Idag har det dock äntligen blivit av. :) Fina familjen Lyckelind bjöd hem oss till sitt paradis strax utanför Uppsala. Å, om jag kunde skulle jag minimera vår familj till klassisk dockskåpsstorlek, så att vi skulle kunna flytta in hos Lyckelinds utan att de ens skulle märka det!
Vi har njutit av deras oerhört vackra hem, deras goda mat och supermysiga sällskap. Hur ljuvligt är det inte att träffas, pingstsyskon emellan! ;)
Nu hoppas jag att det inte ska dröja 300 år tills vi träffas igen (och att vårt hem snart ska få lite mer beboelig form så att vi kan bjuda tillbaka).
Hela gänget vid middagsbordet (som Désirées pappa har gjort).
3 av 4 Lyckelindar - minstingen hade vid det här laget somnat för natten. Trappan har Natanael byggt tillsammans med far (och svärfar?) sin. Så väldans fin!
Om man fick ha två äkta hälftar i Sverige skulle jag starkt överväga att fria till den här trappan. Där den delar sig går ena trappan till barnens rum och den andra till föräldrarnas. Alla rum sitter dock ihop med dörrar emellan. Vilken drömlösning!!!
En mysig eftermiddag och kväll har dock nått sitt slut och nu är det definitivt dags att sova. God natt!
- Posted using BlogPress from my iPhone
