Nya bågar

För ett tag sen gick mina glasögon sönder. Ena skalmen bestämde sig helt oannonserat för att gå i pension, och kvar stod jag, den andra skalmen och resten av glasögonen och såg snopna ut.

Att skaffa nya glasögon är ju billigare att säga än att göra, så först stod mitt hopp till att min optiker skulle kunna laga dem, men det gick inte. Eller, jo, en ny skalm kunde beställas för 610 kronor, men det kändes liksom inte riktigt värt det - inte minst eftersom jag har en rätt präktig repa över ena glaset.

Så träffade jag Jessica i kyrkan som hade köpt jättenajsa bågar & glas för totalt 990 kr. Det är säkert ingen höjdarkvalité alls, men ärligt talat. 990 kronor. Jag kan köpa fem par för samma pengar som jag annars köper bågar för hos min vanliga, supertrevliga, optiker (som jag troget har gått till i 20 år!).

Jaja, strax innan stängning idag smet maken & jag in "på Jessicas ställe" och kollade på bågar. Jag hade tänkt mig ett par pilotisar-aktiga i guld (superstandard, jag VET - men det är det snyggaste jag vet just nu), men så råkade jag få på mig modellen jag ville ha fast i en annan färg. Så blev jag tveksam... Ska jag ha guld, eller ska jag ha mörka?

Den som har en åsikt får gärna skriva den! På onsdag ska jag bestämma mig...

Foten i kläm? Jajjamänsan!

Ok, nu gäller det att tänka positivt! För tänk så bra att Lilleman inte tog med sig penseln in! Och tänk så noggrann han var när han målade traktorn vit!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Ibland tänker jag...

...att det vore roligt med kommentarer. Jag vet ju att en blogg som den här, som har en sådan oberäknelig täthet mellan inläggen, inte samlar på sig en trogen läsarskara. Men statistiken skvallrar om att det ju faktiskt är några som tittar in och då vore det ju så rasande roligt att få en kommentar här & där. =)

På promenad

Inför denna överhettade dag fanns planer på att åka ut till havet för bad och/eller fiske. Det hade varit fantastiskt mysigt, men det blev bättre än så!

Storkillen cyklade till en kompis och Lilleman fick följa med farmor på utflykt. Kvar var Lilltösen, vi och vårt hem där TUSEN saker som kräver barnfrihet plötsligt kunde göras!

Samuel och jag har jobbat som tokar. Han har målat och jag har gått igenom tonvis av saker - och slängt det mesta.

Den här dagen kommer jag leva på länge, länge!!!!!


Eftersom jag inte har satt min fot utanför dörren på hela dagen - den plötsliga sommarhettan till trots - tar Lilltösen och jag nu en kvällspromenad till Ica. Mysigt det med!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Äta själv

Min svägerska tycker att jag är hopplös i min inställning till barn & kladd. Och jag kan inte gärna argumentera emot. Jag har svårt för kladd och skulle utan problem kunna blomma ut i en prunkande bacillskräck om jag inte kämpade emot.

Tydligen är detta ett drag som funnits hela mitt liv - mina föräldrar har många gånger berättat om hur jag satt stilla i barnstolen vid bordet, med händerna i luften, och väntade på att bli tvättad efter maten...

Tyvärr betyder det att mina barn inte får leka sig fram vid matbordet som andra ungar nog får. Idag bestämde jag mig dock för att ge efter för Lilltösens uppenbara vilja att få äta själv.

Oj vad roligt hon hade!

(I ärlighetens namn så matade jag mer än halva portionen först - kändes bra att veta att inte allt skulle kunna hamna på golvet.)
- Posted using BlogPress from my iPhone

Inför skolstart

I måndags började storkillen ettan. För honom var det naturligt och roligt, för mig var det chockartat och läskigt.

Självklart vill jag att barnen ska växa upp å så, jag är inte galen. Men det är ett så stort steg att bli skolbarn! Fram till i måndags var det bara upp till oss hur vår vardag ser ut, hur vi har velat lägga upp vårt familjeliv, vår tid.
Från och med i måndags har storkillen skolplikt och vi kan inte längre bestämma allt själva. Naturligt, förmånligt och vackert, javisst, men helt nytt.

Jaja, för att både han & jag skulle ladda upp förväntan inför skolstarten så fick hela helgen bestå av förberedelser. O så mysigt vi hade!

På lördagen tillbringade vi några timmar i hällregnet i Uppsala C och inhandlade gympapåse, gympakläder, gympaskor och höstskor (förutom present till Klara, förstås). Jag kände mig så välsignad, vi gjorde sådana fynd och fick så mycket för pengarna!

I söndags var Samuel hemma med lillkillen som ju haft feber i 1,5 vecka medan jag tog med mig de andra två till Stockholm.

Även denna dag blev jättemysig! Efter gudstjänsten stod inhandling av skolväska, bänkpapper samt födelsedagspresent till Samuel på att göra-listan.

Under tiden tog Samuel & lillkillen det lugnt hemma och gjorde sånt som lillkillen älskar mest i ett tempo som passade honom bäst.
Dagen avslutades sedan med våfflor hos farmor. Så otroligt mysigt!





- Posted using BlogPress from my iPhone

Grattis pappa Rolf!

Jag vet inte hur många personer jag genom livet har träffat som hänvisat till min pappa som "pappa Rolf", men många är det.

Jag hade honom till exempel som musiklärare i åk 1-3, men det var ingen i min klass som kallade honom för magistern. Nej, det var just "pappa Rolf" han fick heta, hela vägen till vi gick ut nian.
Tydligen har epitetet följt honom ända sedan han i 20-årsåldern gick sin utbildning på Framnäs i Piteå!

Jag förstår att detta grundar sig i hans värme och genuina intresse av att lyssna, hans förmåga att sätta sig in i andras situation och hans gåva att ge goda, Bibelförankrade råd. Där är nämligen min pappa bäst av alla!

Även om jag därmed på ett sätt har fått dela med mig av pappa med fler än mina fyra syskon så känner jag mig inte särskilt bortträngd. :) Jag vet att pappa ger mig sin fulla uppmärksamhet när jag verkligen behöver den.

Så grattis på födelsedagen, min egen älskade pappa Rolf!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Att komma hem...

...vid halv tio på kvällen, trött men glad efter en bönekväll i kyrkan, och mötas av denna syn på farstukvisten är...kärlek.



- Posted using BlogPress from my iPhone

I LOVE HIM!

Min storkille. Snällast, omtänksammast, mjukast och härligast i hela världen!

Grattis Klara!

I lördags var det dags att fira Världens Bästa Klara. Min exceptionella lillasyster är sannerligen något att fira! Hon har precis nått 25 och har redan en kandidatexamen, en anställning på Stockholms Universitet och reser för andra gången till Turkiet för att delta i en utgrävning där. Jag menar - matcha det! Och då har jag bara nämnt ett fåtal av alla wows about her. She's fantastic! Och inte bara det. Hon är även vacker. Från insidan och ut.



Tack Klara för en supermysig (och god!!) fest. Jag älskar dig!

Farmor

Vi har ju den stora förmånen att ha barnens högt, högt älskade farmor som en av våra närmaste grannar. Både nu & då får jag dock frågan om hur det är att ha svärmor så nära - det finns ju en och annan skräckhistoria om infekterade relationer till svärföräldrar - men vi är bara tacksamma. Att ha familj så nära, både i bildlig och bokstavlig mening, är en välsignelse! Man kan så lätt hjälpas åt med vardagliga saker och ifall livet krisar till (som vid Lilltösens olycka i april) är det ju ovärdeligt att ha farmor nästan dörr i dörr. När Samuel då åkte in till oss på Akuten mitt i natten, kom svärmor över och sov i vår säng. Killarna behövde aldrig märka något av all dramatik utan sov tryggt i sina sängar.

Att ha svärmor runt knuten är bara fina fisken!



Svärmor, här i rollen som både farmor och mormor, tillsammans med de av hennes barn och barnbarn som bor här i stan. Fina gänget!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Oups, I did it again

Jag har en benägenhet att nu & då vara vaken i stort sett hela natten. I natt blev en sån. Tyvärr. Är ju jättetrött nu...

Det är ju självklart vansinnigt att inte sova, men samtidigt något så oerhört njutbart att bara vara själv i ett tyst och stilla hem i flera timmar!
Det får bli masssssa kaffe idag, helt enkelt - och det passar ju bra när lillasyster bjudit till fest!

Men före det ska storkillen & jag köpa lite grejer inför skolstarten på måndag. Välsignade barnbidrag!

- Posted using BlogPress from my iPhone

När regnet öser ner

Idag har det kommit helt vansinnigt mycket regn. Gång efter gång öppnades himlen och regnet fullständigt öste ner. Däremellan sken dock solen, precis som att ingenting hade hänt.

Nån gång på eftermiddagen, när ännu ett skyfall drog igång (vilket visade sig bli dagens sista) drabbades jag av ett barndomsminne.

Under uppväxtåren i Umeå hade min äldsta syster Hanna och jag en årlig tradition som utspelades under just den här typen av extraordinära skyfall. Vi drog på oss baddräkter och skyndade ut på tomten för att placera ut hinkar under stuprören. Vi sprang omkring i regnet tills vi var helt genomblöta, och avslutade sedan regndansen med att tvätta håret med regnvattnet vi samlat in. Världens mys!

Inspirerad av detta förelsog jag grabbarna att springa ut och leka i vattnet. Lillkillen ville absolut inte, men storkillen nappade snabbt. På med badbyxor (i stressen hittade jag inte hans, så lillebrors badbyxor fick duga), linne och stövlar!


När brorsan var på väg ut insåg lilleman rolighetspotentialen i vad som höll på att hända och drog snabbt av sig kläderna för att följa med. Som tur var hittade jag hans andra par badbyxor.


Ja, sen var det bara att ge sig hän. "Vår" bollplan hade förvandlats till en sjö som blev en perfekt vattenlekplats!

För min del blev det absolut en av sommarens höjdpunkter. Så oerhört mysigt!

You and I

Igår kväll var maken & jag på kurs. Väldigt trevligt och givande men 100% oromantiskt. Att jag smyghöll Samuel i handen under stora delar av kursen och tyckte att det var det mysigaste vi gjort på evigheter säger mig att vi borde hitta ett sätt att gå ut själva snart...


- Posted using BlogPress from my iPhone

Tack för den här gången!

Efter att ha tillbringat sommaren i Sverige, är nu fina vännen Tove & hennes killar snart på väg tillbaka till andra sidan Atlanten. (Maken åkte häromdagen och är redan installerad hemma hos dem.)

När man har känt varandra i sisådär 17 (det låter ju inte klokt, kan det stämma?!) år, är ju sannolikheten rätt stor att man kommer att fortsätta vara vänner framöver också och DET är stort. Extra roligt blir det ju förstås att träffas när våra barn leker så bra tillsammans.

Nu är det dock slut för denna gång och storkillens tårar rinner. Skiljas och mötas - det är stora saker att lära sig hantera, inte minst för sådana sentimentalt lagda personer som storkillen och jag. Men man lär sig.
Tack o lov; man lär sig.

För att vi inte ska glömma hur våra vänner ser ut såg jag till att ta några fina porträttbilder.


(Sorry Tove. För rättvisans skull väger jag upp denna publicering med ett smickrande collage av mig & barnen.)

Tack för den här sommaren, vi saknar er redan!
- Posted using BlogPress from my iPhone

Livet största stunder

...är ju ganska ofta väldigt små saker. Som att ha en sovande 2-åring på armen.


- Posted using BlogPress from my iPhone

De går och fiskar

Under uppväxtåren hände det sig både nu & då att pappa tog med oss för att fiska. Inte minst lämpade det sig bra i hans hemtrakter längst Vindelälven i södra Lappland. Jag minns dessa tillfällen som otroligt mysiga - pappa trivdes som fisken i vattnet (jag vet, jag är ändlöst skojig) och som en extra bonus så var farmor & farfar inte helt sällan närvarande på dessa turer.

Som kuriosa kan tilläggas att just fiskespö var en så viktig del i farföräldrarnas ögon att de till och med köpte egna spön till "oss tre". (Ja, det här var ju alltså när jag var en minitös och mina favoritsmåsyskon ännu inte var födda.) I skrivandes stund kan jag nog inte komma ihåg att de i övrigt gav oss några presenter, men det gjorde det säkert. Och gjorde de det inte är det ju inte så konstigt med tanke på att de hade sisådär 700 barnbarn. Men om fiskespön nu var de enda presenten så säger det ju nåt om tyngden i det hela. :)

Mina mysiga minnen till trots, så är det mycket som ska till för att jag skulle ge mig ut och fiska idag. Det är nämligen så att jag nu, precis som när jag var liten, vare sig förmår mig agna en mask eller döda en fisk. Allt sånt skötte farfar och pappa på den gamla goda tiden, men när jag nu själv är förälder inser jag att jag inte kan smita ifrån längre. Enda sättet att garanterat slippa är ju att helt enkelt fiskestrejka.

Till protokollet skall ändå föras att jag älskar allt det där andra kring fisketuren! Men att agna bete & döda fiskar - nej, det avstår jag intensivt gärna ifrån.

Tack o lov får mina barn ändå växa upp med att fiska! Maken älskar det och drar med barnen ut på fiske några gånger per säsong. Någon gång ibland (läs vart femte år) låter sig även min far övertalas till att följa med, och idag är en sån dag.

För en dryg halvtimme sen vinkade jag av maken & storkillen och i eftermiddag hoppas vi alla att det blir nyfångad regnbågsforell till middag!

God fiskelycka!

- Posted using BlogPress from my iPhone

En mysig eftermiddag & kväll med Lyckelinds

Tänk vad märkligt svårt det är, det där att ta sig tid att umgås med vänner. VARFÖR är det nästan omöjligt att se till att det blir av?! När man springer på varandra någonstans känner man hur roligt det är att prata och man skiljs åt med att konstatera "Vi måste verkligen umgås snart!" - med betoning på måste - och ändå kan det bokstavligen gå år och dar utan att nåt händer!

Idag har det dock äntligen blivit av. :) Fina familjen Lyckelind bjöd hem oss till sitt paradis strax utanför Uppsala. Å, om jag kunde skulle jag minimera vår familj till klassisk dockskåpsstorlek, så att vi skulle kunna flytta in hos Lyckelinds utan att de ens skulle märka det!

Vi har njutit av deras oerhört vackra hem, deras goda mat och supermysiga sällskap. Hur ljuvligt är det inte att träffas, pingstsyskon emellan! ;)

Nu hoppas jag att det inte ska dröja 300 år tills vi träffas igen (och att vårt hem snart ska få lite mer beboelig form så att vi kan bjuda tillbaka).


Hela gänget vid middagsbordet (som Désirées pappa har gjort).


3 av 4 Lyckelindar - minstingen hade vid det här laget somnat för natten. Trappan har Natanael byggt tillsammans med far (och svärfar?) sin. Så väldans fin!


Om man fick ha två äkta hälftar i Sverige skulle jag starkt överväga att fria till den här trappan. Där den delar sig går ena trappan till barnens rum och den andra till föräldrarnas. Alla rum sitter dock ihop med dörrar emellan. Vilken drömlösning!!!

En mysig eftermiddag och kväll har dock nått sitt slut och nu är det definitivt dags att sova. God natt!

- Posted using BlogPress from my iPhone

I'm back!!

Äntligen! Jag har, efter 3 månader, gjort klart pappersexercisen som behövdes för att få ut en ny iPhone 4 på försäkringen (istället för den som stals i kyrkan i början av maj). Det innebär också att jag äntligen kan börja blogga från mobilen igen, så nu kan bloggen få liv! Så håll i hatten! Här kommer jag!

- Posted using BlogPress from my iPhone