lördag 29 augusti 2009
Just ja, en ny tand
Vår minsting har valt att fokusera på annat här i livet än på att skaffa tänder. I juni kom dock de två nedre tänderna upp ur myllan och i onsdags valde en liten tandkant i överkäken att kika fram. Dock inte en framtand, vilket ju hade känts traditionellt och gulligt, utan en hörntand. Det gäller ju att prioritera här i livet.
torsdag 20 augusti 2009
Samtal på väg till förskolan
Jag (skjutandes på barnvagnen med lillebror): "T, jag älskar dig."
T (cyklandes bredvid): "Mamma, jag älskar dig."
Jag: "Du är min fina pojke."
T: "Du är min fina flicka."
Jag älskar att vara mamma.
T (cyklandes bredvid): "Mamma, jag älskar dig."
Jag: "Du är min fina pojke."
T: "Du är min fina flicka."
Jag älskar att vara mamma.
lördag 15 augusti 2009
Sveriges bästa blogg?
Under sommaren har jag fått en ny liten vana. Den har inte förändrat mina dagsrutiner på ett nämnvärt sätt, utan snarare bara satt en liten, liten extra guldkant på tillvaron.
Jag har nämligen hittat min nummer ett favorit-blogg! Varje dag uppdateras den med nya inlägg om smått & stort och på något märkligt sätt lyckas författaren alltid få mig att för några minuter slappna av och bara läsa, nicka, le, skratta, snyfta eller bara skaka på huvudet.
Alex Schulman. Vilken mästerlig skribent! Hans pappablogg på aftonbladet "Att vara Charlie Schulmans pappa" kan bara rekommenderas. Killen är genial.
Jag har nämligen hittat min nummer ett favorit-blogg! Varje dag uppdateras den med nya inlägg om smått & stort och på något märkligt sätt lyckas författaren alltid få mig att för några minuter slappna av och bara läsa, nicka, le, skratta, snyfta eller bara skaka på huvudet.
Alex Schulman. Vilken mästerlig skribent! Hans pappablogg på aftonbladet "Att vara Charlie Schulmans pappa" kan bara rekommenderas. Killen är genial.
lördag 20 juni 2009
Roligt!
Någon skojig människa har tagit nutidstempen på svensk politik och kombinerat resultatet med den mest sociala miljö människan just nu känner till (?). Lockar nog fram ett skratt hos de flesta!
(Klicka bara här.)
(Klicka bara här.)
måndag 8 juni 2009
Ett litet brev med ett stort budskap
Som jag tidigare har snuddat vid, så finns det i T's liv en person som överglänser alla andra oss andra. Han är roligare än alla andra, har roligare leksaker än alla andra, han är starkare, coolare, mer spännande, etc än, ja, i stort sett alla andra. Den dagliga förhoppningen är att få träffa honom och inga överraskningar som vi presenterar är liksom helt fulländade om de inte innefattar ett möte med denne person.
Kusinen CG. Han har ju liksom ALLT. Han är obegripligt stor, hela 6 år fyllda. Han gör otroligt spännande saker, Skolbarn som han är (se tidigare inlägg om livets långa resa). Han har en leksaksarsenal som får min T att aldrig vilja åka hem. Han är rolig, stark, snabb... Vem kan tävla mot det?
Tyvärr har CG ett späckat schema och är inte på långa väga lika tillgänglig som T skulle önska. Det kan gå veckor mellan gångerna och ibland kan det bli nästan outhärdligt jobbigt att hantera detta.
För ett par månader sen, den 25 mars, var T inne i en intensiv rit-period och fick en snilleblixt. Han skulle skriva ett brev till sin favoritkusin.
Första försöket fick mamma inte hjälpa till med. Med stort allvar satte han sig i köket (jag fick snällt hålla mig i vardagsrummet) och påbörjade sitt livs första brev. Resultatet blev detta.
Mamma var sjukt imponerad över detta första försök till att skriva helt på egen hand, (för den som undrar står det "jag lä"), men själv kände han väl att det inte hade blivit riktigt som han hade tänkt sig... Han bytte då taktik och lät mig skriva budskapet på ett papper som han sedan kunde titta på när han gjorde försök nummer två. Han konstaterade också att det nog vore bättre att rita ramen sist i stället för att börja med den... Med stor omsorg valde han sedan ett orangefärgat papper ("det är CG's favorit!") och en blå penna ("CG älskar blått!") och skrev Brevet.
Ungefär nu kunde mamma ha gråtit en skvätt.
Kusinen CG. Han har ju liksom ALLT. Han är obegripligt stor, hela 6 år fyllda. Han gör otroligt spännande saker, Skolbarn som han är (se tidigare inlägg om livets långa resa). Han har en leksaksarsenal som får min T att aldrig vilja åka hem. Han är rolig, stark, snabb... Vem kan tävla mot det?
Tyvärr har CG ett späckat schema och är inte på långa väga lika tillgänglig som T skulle önska. Det kan gå veckor mellan gångerna och ibland kan det bli nästan outhärdligt jobbigt att hantera detta.
För ett par månader sen, den 25 mars, var T inne i en intensiv rit-period och fick en snilleblixt. Han skulle skriva ett brev till sin favoritkusin.
Första försöket fick mamma inte hjälpa till med. Med stort allvar satte han sig i köket (jag fick snällt hålla mig i vardagsrummet) och påbörjade sitt livs första brev. Resultatet blev detta.
torsdag 4 juni 2009
Lunchmöte över msn
Om mamma är på jobbet och bäbis är hemma (hör verkligen inte till vanligheterna) får man dejta över ett videosamtal nu & då. Som här, under lunchen. L avnjuter en god Västkustgryta medan vi avhandlar vilka spännande saker dagen hittills har hunnit bjuda på. Som exemeplvis flera krypstunder, någon enstaka bajsblöja, sovstunder i spjälsängen och mys med pappa i största allmänhet.
Heja internet!
Heja internet!
fredag 8 maj 2009
Vårkonsert på Slottet!
Nu är det dags igen: För tredje gången inbjuder min kör till konsert! Trots att vi har övat hela våren känns det ändå lite nervöst, men å andra sidan så ÄR det ju så roligt att få komma tillbaka till Uppsala Slott och njuuuta av miljön och akustiken!Den här gången har vi dykt ner i nelt nyskrivet material vilket innebär att vi alla har hört sångerna för första gången medan vi övat dem. Så otroligt vackra melodier och arrangemang! Den röda tråden genom konserten är svensk poesi och förhoppningsvis ska den som lyssnar också upptäcka några nya favoriter.
Konserten äger rum den 17 maj kl 18:00 i Johan den III:S galleri, Uppsala Konstmuseum, Uppsala Slott. Inträde 95 kr, biljetter säljs i entrén på konsertdagen eller i förväg via någon av deltagarna.
Varmt välkommen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
