon sprang hjälpsamma fötter omkring och letade noter runt scenen, hela ensemblen kom av sig i koreografin under Grease, etc, etc.... *suck* Efter allt jobb från samtliga inblandade var det rätt nedslående att så mycket gick så fel! Man ville snarare be publiken om ursäkt än ta emot applåder i slutet... Eleverna var dock fantastiska som slutförde föreställningen utan att deppa ihop!

MEN! Som kompensation gick gårdagens föreställning som på räls. Alla gjorde så otroligt bra ifrån sig och tekniken var helt på vår sida. HURRA! Tack alla underbara elever för att ni gav så otroligt mycket, och tack publiken för er entusiasm. Det här var roligt!!

Nu väntar några ytterligare konserter; den 13 maj har mina elever ur Musikprofilen en öppen konsert på Ribbingebäck, och den 24 maj har min nystartade kammarkör en kort med naggande god konsert för alla som vill lyssna till vacker sång och musik en stund under eftermiddagen.

Ses och hörs!
/Frida

5 år minsann!

Idag firar Samuel och jag femårig bröllopsdag. Jag är så tacksam för att det blev Samuel och jag; han känner mig bättre än någon människa på jorden och det är SÅ STORT att få dela både toppar och dalar med just honom! Jag älskar dig, Samuel!!

För några veckor sen träffade jag ett par som nu är inne på sitt 64:e år som gifta vilket ju får våra fem år att framstå som en aning futtiga. Jag inser dock att enda sättet att nå de där 64 åren ju å andra sidan är att någonstans i början ha passerat de första fem, så man får väl se detta som en första liten markering i vandringspinnen. :-)

Jag är för övrigt så enormt trött efter spelningen igår, men ser fram emot en fortsatt mysig dag med make och barn. Nu ska vi åka och titta på djur för det tycker Theo är SÅ kul! Puss och kram!

(Skickar med en bild från igår. )


Från vänster:
Carina Hernvald (kör) Frida Björk (kör) Peter Forss (konstrabas, kör)
Anna Christoffersson (solosång) Olle Linder (trummor, slagverk, kör)
Pablo Donaldo (gitarr, flöjt, kör)

Vaken

Sådär, klockan är 05:51 och jag har varit vaken i exakt en timme. Vaknade av ett väldans oväsen - i dimmorna tänkte jag först att någon jet legad gatuarbetare körde omkring med sitt stora sopfordon och gjorde vårfint, men när jag insåg att klockan var före 5 fick jag tolka om vad jag hörde.

Det visade sig vara en polishelikopter som flög snudd på läskigt nära hustaken med spårljuset riktade mot vår gård (just när jag tittade ut) . Stod och kikade en stund från balkongen och fascinerades över i vilket bestämt mönster helikoptern "dansade" i skyn.

Mina tankar gick till försvunne Edla och hennes familj. Den mardröm de har hamnat i är så mycket värre än vad jag klarar av att leva mig in i. Bara att börja tänka sig in i vad de går igenom gör för ont för att låta tanken löpa vidare. Såg bilderna från deras lilla by på TV och konstaterade att en förälder där ju måste vara övertygad om att man låter sina barn växa upp på universums tryggaste ställe.
Var har lilla gumman tagit vägen?! Jag ber om att föräldrarna snart ska få ett besked; helst av allt att hon återfinns och kommer att leva ett långt liv med barn och barnbarn, men om det redan är försent ber jag ändå om att de snart ska få svar på vad som hände. Att leva i ovisshet måste vara en sådan ofattbar smärta.

Polishelikoptern cirkulerar fortfarande runt vårt område och jag vet nu att de letar efter en deprimerad person som har försvunnit. Så mycket sorg det finns.