Aftonbön

"Jesus, jag ber att vi ska ha det bra och att vi aldrig, verkligen inte, ska skiljas. För vi är en. Det var du som tänkte att vi skulle leva. Annars hade vi inte fått så här fina syskon. Eller kusiner."

Ett utdrag ur Storkillens aftonbön ikväll. Såna stora tankar och sammanhang som ligger bakom en sån bön. Å vad jag önskar att jag kunde skydd barnen från all smärta som finns i livet. Men det går inte. Jag kan bara finnas där, försöka förklara och lova att vår kärlek aldrig sinar och att Gud aldrig lämnar.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Storkillens TV-debut

På Luciamorgonen lussade mina gymnasieelever för hela skolan & alla andra som rör sig i samma lokaler, vilket de gjorde med den äran. Är så stolt över mina duktiga elever och hoppas att jag får undervisa dem i körsång under hela deras gymnasietid! Resultatet efter en termin är fröken mer än nöjd med. Jaja, hur som helst. Det hände sig vid den tiden att TV4 Uppland besökte vårt luciatåg och valde ut ett par klipp för dagens sändningar. Och även om mina elever var fantastiska, så går jag upp i atomer av stolthet över pepparkakorna. Mittenkakan är min egen, den till vänster är fina kusinen. Håll till godo! :-)

Läxläsning

Storkillen ska högläsa 10 min, fyra gånger i veckan. Själva läxboken tog dock under minuten, inklusive livliga betoningar. :) För att dryga ut tiden är det nu högläsning ur Pelle Svanslös för mamma & småsyskon. Mysigt!





- Posted using BlogPress from my iPhone

I LOVE HIM!

Min storkille. Snällast, omtänksammast, mjukast och härligast i hela världen!

När regnet öser ner

Idag har det kommit helt vansinnigt mycket regn. Gång efter gång öppnades himlen och regnet fullständigt öste ner. Däremellan sken dock solen, precis som att ingenting hade hänt.

Nån gång på eftermiddagen, när ännu ett skyfall drog igång (vilket visade sig bli dagens sista) drabbades jag av ett barndomsminne.

Under uppväxtåren i Umeå hade min äldsta syster Hanna och jag en årlig tradition som utspelades under just den här typen av extraordinära skyfall. Vi drog på oss baddräkter och skyndade ut på tomten för att placera ut hinkar under stuprören. Vi sprang omkring i regnet tills vi var helt genomblöta, och avslutade sedan regndansen med att tvätta håret med regnvattnet vi samlat in. Världens mys!

Inspirerad av detta förelsog jag grabbarna att springa ut och leka i vattnet. Lillkillen ville absolut inte, men storkillen nappade snabbt. På med badbyxor (i stressen hittade jag inte hans, så lillebrors badbyxor fick duga), linne och stövlar!


När brorsan var på väg ut insåg lilleman rolighetspotentialen i vad som höll på att hända och drog snabbt av sig kläderna för att följa med. Som tur var hittade jag hans andra par badbyxor.


Ja, sen var det bara att ge sig hän. "Vår" bollplan hade förvandlats till en sjö som blev en perfekt vattenlekplats!

För min del blev det absolut en av sommarens höjdpunkter. Så oerhört mysigt!

De går och fiskar

Under uppväxtåren hände det sig både nu & då att pappa tog med oss för att fiska. Inte minst lämpade det sig bra i hans hemtrakter längst Vindelälven i södra Lappland. Jag minns dessa tillfällen som otroligt mysiga - pappa trivdes som fisken i vattnet (jag vet, jag är ändlöst skojig) och som en extra bonus så var farmor & farfar inte helt sällan närvarande på dessa turer.

Som kuriosa kan tilläggas att just fiskespö var en så viktig del i farföräldrarnas ögon att de till och med köpte egna spön till "oss tre". (Ja, det här var ju alltså när jag var en minitös och mina favoritsmåsyskon ännu inte var födda.) I skrivandes stund kan jag nog inte komma ihåg att de i övrigt gav oss några presenter, men det gjorde det säkert. Och gjorde de det inte är det ju inte så konstigt med tanke på att de hade sisådär 700 barnbarn. Men om fiskespön nu var de enda presenten så säger det ju nåt om tyngden i det hela. :)

Mina mysiga minnen till trots, så är det mycket som ska till för att jag skulle ge mig ut och fiska idag. Det är nämligen så att jag nu, precis som när jag var liten, vare sig förmår mig agna en mask eller döda en fisk. Allt sånt skötte farfar och pappa på den gamla goda tiden, men när jag nu själv är förälder inser jag att jag inte kan smita ifrån längre. Enda sättet att garanterat slippa är ju att helt enkelt fiskestrejka.

Till protokollet skall ändå föras att jag älskar allt det där andra kring fisketuren! Men att agna bete & döda fiskar - nej, det avstår jag intensivt gärna ifrån.

Tack o lov får mina barn ändå växa upp med att fiska! Maken älskar det och drar med barnen ut på fiske några gånger per säsong. Någon gång ibland (läs vart femte år) låter sig även min far övertalas till att följa med, och idag är en sån dag.

För en dryg halvtimme sen vinkade jag av maken & storkillen och i eftermiddag hoppas vi alla att det blir nyfångad regnbågsforell till middag!

God fiskelycka!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Jamen, då är det ju bara att flytta!

‎"Det är inte länge tills jag flyttar hemifrån: Jag har ju lärt mig att hälla upp mjölk själv, och så vet jag vart TV4 Sport är, den är på elvan."
Theo, 6,5 år vid frullen idag.

Nu var jag förvisso inte med själv vid frukosten, utan snodde helt enkelt citatet från makens Facebooksida. Men vissa saker måste faktiskt sparas för eftervärlden - och platsen för det är denna blogg! :-)

"Min lyckodag!"

I mitt sätt att tänka var den här dagen inte direkt den mest glimrande i historien. En hemmadag utan något särskilt alls som gjorde dagen extra lycklig. Ändå blev just denna dag Theodors lyckodag! Varför då, kan man undra. Jo, det beskrev han tydligt:
1: Han fick, för första gången, bonus i Yatzy.
2: Han fick visa upp sin cykel, och sina cykelskills, för morfar.
3: Idag lämnade bästa kompisen Lukas USA för att tillbringa sommaren i Sverige.

En mycket nöjd 6,5-åring tackade Jesus för sin lyckodag.

Och så var de bara 23....

Redan för ett par månader sedan blev det klart att vänster framtand på nedre raden höll på att förlora greppet. Processen gick långsamt framåt, men för de allra närmaste tänderna var det aldrig en fråga om om, utom om när.

I början av veckan blev situationen plötsligt akut och det stod klart att slaget var förlorat. Tanden höll desperat fast vid tandköttet, men under onsdagen tappade den alltmer greppet till den slutligen, bokstavligen, hängde i en skör tråd.

Vid torsdagsförmiddagens mellis tjänstgjorde tanden som vanligt tillsammans med sina bröder och systrar i det gemensamma arbetet att mala maten, när det plötsligt bara hände! Ingen märkte exakt i vilket ögonblick tanden gick från att vara en "finns" till att vara en "förlorad", men sanningen gick inte att förneka.

Den första tanden är nu tappad och storkillens lycka överstiger alla gränser! Det har jublats, kramats och dansats här hemma även om vi alla känt att ett blad har vänts och ett nytt kapitel om storkillens barndom börjat skrivas.

Min bäbis, min första unge, min stora kille: Min Theodor har tappat sin första tand! Det ÄR stort!

Theodor Brunskägg!

En av storkillens kompisar i klassen har fyllt 7 år och bjöd idag in till PIRATKALAS!


Hm, undrar om Storkillen eller mamma hade roligast... Förhoppningsvis var det jämnt skägg om det!


Inte hade jag trott att jag någonsin skulle göra min stora kille festfin genom att måla hans naglar. :-)





It's party time!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Aftonbön

Storkillen och Lilleman sover i våningssäng och går alltid och lägger sig samtidigt, åldersskillnaden till trots. Lilleman somnar som regel ganska snart medan Storkillen oftast läser en bok och lyssnar på lite musik innan han somnar.

I nattningen ingår att vi ber aftonbön. Först ber vi "Gud som haver" (i toner) och sedan får någon leda övriga i bön. Det blir ju lätt ett mönster hur ett barns kvällsbön formuleras (jag kan som exempel fortfarande min barndoms "fria bön" i det närmaste utantill!) och något som alltid återkommer är att Storkillen inleder med "Tack Jesus" (varpå vi andra repeterar "Tack Jesus"), och fortsätter med "tack för idag", vilket vi alltså också säger. Ja, sen fortsätter kvällssamtalet med Jesus...

Sen ett tag tillbaka har dock Lilleman allt oftare dragit igång bönen med sin egen tolkning av ovanstående fraser. Det låter ungefär "Dack Sesus", följt av "Dack da". Mer än så blir det dock aldrig. Han tycker nämligen att det är fullt tillräckligt att tacka Jesus för idag och vill därefter ha välling.
Ikväll var dock annorlunda!

Direkt efter att Gud som haver hade klingat ut, högg Lilleman i med sina vanliga två fraser. Men sen fortsatte han! "Dack Jeji" (tack för Levi), "dack Eo" (tack för Theo), "dack pappa, dack mamma, dack Elsesi". Hans förtjusning över att vi andra förstod och följde med var total, så han drog hela familjen ett par, tre varv innan han tyckte att vi alla vara klara och drog till med ett "Aaaaaaaaaaaamen!".

Vilken underbar kvällsbön. Tack Jesus för vår familj!

segnälkaB

Idag var storkillen bjuden på kalas! Inte vilket kalas som helst, utan ett baklängeskalas! Själva anledningen till kalaset var kusinen som fyllde sex mäktiga år härom dagen. Det är väldigt, väldigt roligt att de två kusinerna är så jämngamla!

Storkillen valde present själv och fastnade för sin egna storfavorit Yatzy! Han har lärt sig det av mormor och är övertygad om att även kusinen kommer att älska det.

Medan jag slog in paketet, fick han i uppdrag att skriva ett kort/rita en teckning. Jag föreslog en traditionell Grattis önskar..., men han valde istället att skriva "Uppsala vore tomt utan dig!"
Sådär lite lagom storslaget.

Ja, baklängeskalas var det alltså, så det blev en spidermandräkt bak o fram (inte för att någon kunde se det, den är i princip identisk från båda håll, men för sakens skull). Ovanpå den blev det mjukisbyxor och skjorta med huva. Kanske inte hans mest festliga kläder, men vem kan få på sig "riktiga" byxor bak o fram?

Stor som han är gick han själv till kalaset, men jag hann fånga honom på bild innan han gick. Min äldste favorit!!



En snabblunch innan kalaset. Huvan ser nästan ut som en haklapp, minsann.



Ready to go. En mycket förväntansfull kille som anstränger sig för att slappna av för kameran.

Några timmar senare kom en väldigt nöjd kille hem igen. Tack för kalaset, lilla Lingonbus!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Som man bäddar får man ligga

Häromdagen hade storkillen en kompis hemma och de spelade Wii. De valde ett spel där båda inte kunde spela samtidigt, och kompisen bestämde att de skulle bytas av ifall man förlorat två gånger.

Efter en stunds spel förlorade kompisen för andra gången och sa: "Snäääälla, bara eeeen gång till!", varpå storkillen replikerade: "Du sa det själv, så inget gnäll!"

Typiskt skojigt, tyckte jag. (Och de också, för den delen.)

- Posted using BlogPress from my iPhone

"att du är älskad för din egen skull"

Efter att ha varit iväg ett par timmar på sen eftermiddag i början av veckan, satte jag mig ner med storkillen i soffan. Plötsligt slängde han sig runt min hals och sa, med stort eftertryck, "Jag ÄLSKAR att du är hemma, mamma!!!"

Mitt mammahjärta svällde till den blygsamma storleken av en zeppelinare och jag njöt av att både ha varit efterlängtad och att nu ha kvalitetstid med min äldste favorit.

Mycket vill ju dock som bekant ändå ha mer, så jag fiskade efter en mer målande beskrivning av hans känslor, och fick höra "Jag ÄLSKAR när du är hemma, för då är din dator hemma! Pappas bara hackar när jag spelar på den."

Behöver jag tillägga att den där zeppelinaren susade iväg med värdigheten hos en alltför uppblåst ballong...

- Posted using BlogPress from my iPhone

Aftonbön, del 2

Som sagt ingår det i vår kvällsrutin att sjunga Gud som haver, och därefter be varsin egen "fri" bön. För att hjälpa T att hitta en struktur för bönen, brukar vi börja med att tacka Gud för några saker, därefter be om förlåtelse ifall samvetet känns tungt, och slutligen be om hjälp för egen eller annans räkning. Vad de olika delarna fylls med är väldigt varierande, men oftast hjärtliga och ärliga.

T kan dock tycka att det är svårt att sätta rätt "rubrik" på det han vill prata med Gud om. Ikväll, tex, inleddes bönen med att han tackade "för en jättejättejättejättehärlig dag", varpå han fortsatte:
"Förlåt Gud för min lillebror L. Han bara suger på saker, och häller ut saker, och rör till alla saker. Gud, välsigna honom så att han slutar med det."

Och mamma bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta...