G Å S H U D

Oj oj oj. Kära nån. WOW! Trodde inte att någon skulle knäcka 11-åriga Bianca Ryans version av "And I'm telling you" från America's got talent, men den här 12-åriga tjejen från Filippinerna, Charice Pempengco, är numera det i särklass bästa jag hört.
Lyssna på hennes version av samma sång och njut av...allt! Rösten, närvaron, tolkningen av musiken (och som bonus även tolkningen av vad domarna på scenen tycker och säger...) scenspråket, etc, etc.
Vilken talang!!!

Almanackor, almanackor och Lucia.

Måndagskväll men ingen cellgrupp. Så blir det ibland när hela cellgruppen består av småbarnsfamiljer. Ikväll kunde ingen utom vi och det är väl kanske lite väl klent underlag för att kallas för en grupp. Så, vi fick en oplanerad hemmakväll vilket i och för sig också är mysigt!

Igår träffade vi våra vänner Anders och Paula för första gången på nästan hundra år. Sen de flyttade från grannskapet har gemenskapsfrekvensen minskat drastiskt. Dock inte bara på grund av geografiska orsaker. Anders är ju numera egenföretagare och lanserade i torsdags sin nya Almanackssida! Hoppas att hela världen hittar in på sajten och beställer till sig själva och till alla sina nära och kära!
För den som vill komma billigt undan finns till och med i morgon vid lunchtid chansen kunna vinna en egen almanacka via "Sveriges bästa modeblogg" (enligt Aftonbladet) Engla's showroom! Min egen undersökning visar att de allra flesta vill ha en precis likadan almanacka som jag också valde; rosa med vit text. Helt enkelt jättefint!

För övrigt kretsar mitt liv just nu mycket kring Lucia. I år har jag nästan 50 elever (drygt 30 från gymnasiet och 15 från årskurs 6) som kommer att utgöra Luciatåget. Det kommer att bli så vackert!! Förhoppningsvis kommer vi även att kunna göra en kvällskonsert med samma program som på morgonen. Ska bara hitta en lämplig lokal med fin akustik först... Några tips? Jag har en krok ute i en kyrka just nu och hoppas på att jag får napp.

Ja, det var några kvällstankar vid mitt tangentbord. Med önskan om en god natts sömn!

Ensam hemma

Jag känner mig förvirrad. Samuel och Theo är tillsammans med övriga pojkkusiner & pappor på Monster Jam i Globen ikväll och kollar på jättestora bilar som kör sönder mindre bilar. En slags gigantisk, bränsleslukande, motordriven mobbing inför betalande publik, alltså. Jättehäftigt!! Tycker de. Jag skulle inte vilja slösa en kväll på det om jag så fick vinnarbilen som tack. Var skulle jag ha den?

Jag är alltså ensam hemma och vet inte riktigt vad jag ska göra av kvällen. Kan inte minnas när jag var helt ensam hemma en kväll senast. Det känns jättekonstigt! Funderar på att baka en tårta inför morgondagen (Fars Dag) så inom en snar framtid ska jag väl ta mig i kragen och ta mig till Ica. Ja, sen är väl kvällen räddad.

På tal om tårtor så skulle jag vilja gå med i en Fan Club för Madde Boström. På sin Facebook-sida har hon bilder på helt ofattbart fina/coola/snygga/vackra tårtor. Helt makalöst! Det sorgliga i den kråksången är att jag vet att jag aldrig kommer att kunna åstadkomma något som ens är i närheten av lika fint. Det existerar ingen sån ådra i mig. *snyft*
On top of all that är hon även en av Tellus bästa kockar. Varför får vissa allt? Antagligen för att hålla oss andra på mattan. Eller (det låter bättre) för att vi andra ska hålla oss ödmjuka.
Så, vem tar på sig att starta klubben?

När jag ändå skriver så kanske jag ska kommentera Min Bloggs till synes Tragiska Bortgång. Mitt bloggande dog när jag 1) var utan dator i två veckor, och dessutom vid samma tid 2) blev av med min mobiltelefon. Jag blev väl typ avgiftad eller nåt. Dessvärre låg de utlovade bilderna på det gamla köket + processen till det nya, fina köket i just mobilen så av det blev det inget. Samuel har dock en del bilder i sin telefon så någon gång hoppas jag att de ska leta sig in här.
I alla fall drog det ut på tiden att skriva något här, så till sist började det väl kännas som att det inte var värt det. Nu är jag ju dock här och skriver igen så nu ser jag med spänning fram emot att se om bloggen därmed tar fart, eller om det här bara är en slags dödsryckning.

Men. Om det ska bli någon tårta är det dags att ta sig till Ica nu. Först måste jag dock dra på sig någon mer vettigt än dessa ensam-hemma-plagg så att jag inte portas vid Icas entré. Man vill ju inte bli dömd för nedskräpning bara genom att existera. Tack och hej!

Jag är inte död...

...se, jag lever!

HURRA för familjen Björk!

Wow! Vilken familj jag har gift mig in i! Mina fantastiska svärföräldrar har varje dag avsatt tid till att hjälpa oss med att skrapa bort strukturtapeterna (kanske världens tristaste jobb), skruva ihop de nya stommarna till köksskåpen, lägga det nya golvet, etc, etc. Svågern från Linköping (som är snickare) har kommit upp och hjälper oss nu i flera dagar och svågern här i stan har även han hunnit komma till vår hjälp. Jag är så tacksam! Vi hade aldrig hunnit så här långt utan er!!

Status just nu är: en vägg mellan kök och hall är borta, alla stommar är ihopskruvade, kökstaket är målat, tapeterna i hallen är i stort sett borta (gräsliga, gräsliga strukturtapeter), det nya golvet i köket är nästan på plats - ska bara köpa lite till i morgon.

Samuel har tagit en del bilder som jag ska försöka komplettera med senare. Det kommer att bli så oändligt mycket finare än vad det var när vi köpte det!

11 små förpackningar, två stora lådor och 106 platta paket.

- precis så många förpackningar krävde vårt nya kök för att ta sig ur IKEAs lager och in i vårt vardagsrum. Nej, vi ska inte montera upp köket i vardagsrummet. Vi bara ställde alla bruna paket där i väntan på att vi (läs Samuel) ska lägga nytt golv i köket så att vi sedan kan montera upp de nya fina skåpen och övriga tillbehör därinne. Det var bara att blunda och knappa in koden när det var dags att betala. Kök är inte gratis, inte ens på IKEA, men det är det värt! Inom en vecka bör vi kunna börja ställa in vårt porslin, etc i vårt splirrans nya kök. HURRA!

Ps Erbjudandet om att komma och skruva ihop möbler, slipa/spackla/måla/tapetsera väggar och lister, etc står kvar. I vår omtänksamma godhet kommer vi inte att vägra någon detta otroligt skojiga pyssel, utan delar osjälviskt och glatt med oss. Gratis.

Att behålla sitt barn är kvinnans rättighet!

Något som gör mig fruktansvärt upprörd efter Dokumentär inifråns program på SVT ikväll, "Jag ska göra abort", är den totala avsaknaden av någon inom sjukvården som säger till dessa tvekande, gråtande kvinnor att de är i sin fulla rätt att BEHÅLLA barnet! Alla kollar att det är ett "tydligt beslut" att göra abort, och när den gråtande patienten svarar "ja, det blir nog bäst så här" så är man nöjd och bockar av i journalen att patienten är säker.
Om bara en enda hade sagt till Jenny eller Mia att de FÅR behålla sina barn, att det är högst troligt att det kommer att gå hur bra som helst för dem, att de är i en optimal ålder att föda och ta hand om ett barn - hade de då fortfarande valt abort?
Det är dags att ropa ut från hustaken att det är varje kvinnas rättighetatt få föda sitt barn!

det är mycket nu...

Ok, det blev kanske lite väl lite aktivitet här... Ber om ursäkt till alla er entusiaster som läser bloggen (på rak arm: jag själv och hm, ja, ibland kanske någon annan).
En uppdatering: sen sist har jag framförallt jobbat. Jag har ju nu inlett min nya lärarkarriär och OJ vad det suger musten ur mig! Det är jättekul att träffa eleverna, men funderandet över hur jag bäst ska använda lektionerna är ju ett aldrig sinande arbete. Jag tröstar mig dock med att övning ger färdighet, så innan pensionen ska jag nog känna mig som en fena på det här.

I övrigt spelade jag på Kulturnatten här i Uppsala i lördags. Jättekul trots det ihärdiga regnet!
I morgon ska jag lägga lite kör på min kära väninna Anna Christofferssons kommande soloalbum. Hon skriver så fina låtar och hennes producent Pablo ramar in dem så vackert. Ska blir jättekul att träffas igen!
På lördag har vi spelning med Countrybandet i Märsta Pingst. Countryn är ju som en rolig "bi-grej" och även det ska bli jätteroligt så kommer jag att sakna Lovisa som ju för stunden är i Kanada - annars har hon börjat spela fiol samt köra i bandet. Kl 19 i Märsta Pingst händer det i alla fall, för den som har vägarna förbi.

Och sen sist, men kanske störst, av allt:
I dag (fredag) händer det äntligen. VI FÅR VÅR NYA LÄGENHET!!! Vi skrev ju alla papper i juni, men för att slippa dubbla hyror så sköt vi inflyttningen till den 14/9, vilket då kändes oändligt långt borta. Nu är det dock dags och från lördag sätter Den Stora Ansiktslyftningen igång. Ifall någon känner för att hjälpa till med att spackla, måla, tapetsera, slå ut väggar, lägga kakel, klinkers, montera möbler, etc, så är det drygt 100%-igt välkommet nästan när som helst. Förhoppningsvis får Samuel ledigt från jobbet så att vi hinner klart innan vi ska vara ute ur vår hyresrätt den 1/10... Känns som en dröm att få bo inom "egna väggar" efter att hittills bara ha hyrt.

Nej, nu måste jag sova ifall min stackars röst ska ha en chans att orka hela dagen i morgon. Ses igen!

Ser man på! Ett Musikens Hus!

Så där ja! Nu är det äntligen klart! I alla fall nästan - diverse boning av golv och montering av lister och sånt återstår för att helt radera byggarbetsplatskänslan. Men ändå! Musikens Hus (eller Uppsala Konsert och Kongress som det så informativt och knastertorrt har döpts till) har efter sisådär 100 års diskuterande faktiskt slutligen tagit form mitt i stan. Inte på "fin-sidan" (västra sidan om ån) utan på "folk-sidan" där i stort sett inget annat med finkulturstatus har fått gräva ner sina rötter. Ja, förutom Stadsteatern förstås. Det är ju rätt många finkultur-poäng där. Men annars är det ju liksom bara på västra sidan som de fina sakerna håller till.

Tills IDAG! Den riktigta invigningen sker under helgen, men idag släpptes vi vanliga dödliga in för att beskåda underverket. Huset är jättevackert, och interiören är kalasfin. Utsikten är makalös - ett helt våningsplan har ytterväggar av glas vilket bjuder på en magnifik utsikt över hela Uppsala, åt alla väderstreck.

Den enda smolken i bägaren är att själva Konsertsalen är så liten. Känns inte mycket större än en stor biosalong. Hade ju varit riktigt häftigt om själva salen hade varit lika breathtaking som huset i övrigt.

Jag är i alla fall nöjd. Tänk att självaste Uppsala faktiskt kunde förverkliga den här mångåriga, snudd på uråldriga, drömmen. Tack alla kommunpolitiker! Tack mamma!

Bifogar ett par av de bilder maken tog under vårt besök ikväll.

Gräddstuvade kantareller och silverbestick

Tänka sig! Efter maten (grillad kyckling med goda grillade grönsaker) drack vi kaffe framför den nya TV-serien "Sjukhuset" när telefonen ringde och maken hamnade i en marknadsundersökning. Frågorna var många och samtalet drog ut på tiden. Mitt i samtalet ropade han att vi hade besök på uteplatsen och bad mig kolla det. Besök var det sannerligen!
På vårt utebord var det framdukat med porslin för fyra personer (riktiga tallrikar, silverbestick och Höganäs-muggar) samt varmt te, mjölk, bröd, brödrost (!), smör och nygjord svampstuvning!! Det enda som saknades var ström vilket Pysselpinglan och maken Anders önskade att vi bidrog med.
Mmm, det är såna galna och underbart oväntade händelser som sätter den där guldkanten på tillvaron som får vardagarna att tillsammans bilda ett sånt härligt liv.
Jag älskar våra grannar och vill inte tänka på att de om en vecka flyttar ifrån oss. *snyft*

Livets gång

Idag fyller pappa 60 år. Kära nån! 60! Det är verkligen vuxet. Jag har hittills inte fått någon ålderskris i mitt liv, men det här skapar ändå någon slags "oj, jag är nog ändå rätt gammal"-känsla. Om pappa är 60 så är det ju knappast troligt att jag och mina systrar sitter på en filt i skuffen på en Ford Granada och leker med klippdockor längre. (Emma och jag leker medan Hanna står för själva tillverkningen av klippdockorna.) Eller att vi tre badar med badmössor i lysande färger för att mamma enkelt ska kunna hålla reda på oss från solstolen. Eller att jag bankar på Emmas dörr och skriker av indignation över att jag inte får leka med henne och hennes kompisar. Eller att Hanna och jag springer omkring i baddräkter på tomten i störtregnet i vårt årliga gnugga-helt-håret-med-schampo-och-fylla-skurhinkar-med-regnvatten-för-att-sedan-skölja-håret-i.
När blev jag så gammal att min pappa kan fylla 60?

Min nya almanacka :-)

En ny almanacka. Det är inte många saker som toppar det! Hela året ser så rent och inbjudande ut på de perfekt släta sidorna. Mmmm.... Allt är möjligt!!
Ännu finns inget kaos, inga överbokade helger, inga åtaganden som känns övermäktiga eller tråkiga. Bara härliga, underbara dagar!
Ni som inte redan råkat ur för mina entusiastiska demonstrationer live kan istället gå in på www.personligalmanacka.se och kolla in hur man kan få en personligt layoutad och planerad almanacka! (Det är för övrigt Pysselpinglans make som står för idé och produktion.)
Som knark för en almanacksjunkie.

Vad är väl en bal på slottet? (eller en kampanj på IKEA...)

Efter att under flera veckor mer eller mindre ha levt i IKEA's Home Planner för att bestämma hur vi bäst gör om vårt nya kök insåg jag till min förtvivlan att vi missat en kampanj som innebar att man fick 100 i presentkort för varje 1000 man handlar för! Hur gick det till?! Jag har surfat runt och kollat efter eventuella "kökskampanjer" som de ju har ibland, men missade detta! *suck*
Kl var 20:07 (alltså sju minuter efter stängning på denna sista dag i kampanjen) som min syster kommenterade att en annan god vän också hade haft fullt sjå att bli klar med sin planering för att inte missat erbjudandet...
Det förklarar varför det var helt packat med folk på IKEA när jag var inne där en snabbis efter jobbet för att känna på luckor och handtag igen.
Aj, det här sved.

Läsåret 07/08 är inlett

Första arbetsdagen är till ända. Oj oj oj vad jag är trött!!! Jättekul att träffa alla fantastiska kollegor igen - även om jag väl i ärlighetens namn ännu hellre hade varit hemma och träffat Theo. If I was a rich girl.....
Har för övrigt nog kommit fram till hur vårt nya kök ska se ut! Det har varit kanske huuur tidskrävande som helst att komma fram till något som är både praktiskt, prisvärt och (förhoppningsvis) snyggt, men nu vågar jag tro att det kanske äntligen är bra! Vi flyttar om drygt tre veckor och då vill vi ju ha alla grejer på plats att "bara" montera upp så det börjar bli hög tid att beställa.
Nu är det dock mest av allt sovtajm! Det har jag längtat efter ända sen lunch och jag gissar att ingen kommer att tacka mig ifall jag håller mig vaken och surfar istället, så därför säger jag god natt!

Phreetha!

Jag kanske borde förklara mig.... Alltså: för ett par år sen reflekterade jag över att många Sofior stavar sitt namn med "ph" istället för "f" och att det verkar gå lika bra att uttala ändå. Kan de så kan jag! :-) Och varför stanna där? "i" blev "ee" och "d" förvandlades till det lite mjukare "th". Resultatet blev supercoola PHREETHA! Lyckat, eller hur?
Ok, det kanske inte ser klokt ut, men som bloggnamn duger det väl i alla fall?

Jag har blivit med blogg!

Kära nån! Det trodde jag aldrig skulle hända! Jag som ju inte ens brukar lyckas med att HITTA bloggar har plötsligt (sisådär ett halvt decennium efter övriga världen) blivit kär i fenomenet! Inser att det ju är ett väldigt trivsamt sätt att kommunicera med...ja, den som eventuellt skulle tycka att det vore intressant att veta vad jag tänker på. Om inte annat är det ju ett enkelt sätt att skriva dagbok på. Och om nu ingen annan läser kan jag ju alltid hämnas genom att som pensionär trycka upp bloggen som pocket och låta den delas ut till alla hushåll som "samhällsinformation". Hehe. Ingen kommer att komma undan.

Jag har haft SOMMARLOV med Theo ända sen skolan slutade i början av juni. Finansieringen har skötts av Samuels inkomst i kombination med Lägstanivå-dagarna från Försäkringskassan. 60 kronor om dagen! Pengarna har bara yrt omkring oss!! Det har nästan varit svårt att fokusera på hur de ska placeras. Ska vi smälla till på ett nytt paket blöjor? Eller istället festa loss på färsk mjölk? Den lite knaggliga ekonomin till trots har det dock varit 100%-igt ljuvligt att bara vara mamma på heltid. Jag är omåttligt förälskad i min alldeles egen 2-åring. :-)