Ett jättelångt inlägg om en endaste dag

Dagarna lunkar på i långsam takt. Inte heller under fredagen blev det någon ny CT gjord. Idag försökte de dock inte ens att övertala henne att ligga blickstilla och titta rakt upp i taket, utan de kom slutligen fram till att hon ska röntgas under narkos.

Jag förstår inte riktigt varför det är så omöjligt att få henne röntgad under natten, när hon sover som tyngst. Då är det förvisso bara "jourrötgen", inget inplanerat, men jag skulle gladeligen lägga henne i vagnen och vänta ut en lucka. Hellre det än att vänta här i flera dygn för att hon slutligen ändå måste sövas.

I allt är vi naturligtvis oändligt tacksamma för svensk sjukvård i allmänhet och Akademiska sjukhuset i synnerhet. Tänk vilka resurser som sätts in när något händer! Det är helt och hållet fantastiskt.

Eftersom att allting snabbt flyter ihop till en enda minnessoppa, kommer här en dagboksartat beskrivning av dag tre på Barnsjukhuset:
Vi vaknade vid 06:30.
Ca 08:20 kom pappa & lillkillen (efter att ha kört storkillen till skolan) och vi åt frukost tillsammans.
Kl 09 och kl 09:15 var det dags för ögondroppar som syftar till att få pupillen att vidga sig. Hon såg ungefär ut som en lite alien med abnormt stora pupiller i ett rum med dagsljus.

Kl 10 var det tid för ögonundersökning. Det hela syftade till att titta igenom hela ögonbottnen (det görs genom att lysa med ficklampa genom ett slags förstoringsglas in i ögat och titta överallt, "hela varvet runt", så att säga) för att kontrollera att det inte fanns blödningar där.
Naturligtvis blev lillan livrädd, så både Samuel & jag fick hjälpa sköterskan att hålla fast henne + spärra upp hennes ögon medan doktorn tittade och tittade och tittade.
Det kändes förfärligt att utsätta henne för det. Stackars, stackars liten flicka!

Väl tillbaka "hemma", ca 11:10, var överläkaren från barnneurologen och letade efter oss. Han sa att det ev skulle bli narkos men att de inte bestämt sig än.

Sen gick dagen i ett lååångsamt tempo. Strax före två blev det bestämt att hon ska röntgas under narkos, så då behövde det sättas en sk infart (för dropp och ev andra mediciner), men för att det inte skulle göra för ont fick hon en bedövningssalva, Embla, som bedövar huden. När den var på satte jag henne i vagnen så att vi kunde ta en liten promenad till slottet och möta pappa!

Väl tillbaka blev det dags för att sätta infarten och återigen hölls lillan i ett järngrepp medan hon skrek i smärta och rädsla. De försökte först på handen, men gav slutligen upp och hittade istället rätt i foten. När allt var klart och droppet skulle sättas in (eftersom hon blev satt på fasta inför narkosen) fick vi dock motbud - röntgen hade fullt upp och ny tid blev bestämt till lördag fm.

Det fina i kråksången var att hon därmed fick äta - nu är dock inte hennes aptit på topp eftersom hon under natten fick feber och har blivit tokförkyld.

Aftonen spenderades först med att grabbarna och pappa kom. Vi åt mat (från MAX) och spelade ett par spel innan de gick strax före kl 20. I dörren mötte de mina föräldrar och min lillasyster som hade packat en fikakorg. De höll mig & lillan mysigt sällskap i en timme innan vi smorde henne med olja och bad om full hälsa i Jesu namn. Amen!

I morgon vankas äntligen röntgen och, most likely, hemgång!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Feber :-(

Vid 02:10 vaknade jag av att lillan var orolig och att en underbar sjuksköterska som vi träffat varje natt pysslade om henne.

Jag trodde att de gjort en kontroll på henne (de andra nätterna har de med jämna mellanrum lyst med ficklampa i hennes ögon för att se att pupillen jobbar som den ska), men det visade sig att lilla hjärtat hade legat vaken när sköterskan kom.

Trots ny blöja, myspys, saltlösning i den täppta näsan och sång kom hon inte till ro, så då kollade vi tempen (i armhålan). Den visade på över 38, så där fick både sömnlösheten och den höga pulsen sin förklaring.

Nu sover min skatt igen, med Alvedon i magen och änglar vid sin sida. God natt!




- Posted using BlogPress from my iPhone