Dan före dopparedan. Dagen då allt det där sista ska bli gjort. Som typ; handla de sista (och därmed de svåraste) julklapparna, baka ytterligare några kakor inför morgondagens mysfika, klä granen (!), tvätta, städa av hemmet så att allting skiner, slå in alla julklappar, julmysa hos goda vänner och lite annat. Typ det. Ja, det är väl kanske ingen julidyll att klämma in allt detta under en och samma dag, men man är väl ingen Carl Larsson-tavla?Viktigast är det ju att man har det mysigt under tiden. Och det är inte svårt när man har fått planetens bästa ungar! (Argumentera nu inte emot, det blir bra löjligt. Det är min blogg.)
Vår ljuvlige, kärleksfulle 5-åring har numera Jullov från förskolan. Han är så förväntansfull! Han vill bara julpynta och mysa hela tiden, och det passar mamma & pappa perfekt! Åh, en 5-åring borde man nog alltid ha hemma. :-)
Vår solstråle till 1-åring får oss att smälta till små blöta fläckar ett oräkneligt antal gånger varje dag. Hans humör är i stort sett alltid på topp och han skrattar och ler för allt och inget. Vilken guldklimp vi har fått!
Guldklimpen är för övrigt vaken och tycker att mamma är måttligt skojig som sitter här. Jag ska genast bättra mig och börja bocka av saker från listan istället för att fila på den... So long! Och, om det inte hinns med senare; God Jul!!
(Tar inte min väninna Cece de mest fantastiska bilder?!)
