Så där ja! Nu är det äntligen klart! I alla fall nästan - diverse boning av golv och montering av lister och sånt återstår för att helt radera byggarbetsplatskänslan. Men ändå! Musikens Hus (eller Uppsala Konsert och Kongress som det så informativt och knastertorrt har döpts till) har efter sisådär 100 års diskuterande faktiskt slutligen tagit form mitt i stan. Inte på "fin-sidan" (västra sidan om ån) utan på "folk-sidan" där i stort sett inget annat med finkulturstatus har fått gräva ner sina rötter. Ja, förutom Stadsteatern förstås. Det är ju rätt många finkultur-poäng där. Men annars är det ju liksom bara på västra sidan som de fina sakerna håller till.Tills IDAG! Den riktigta invigningen sker under helgen, men idag släpptes vi vanliga dödliga in för att beskåda underverket. Huset är jättevackert, och interiören är kalasfin. Utsikten är makalös - ett helt våningsplan har ytterväggar av glas vilket bjuder på en magnifik utsikt över hela Uppsala, åt alla väderstreck.
Den enda smolken i bägaren är att själva Konsertsalen är så liten. Känns inte mycket större än en stor biosalong. Hade ju varit riktigt häftigt om själva salen hade varit lika breathtaking som huset i övrigt.
Jag är i alla fall nöjd. Tänk att självaste Uppsala faktiskt kunde förverkliga den här mångåriga, snudd på uråldriga, drömmen. Tack alla kommunpolitiker! Tack mamma!
Bifogar ett par av de bilder maken tog under vårt besök ikväll.
