Dagens planering:
Förmiddag
städa & tvätta, öva, gå på stan
Eftermiddag
hänga hos syrran medan maken syr klart T's Obi Wan Kenobi-dräkt, hämta hem min underbart vackra kristallkrona som jag fyndat på Blocket (!) samt ta T till det Star Wars-kalas som dagens födelsedagsbarn inbjudit till.
Kväll
Samuel hemma med barn, jag öva inför söndagens konsert
Dagens facit:
Förmiddag
- myspys hemma medan inget direkt blev gjort. Hela dagen var ju fortfarande framför så varför stressa? L, som numera klättrar som en tok (igår stod han plötsligt på köksbordet!) ramlade framstupa från en liten stol varpå oroliga mamma ringde till SOS som skickade ambulans. Mamma & L följde med in till Ackis för att kolla hur det gick under allt blod som strömmade ur näsa och framtand (det blödde fantastiskt mycket ur tandens fäste).
Eftermiddag
Samuel hämtade oss, allting verkade ha gått bra med tanden. Tack o lov! Sedan häng hos Hermansons medan maken färdigställde dräkten. Den blev verkligen HUR FIN SOM HELST. Slutligen blev det hysteriskt bråttom att hämta den underbart vackra kristallkronan & lämna T på kalaset, varpå det bar av hemåt för att snabböva.
Kväll
- ja, den börjar ju nu. Inväntar att maken ska komma hem med T från Star Wars-kalaset så att jag kan dunsta till övningen. Samuel är hemma med barnen och ämnar samtidigt städa & tvätta. Alla småbarnsföräldrar instämmer nog dock i att en sådan planering oftast fungerar bättre i teorin än i praktiken...
Så kan det gå.
fredag 30 oktober 2009
onsdag 28 oktober 2009
Ser man på
I dagens Aftonbladet argumenterar den suddige forskaren Rickard Ljung för slopandet av tidsjusteringar för sommar- respektive vintertid. Intressant timing med tanke på min hållning i frågan. (För den ouppdaterade rekommenderar jag läsning ur mitt valmanifest.)
tisdag 27 oktober 2009
Om du har 2 minuter över: En fantastiskt skriven och uppläst text!
Alla har kanske redan sett denna, men WOW vad häftigt! Absolut värt ett par minuter av livet att titta på.
måndag 26 oktober 2009
En mysig dag
Höstlov. T's första "riktiga" lov. Han går ju i Lekskola det här året, förvisso inte med närvaroplikt, men han älskar att gå dit och vill inte missa en enda dag. Den här veckan har vi dock tagit lov - en nästan 5-åring behöver ju vara hemma och bara skrota runt i pyjamas ibland också.Så, idag har vardagsrummet invaderats av alla mjukisdjur som har placerats på alla tillgängliga ytor bortom lillebrors räckvidd. Mjukisdjuren har sedan utgjort publik till olika aktiviteter som har ägt rum under dagen. Framförallt har det handlat om olika konster (vid varje fullbordad pose säger artisten "hepp"), sångnummer med egenkomponerade låtar och annat som passar bra när man har publik.
Även om mammas energi inte kan mäta sig med nästan 5-åringens, så har det ändå varit en riktigt mysrolig dag HEMMA.
söndag 25 oktober 2009
När jag blir president... (del 2)
Ser man på! Min valkampanjsledare har startat en Facebook-grupp kring min Presidentkandidatur. HURRA! Jag känner verkligen att det är på gång nu!
Det känns viktigt att genast förankra några fler av mina hjärtefrågor. Här kommer ett vallöfte som jag presenterade på Facebook tidigt på morgonen den 13 oktober.
(Några engagerade väljare ställde frågor direkt i loggen, så jag inkluderar även dem ifall någon annan tänker i samma banor.)
Ja, det snöar verkligen! Är inte helt sugen på vinter riktigt än. När jag blir president ska jag bestämma att det ska vara drygt 0,5 meter snö från och med 1:a advent till och med Sportlovet.
Fråga:
"Frida, vi har monarki...men ser dig gärna som statsminister;-) Vad är dina visioner och planer för somrarna?"
Mitt svar:
"Tack för all positiv respons! Angående problematiken med mitt presidentskap i konkurrens med vår rådande monarki så väljer jag att inte se det som ett problem utan som en möjlighet. Jag är pro-monarki och vill inte alls ändra på rådande förhållande. Jag vill bara hemskt gärna heta President.
Mina visioner och planer för somrarna är att Sommar ska råda from mitten av maj tom mitten av september. Vädret ska under denna period inte gå till några extremer, utan vara överlag behagligt varmt och soligt i snitt ca 5 dagar i veckan, och mysigt regnigt ca 2 dagar i veckan.
From mitten av september tom 1:a advent ska det vara mysig höst där korrekt klädsel innefattar stickade plagg och halsdukar. Mellan sportlov och sommar är det vår vilket betyder lite nyckfullt väder, så då är det "kläder efter väder" som gäller.
Jag återkommer med fler punkter ur mina visioner när inspirationen faller på.
God lunch, kära medborgare."
En lite skeptisk röst höjdes med följande tankar:
"Nja...den där presidenten som vill ha "lagom varma somrar" med två regndagar i veckan vet jag inte om jag kommer ödsla min dyrbara röst på..vad är det för trams?! Resten va okej."
Mitt svar:
"Kära medborgare. Många människor lider om värmen blir outhärdlig, vissa klarar sig faktiskt inte. Av omsorg om de gamla och riktigt unga får vi andra acceptera att sommarens värme håller sig kring 25-26 grader.
Och utan regn inget härligt gräs under de bara fötterna, inga blommor som sprider sin doft, inga löv som ger oss skugga, inget vatten som kan slösas på biltvättar och konstbevattningar - och inte heller någon ursäkt att nu & då bara vara inne och slappa.
God eftermiddag, kära medborgare."
Det känns viktigt att genast förankra några fler av mina hjärtefrågor. Här kommer ett vallöfte som jag presenterade på Facebook tidigt på morgonen den 13 oktober.
(Några engagerade väljare ställde frågor direkt i loggen, så jag inkluderar även dem ifall någon annan tänker i samma banor.)
Ja, det snöar verkligen! Är inte helt sugen på vinter riktigt än. När jag blir president ska jag bestämma att det ska vara drygt 0,5 meter snö från och med 1:a advent till och med Sportlovet.
Fråga:
"Frida, vi har monarki...men ser dig gärna som statsminister;-) Vad är dina visioner och planer för somrarna?"
Mitt svar:
"Tack för all positiv respons! Angående problematiken med mitt presidentskap i konkurrens med vår rådande monarki så väljer jag att inte se det som ett problem utan som en möjlighet. Jag är pro-monarki och vill inte alls ändra på rådande förhållande. Jag vill bara hemskt gärna heta President.
Mina visioner och planer för somrarna är att Sommar ska råda from mitten av maj tom mitten av september. Vädret ska under denna period inte gå till några extremer, utan vara överlag behagligt varmt och soligt i snitt ca 5 dagar i veckan, och mysigt regnigt ca 2 dagar i veckan.
From mitten av september tom 1:a advent ska det vara mysig höst där korrekt klädsel innefattar stickade plagg och halsdukar. Mellan sportlov och sommar är det vår vilket betyder lite nyckfullt väder, så då är det "kläder efter väder" som gäller.
Jag återkommer med fler punkter ur mina visioner när inspirationen faller på.
God lunch, kära medborgare."
En lite skeptisk röst höjdes med följande tankar:
"Nja...den där presidenten som vill ha "lagom varma somrar" med två regndagar i veckan vet jag inte om jag kommer ödsla min dyrbara röst på..vad är det för trams?! Resten va okej."
Mitt svar:
"Kära medborgare. Många människor lider om värmen blir outhärdlig, vissa klarar sig faktiskt inte. Av omsorg om de gamla och riktigt unga får vi andra acceptera att sommarens värme håller sig kring 25-26 grader.
Och utan regn inget härligt gräs under de bara fötterna, inga blommor som sprider sin doft, inga löv som ger oss skugga, inget vatten som kan slösas på biltvättar och konstbevattningar - och inte heller någon ursäkt att nu & då bara vara inne och slappa.
God eftermiddag, kära medborgare."
När jag blir president...
Då var det dags igen. Klockorna är justerade för vintertid och jag njuter av att ha fått sova en timme längre än vanligt, utan att för den skull ha lagt mig tidigare än jag brukar.
Men frågan är om det är värt det? Eller är det kanske dags att avskaffa tidsjusteringen? Anledningen till att vi ställer om klockorna är ju för att vi ska få dagsljus tidigare på dagen, vilket å andra sidan innebär att vi också får nattmörker tidigare på eftermiddagen. Är det värt det?
Man måste ju anta att de individer som har mest glädje av att det är ljust ute under vinterhalvåret är barnen, och var befinner sig de flesta av dem den där första timmen av gryning och dagsljus? I skolsalen.
Och den första timmen av skymning och nattmörker, som ju vintertid brukar infalla redan ca kl 14-15? Förhoppningsvis är de då utomhus, lekandes.
Skulle det vara en försämring om vi hade en lite mörkare start på dagen, med kompensation av att få lite ljusare eftermiddagar? Jag tycker inte det.
När jag blir president borde jag kanske ändra på detta.
Men frågan är om det är värt det? Eller är det kanske dags att avskaffa tidsjusteringen? Anledningen till att vi ställer om klockorna är ju för att vi ska få dagsljus tidigare på dagen, vilket å andra sidan innebär att vi också får nattmörker tidigare på eftermiddagen. Är det värt det?
Man måste ju anta att de individer som har mest glädje av att det är ljust ute under vinterhalvåret är barnen, och var befinner sig de flesta av dem den där första timmen av gryning och dagsljus? I skolsalen.
Och den första timmen av skymning och nattmörker, som ju vintertid brukar infalla redan ca kl 14-15? Förhoppningsvis är de då utomhus, lekandes.
Skulle det vara en försämring om vi hade en lite mörkare start på dagen, med kompensation av att få lite ljusare eftermiddagar? Jag tycker inte det.
När jag blir president borde jag kanske ändra på detta.
lördag 24 oktober 2009
Smulorna från den rike mannens bord
Härom dagen drabbades min make av husmodersfeber, och gjorde i rask följd chokladbollar, vetebullar med vaniljfyllning samt matbröd. (Ja, jag vet. Jag har det bra...)
Om aftonen råkade asken med de dagsfärska chokladbollarna välta ned från vardagsrumsbordet. Det var väl inte direkt någon dramatik i detta, så det var inte om just det jag ville berätta. I dunklet syntes det dock inte hur innerligt många bitar av pärlsockret som blev kvar på mattan efter att chokladbollarna var upplockade...
Nästa dag satt jag vid datorn medan minstingen promenerade omkring och gjorde minstingsaker, vilket ju brukar inkludera att aldrig samtidigt vara både stilla och tyst. Plötsligt blev han dock stilla. Alldeles totalt stilla. Och tyst.
Först reagerade jag inte, men efter en liten stund krävde mammainstinkten att jag kontrollerade vad som pågick bakom vardagsrumsbordet. Och vad såg jag?
En genomlycklig bäbis som omsorgsfullt stoppade himmelskt goda pärlsockerbitar i munnen. Han var SÅ LYCKLIG. Det var SÅ GOTT!
Jag lät honom hållas.
L; vår egen lilla dammsugare.
Under denna vecka så...
...har minstingen lagt sig till med några coola grejer:- Han pekar med pekfingret istället för att vifta lite allmänt med hela handen. Mycket sofistikerat.
- Han rynkar ihop hela näsan vid missnöje och/eller framtvingad gråt. En klar förstärkning av det visuella intrycket i det audiella uttrycket.
- Han knäpper händerna när vi ber bordsbön. Min bäbis. Så from.
- Han spottar. Helt med vilje. Vet inte om jag är direkt imponerad, men allting måste man ju lära sig någon gång, så hellre nu än om 15 år...
...har storebror inlett en ny fas i lekandet. Hans (lilla) rum har i tur och ordning förvandlats till:
- En Blixtenaffär. Bilder på alla cars-vännerna placerades ut för vernissage, en skylt klistrades upp på dörren och kunderna (mamma) fick köpa bilder för pengar som omsorgsfullt placerades i "kassapparaten" - ni vet, den klassiska Fisher-Price-kassaapparaten som man ofta hittar hemma hos barnfamiljer.
- En zooaffär. För ett par år sedan fick han ett litet set ur Duplos zoo-serie, och av detta skapade han igår en liten butik där en av aporna var butiksinnehavare och de övriga djuren var kunder.
Mamma var tokimponerad.
- En sagovärld. På hans rum står sen länge en stor förvaringsgrej (en sån där cylinderformad, hopfällbar förvaringslösning i nät från IKEAs barnavdelning) fylld med allehanda gosedjur. Han har nog aldrig direkt reflekterat över innehållet tidigare, men idag var det dags. Hans talade förvånat om vad han fann ("En lite Nalle Puh, mamma!") och placerade med stor omsorg ut alla mjukisdjur på golvet. Alla älskade bilar (och de är många!) fick också varsin plats. Därefter inbjöd han till sagostund.
Sagan handlade om att en Jätte (spelad av den gigantiska Nalle Puh som han för ett par år sen fick "ärva" av ett par tonårstjejer på Grönan) kom till Sagolandet. Alla djuren blev ofantligt rädda, men då kom en "slingrande orm" (spelades av ett hopprep) som bet jätten så att han förvandlades till......EN GROP!
Vad ger ni mig för den? Dramaturgi i kvadrat, måste jag säga.
Ja, sen fortsatte sagan, men då den successivt övergick från att följa manus till att bli en improvisationsteater tackade mamma slutligen för föreställningen och lämnade rummet.
Mina barn är SÅ ABOVE AVERAGE!
fredag 23 oktober 2009
Renoveringsknytis, anyone?
Någon som anmäler sig frivilligt till Renoveringsknytis (tack för namnet, Marianne!) hos oss? Knytismomentet består av att gästerna bidrar genom att anlända i oömma kläder, med hjälpsamma händer och ett glatt humör, medan vi bidrar med möbler att kånka omkring på samt god mat.
Denna festliga tilldragelse skulle förslagsvis äga rum lördagen den 7 november kl 14-18.
Varmt välkommen!
(Eftersom jag inser att detta kommer att skapa anmälningsfeber i bloggvärlden, måste jag tillägga att det blir "först till kvarn" i det här fallet. Alla kan faktiskt inte alltid vara med. Sorry, Göran.)
Denna festliga tilldragelse skulle förslagsvis äga rum lördagen den 7 november kl 14-18.
Varmt välkommen!
(Eftersom jag inser att detta kommer att skapa anmälningsfeber i bloggvärlden, måste jag tillägga att det blir "först till kvarn" i det här fallet. Alla kan faktiskt inte alltid vara med. Sorry, Göran.)
tisdag 20 oktober 2009
Doobidoo, jag vill ju va som er!
Jag drömmer om att göra en stor rockad här hemma! Den består av att byta funktion mellan det som idag är arbetsrum/musikrum (stort) och T's rum (litet). Oavsett hur vi möblerar, rensar och fixar med lekrummet så förblir det nämligen obönhörligt för litet för att rymma två barns lek.
Detta samtidigt som det stora arbetsrummet oftast står oanvänt då Samuel & jag alltid sitter med våra datorer någon annanstans (oftast i vardagsrummet). Arbetsrummets enda riktiga funktion är som undervisningsrum när jag har sångelever hemma, och till detta behövs inte ett så stort rum.
Så, what's the problem?
Jo, jag orkar liksom aldrig ta tag i detta! Om alla möbler ändå ska byta rum borde vi verkligen ta tillfället i akt och byta golv från de tråkiga linoleummattorna till något trevligare, samt passa på att måla lister och väggar. Vi planerar ju inte att bo kvar här i en evighet och inför en framtida försäljning är denna uppgradering av de båda rummen direkt nödvändig. Utöver det behöver några kompletterande möbler införskaffas för att allting från det stora rummet ska rymmas i det lilla.
Hela projektet blir därmed så stort, tidskrävande och komplicerat att jag inte ens orkar initiera det hela. Det tar liksom stopp innan det ens har börjat.
Jag beundrar SÅ, från djupet av mitt hjärta, alla duktiga människor som ständigt genomför projekt i sina hem! Hur orkar ni?! Jag ser bilder på bloggar och suckar längtansfullt - tänk om det vore JAG som hade denna osvikliga drivkraft, inspiration och disciplin för att skapa allt det där! Jag reser mig till hälften från datorn för att gå loss med maskeringstejpen, men sjunker sen ner igen. Det skulle ta oss flera månader att slutföra projektet. Om ens det räcker.
Ibland vill jag inget hellre än att vara som er, ni otroliga hemmafixare. Duktiga, fantastiska ni!
Detta samtidigt som det stora arbetsrummet oftast står oanvänt då Samuel & jag alltid sitter med våra datorer någon annanstans (oftast i vardagsrummet). Arbetsrummets enda riktiga funktion är som undervisningsrum när jag har sångelever hemma, och till detta behövs inte ett så stort rum.
Så, what's the problem?
Jo, jag orkar liksom aldrig ta tag i detta! Om alla möbler ändå ska byta rum borde vi verkligen ta tillfället i akt och byta golv från de tråkiga linoleummattorna till något trevligare, samt passa på att måla lister och väggar. Vi planerar ju inte att bo kvar här i en evighet och inför en framtida försäljning är denna uppgradering av de båda rummen direkt nödvändig. Utöver det behöver några kompletterande möbler införskaffas för att allting från det stora rummet ska rymmas i det lilla.
Hela projektet blir därmed så stort, tidskrävande och komplicerat att jag inte ens orkar initiera det hela. Det tar liksom stopp innan det ens har börjat.
Jag beundrar SÅ, från djupet av mitt hjärta, alla duktiga människor som ständigt genomför projekt i sina hem! Hur orkar ni?! Jag ser bilder på bloggar och suckar längtansfullt - tänk om det vore JAG som hade denna osvikliga drivkraft, inspiration och disciplin för att skapa allt det där! Jag reser mig till hälften från datorn för att gå loss med maskeringstejpen, men sjunker sen ner igen. Det skulle ta oss flera månader att slutföra projektet. Om ens det räcker.
Ibland vill jag inget hellre än att vara som er, ni otroliga hemmafixare. Duktiga, fantastiska ni!
måndag 19 oktober 2009
Liten update
Ja, nu hade jag tänkt lägga upp en bild på minstingen, men eftersom bilden sitter fast i ett minneskort i makens kamera, och det kortet är fyllt av sisådär 700 000 andra bilder så får jag lita på eventuella läsares fantasi istället.
Vad bilden föreställer? En liten kille på 1 år minus två veckor som under den senast veckan har släppt fram tre nya tänder. Hörntanden som jag skrev om för ett tag sedan (som jag vid närmare eftertanke insåg inte var en hörntand utan en sidotand, alltså "tanden närmast till höger om framtänderna") har numera balanserats upp av höger framtand, väster framtand och idag vänster sidotand. Det är alltid lika fascinerande att konstatera hur mycket äldre ett barn plötsligt ser ut när leendet fylls av gaddar!
I morgon är det fotografering på storebrors förskola och då är det även fritt fram för syskonfotografering vilket jag ser fram emot! Ska bli så mysigt att få en fin bild på killarna precis i samband med deras födelsedag.
Nej, nu ska jag vila lite till. Har fortfarande inte repat mig sen influensa-inlägget och idag är det sängen som gäller. Hoppas dock att denna sjukdomsperiod snart ska vara avklarad! So long.
Vad bilden föreställer? En liten kille på 1 år minus två veckor som under den senast veckan har släppt fram tre nya tänder. Hörntanden som jag skrev om för ett tag sedan (som jag vid närmare eftertanke insåg inte var en hörntand utan en sidotand, alltså "tanden närmast till höger om framtänderna") har numera balanserats upp av höger framtand, väster framtand och idag vänster sidotand. Det är alltid lika fascinerande att konstatera hur mycket äldre ett barn plötsligt ser ut när leendet fylls av gaddar!
I morgon är det fotografering på storebrors förskola och då är det även fritt fram för syskonfotografering vilket jag ser fram emot! Ska bli så mysigt att få en fin bild på killarna precis i samband med deras födelsedag.
Nej, nu ska jag vila lite till. Har fortfarande inte repat mig sen influensa-inlägget och idag är det sängen som gäller. Hoppas dock att denna sjukdomsperiod snart ska vara avklarad! So long.
tisdag 13 oktober 2009
Om du har 5 minuter över: Gatumusikanter sjunger Stand by me
Snubblade över denna på Facebook. Välgörenhetsorganisationen "Playing for change" har rest runt jorden och spelat in en drös gatumusikanter som framför "Stand by me". Alla lyssnar på samma grundversion så alla spelar i samma tonart & tempo och i slutändan har ljud & bild mixats ihop till en gemensam musikvideo. Snyggt gjort.
söndag 4 oktober 2009
One day you're in, and the next - you're out.
Nu ligger jag här i sängen och undrar över ifall jag möjligen tillhör den exklusiva skaran. Ni vet, de utvalda. De som har koll, är trendkänsliga, vet vad som är på och vad som är av.
För vad har väl varit höstens snackis nummer ett? Idol, kanske du påstår. Eller klimathotet. HA!, säger jag. Du har uppenbarligen NOLL KOLL! JAG däremot har fuktat mitt högra pekfinger och låtit inne-vinden blåsa på det och vet att berätta att hösten snackis nummer ett är Svinis! (Ja, alltså Svininfluensan, Nya influensan eller A/H1N1 för den som hellre vill krångla till det.)
Oj vad det har skrivits. För någon månad sen bestämde jag mig faktiskt för att sluta läsa vad som stod då jag mer och mer fick slåss emot tankarna att död skulle drabba mina nära och kära. Utöver dessa spaltkilometrar har miljontals (eller var det miljardtals?) kronor avsatts till att köpa in och distribuera ett vaccin som beräknas anlända strax efter att det kan göra någon direkt nytta.
Nu undrar du varför jag tror mig vara en i Klicken. Jo du! Igår, lördagen den 3 oktober 2009 kl 17:30 var jag frisk. Samma dag, kl 17:45 var jag sjuk. Vad sägs om det? Imponerande, minst sagt. Vi väntade besök av väldigt kära vänner och jag försökte med all kraft att morska upp mig och visa mig från min bästa sida, trots att jag under kvällens gång allt mer insåg att det jag drabbats av säkerligen inte var något som våra vänner hade lust att umgås med...
Så, efter en natt med ganska dålig sömn vaknade jag upp med:
Så, nu återstår frågan: Är jag en av dem? En av dem som drabbats av, upplevt, håller på att genomleva för att slutligen kunna uttala mig i pressen om hur det var?
Och bevisar det i sådana fall att jag cool?
För vad har väl varit höstens snackis nummer ett? Idol, kanske du påstår. Eller klimathotet. HA!, säger jag. Du har uppenbarligen NOLL KOLL! JAG däremot har fuktat mitt högra pekfinger och låtit inne-vinden blåsa på det och vet att berätta att hösten snackis nummer ett är Svinis! (Ja, alltså Svininfluensan, Nya influensan eller A/H1N1 för den som hellre vill krångla till det.)
Oj vad det har skrivits. För någon månad sen bestämde jag mig faktiskt för att sluta läsa vad som stod då jag mer och mer fick slåss emot tankarna att död skulle drabba mina nära och kära. Utöver dessa spaltkilometrar har miljontals (eller var det miljardtals?) kronor avsatts till att köpa in och distribuera ett vaccin som beräknas anlända strax efter att det kan göra någon direkt nytta.
Nu undrar du varför jag tror mig vara en i Klicken. Jo du! Igår, lördagen den 3 oktober 2009 kl 17:30 var jag frisk. Samma dag, kl 17:45 var jag sjuk. Vad sägs om det? Imponerande, minst sagt. Vi väntade besök av väldigt kära vänner och jag försökte med all kraft att morska upp mig och visa mig från min bästa sida, trots att jag under kvällens gång allt mer insåg att det jag drabbats av säkerligen inte var något som våra vänner hade lust att umgås med...
Så, efter en natt med ganska dålig sömn vaknade jag upp med:
- feber
- huvudvärk
- ont i kroppen
- dålig mage (jag utelämnar dock detaljerna)
- extremt halsont
- en överväldigande känsla av att ständigt vilja sova
Så, nu återstår frågan: Är jag en av dem? En av dem som drabbats av, upplevt, håller på att genomleva för att slutligen kunna uttala mig i pressen om hur det var?
Och bevisar det i sådana fall att jag cool?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)