Idag fyller pappa 60 år. Kära nån! 60! Det är verkligen vuxet. Jag har hittills inte fått någon ålderskris i mitt liv, men det här skapar ändå någon slags "oj, jag är nog ändå rätt gammal"-känsla. Om pappa är 60 så är det ju knappast troligt att jag och mina systrar sitter på en filt i skuffen på en Ford Granada och leker med klippdockor längre. (Emma och jag leker medan Hanna står för själva tillverkningen av klippdockorna.) Eller att vi tre badar med badmössor i lysande färger för att mamma enkelt ska kunna hålla reda på oss från solstolen. Eller att jag bankar på Emmas dörr och skriker av indignation över att jag inte får leka med henne och hennes kompisar. Eller att Hanna och jag springer omkring i baddräkter på tomten i störtregnet i vårt årliga gnugga-helt-håret-med-schampo-och-fylla-skurhinkar-med-regnvatten-för-att-sedan-skölja-håret-i.
När blev jag så gammal att min pappa kan fylla 60?
