lördag 19 februari 2011

Nisse tänker sjöman bli, segla till Jamaica.

Långsamt, långsamt sjunker en väldigt stor sanning in i min själ:
Min lillebror; MIN lillebror; min LILLEbror; alltså min lilleBROR - killen jag minns när han föddes (17 minuter över 8 på nyårsaftons morgon 1984) - ska gifta sig. Gifta sig!

Det är stort. Nästan ogreppbart. Jag pendlar mellan att på ett intellektuellt sätt planera, drömma och fantisera och att på ett mer emotionellt sätt snarare kippa efter andan.

Jag förstår att jag överreagerar. Jag vet att jag bara är syster, inte mamma. Men det verkar mina känslor tokstrunta i! De dansar glatt jenka inne i mig med två hopp framåt i förväntan och spänning och ett hopp tillbaka i gråtmildhet och sentimentalitet.

Min lillebror. Min älskade lillebror. Han ska gifta sig!! En av livets riktigt stora dagar är i antågande och jag vill vara beredd att ta emot den på allra bästa sätt.

Inläggets rubrik är en liten ömhetsbetygelse till min lillebror, men i brist på en bild av honom to go med temat får det istället bli en bild av mina två yngstas lek från härom dagen. Även det med en viss seglartouch, eller hur?



- Posted using BlogPress from my iPhone