Ibland tänker jag...

...att det vore roligt med kommentarer. Jag vet ju att en blogg som den här, som har en sådan oberäknelig täthet mellan inläggen, inte samlar på sig en trogen läsarskara. Men statistiken skvallrar om att det ju faktiskt är några som tittar in och då vore det ju så rasande roligt att få en kommentar här & där. =)

På promenad

Inför denna överhettade dag fanns planer på att åka ut till havet för bad och/eller fiske. Det hade varit fantastiskt mysigt, men det blev bättre än så!

Storkillen cyklade till en kompis och Lilleman fick följa med farmor på utflykt. Kvar var Lilltösen, vi och vårt hem där TUSEN saker som kräver barnfrihet plötsligt kunde göras!

Samuel och jag har jobbat som tokar. Han har målat och jag har gått igenom tonvis av saker - och slängt det mesta.

Den här dagen kommer jag leva på länge, länge!!!!!


Eftersom jag inte har satt min fot utanför dörren på hela dagen - den plötsliga sommarhettan till trots - tar Lilltösen och jag nu en kvällspromenad till Ica. Mysigt det med!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Äta själv

Min svägerska tycker att jag är hopplös i min inställning till barn & kladd. Och jag kan inte gärna argumentera emot. Jag har svårt för kladd och skulle utan problem kunna blomma ut i en prunkande bacillskräck om jag inte kämpade emot.

Tydligen är detta ett drag som funnits hela mitt liv - mina föräldrar har många gånger berättat om hur jag satt stilla i barnstolen vid bordet, med händerna i luften, och väntade på att bli tvättad efter maten...

Tyvärr betyder det att mina barn inte får leka sig fram vid matbordet som andra ungar nog får. Idag bestämde jag mig dock för att ge efter för Lilltösens uppenbara vilja att få äta själv.

Oj vad roligt hon hade!

(I ärlighetens namn så matade jag mer än halva portionen först - kändes bra att veta att inte allt skulle kunna hamna på golvet.)
- Posted using BlogPress from my iPhone

Inför skolstart

I måndags började storkillen ettan. För honom var det naturligt och roligt, för mig var det chockartat och läskigt.

Självklart vill jag att barnen ska växa upp å så, jag är inte galen. Men det är ett så stort steg att bli skolbarn! Fram till i måndags var det bara upp till oss hur vår vardag ser ut, hur vi har velat lägga upp vårt familjeliv, vår tid.
Från och med i måndags har storkillen skolplikt och vi kan inte längre bestämma allt själva. Naturligt, förmånligt och vackert, javisst, men helt nytt.

Jaja, för att både han & jag skulle ladda upp förväntan inför skolstarten så fick hela helgen bestå av förberedelser. O så mysigt vi hade!

På lördagen tillbringade vi några timmar i hällregnet i Uppsala C och inhandlade gympapåse, gympakläder, gympaskor och höstskor (förutom present till Klara, förstås). Jag kände mig så välsignad, vi gjorde sådana fynd och fick så mycket för pengarna!

I söndags var Samuel hemma med lillkillen som ju haft feber i 1,5 vecka medan jag tog med mig de andra två till Stockholm.

Även denna dag blev jättemysig! Efter gudstjänsten stod inhandling av skolväska, bänkpapper samt födelsedagspresent till Samuel på att göra-listan.

Under tiden tog Samuel & lillkillen det lugnt hemma och gjorde sånt som lillkillen älskar mest i ett tempo som passade honom bäst.
Dagen avslutades sedan med våfflor hos farmor. Så otroligt mysigt!





- Posted using BlogPress from my iPhone

Grattis pappa Rolf!

Jag vet inte hur många personer jag genom livet har träffat som hänvisat till min pappa som "pappa Rolf", men många är det.

Jag hade honom till exempel som musiklärare i åk 1-3, men det var ingen i min klass som kallade honom för magistern. Nej, det var just "pappa Rolf" han fick heta, hela vägen till vi gick ut nian.
Tydligen har epitetet följt honom ända sedan han i 20-årsåldern gick sin utbildning på Framnäs i Piteå!

Jag förstår att detta grundar sig i hans värme och genuina intresse av att lyssna, hans förmåga att sätta sig in i andras situation och hans gåva att ge goda, Bibelförankrade råd. Där är nämligen min pappa bäst av alla!

Även om jag därmed på ett sätt har fått dela med mig av pappa med fler än mina fyra syskon så känner jag mig inte särskilt bortträngd. :) Jag vet att pappa ger mig sin fulla uppmärksamhet när jag verkligen behöver den.

Så grattis på födelsedagen, min egen älskade pappa Rolf!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Att komma hem...

...vid halv tio på kvällen, trött men glad efter en bönekväll i kyrkan, och mötas av denna syn på farstukvisten är...kärlek.



- Posted using BlogPress from my iPhone

I LOVE HIM!

Min storkille. Snällast, omtänksammast, mjukast och härligast i hela världen!