Min kristallkrona

Kristallkrona-fyndet från Blocket som hämtades hem i fredags är så ohyggligt, obeskrivligt vacker!!! Än är den inte ens optimerad; den är ännu lika dammig och oputsad som den var när den anlände till oss. Dessutom är den inte inkopplad (den har fel kontakt för våra takuttag), så vi har ännu inte sett den upplyst.

Trots det är den helt och hållet genomfantastisk. SÅ otroligt vacker!

Men, nu har jag ett litet dilemma. Jag vill ju hemskandes gärna dela med mig av dess skönhet här på bloggen, men det går bara inte. Ingen bild kan fånga hur fin den är! Så, ni får nöja er med att fantisera - blir nyfikenheten för stor är det bara att kvista förbi på en kopp kaffe.

Grattis världen!

Tack för all feedback!

Jag var övertygad om att Rakel satte huvudet på spiken och hängav mig åt att tycka att blogger.com är ena usla mobbare.

Sen läste jag Agda-Magdas inlägg och kände att det ju alltid finns två sidor av varje mynt. Blogger.com har kanske inte heller haft det så lätt och finner kanske därför en slags tröst i att sparka på någon annan. Det är inte en ursäkt, men i alla fall en förklaring.

Mrs T vände dock upp och ned på allting. Kan det var så? Är det ett elakartat, utstuderat politiskt rävspel som är orsaken till mitt lidande? Har min presidentkandidatur skakat om etablissemanget så till den milda grad att de nu ger sig på min lilla blogg?! Så lågt av dem. SÅ LÅGT.

Hur som helst så är jag tacksam, Paula, för din tydligt välvilliga inställning i frågan. Må du lyckas.

Varför syns jag inte?

Två särskilt fina människor har länkat till min blogg på deras sidor (Paula och Gadd). Det är snällt, tycker jag! Den senast tiden har jag bloggat mer än någonsin tidigare, men jag ser att länken till min blogg hos mina vänner har "frusit" på ett inlägg som just ny fyller 1 vecka och 1 dag.

Kan någon förklara detta märkliga fenomen? Har jag gjort något fel? Har de särskilt fina människorna månne länkat till just den bloggposten och inte till själva bloggen? Är jag utsatt för något slags subtil mobbing av blogger.com?

Kan ingen göra något åt saken?

Allt blir inte alltid som man tänkt sig...

Dagens planering:
Förmiddag
städa & tvätta, öva, gå på stan

Eftermiddag
hänga hos syrran medan maken syr klart T's Obi Wan Kenobi-dräkt, hämta hem min underbart vackra kristallkrona som jag fyndat på Blocket (!) samt ta T till det Star Wars-kalas som dagens födelsedagsbarn inbjudit till.

Kväll
Samuel hemma med barn, jag öva inför söndagens konsert


Dagens facit:
Förmiddag
- myspys hemma medan inget direkt blev gjort. Hela dagen var ju fortfarande framför så varför stressa? L, som numera klättrar som en tok (igår stod han plötsligt på köksbordet!) ramlade framstupa från en liten stol varpå oroliga mamma ringde till SOS som skickade ambulans. Mamma & L följde med in till Ackis för att kolla hur det gick under allt blod som strömmade ur näsa och framtand (det blödde fantastiskt mycket ur tandens fäste).

Eftermiddag
Samuel hämtade oss, allting verkade ha gått bra med tanden. Tack o lov! Sedan häng hos Hermansons medan maken färdigställde dräkten. Den blev verkligen HUR FIN SOM HELST. Slutligen blev det hysteriskt bråttom att hämta den underbart vackra kristallkronan & lämna T på kalaset, varpå det bar av hemåt för att snabböva.

Kväll
- ja, den börjar ju nu. Inväntar att maken ska komma hem med T från Star Wars-kalaset så att jag kan dunsta till övningen. Samuel är hemma med barnen och ämnar samtidigt städa & tvätta. Alla småbarnsföräldrar instämmer nog dock i att en sådan planering oftast fungerar bättre i teorin än i praktiken...

Så kan det gå.

Ser man på

I dagens Aftonbladet argumenterar den suddige forskaren Rickard Ljung för slopandet av tidsjusteringar för sommar- respektive vintertid. Intressant timing med tanke på min hållning i frågan. (För den ouppdaterade rekommenderar jag läsning ur mitt valmanifest.)

Om du har 2 minuter över: En fantastiskt skriven och uppläst text!

Alla har kanske redan sett denna, men WOW vad häftigt! Absolut värt ett par minuter av livet att titta på.

En mysig dag

Höstlov. T's första "riktiga" lov. Han går ju i Lekskola det här året, förvisso inte med närvaroplikt, men han älskar att gå dit och vill inte missa en enda dag. Den här veckan har vi dock tagit lov - en nästan 5-åring behöver ju vara hemma och bara skrota runt i pyjamas ibland också.

Så, idag har vardagsrummet invaderats av alla mjukisdjur som har placerats på alla tillgängliga ytor bortom lillebrors räckvidd. Mjukisdjuren har sedan utgjort publik till olika aktiviteter som har ägt rum under dagen. Framförallt har det handlat om olika konster (vid varje fullbordad pose säger artisten "hepp"), sångnummer med egenkomponerade låtar och annat som passar bra när man har publik.

Även om mammas energi inte kan mäta sig med nästan 5-åringens, så har det ändå varit en riktigt mysrolig dag HEMMA.