Smulorna från den rike mannens bord

Härom dagen drabbades min make av husmodersfeber, och gjorde i rask följd chokladbollar, vetebullar med vaniljfyllning samt matbröd. (Ja, jag vet. Jag har det bra...)

Om aftonen råkade asken med de dagsfärska chokladbollarna välta ned från vardagsrumsbordet. Det var väl inte direkt någon dramatik i detta, så det var inte om just det jag ville berätta. I dunklet syntes det dock inte hur innerligt många bitar av pärlsockret som blev kvar på mattan efter att chokladbollarna var upplockade...

Nästa dag satt jag vid datorn medan minstingen promenerade omkring och gjorde minstingsaker, vilket ju brukar inkludera att aldrig samtidigt vara både stilla och tyst. Plötsligt blev han dock stilla. Alldeles totalt stilla. Och tyst.
Först reagerade jag inte, men efter en liten stund krävde mammainstinkten att jag kontrollerade vad som pågick bakom vardagsrumsbordet. Och vad såg jag?

En genomlycklig bäbis som omsorgsfullt stoppade himmelskt goda pärlsockerbitar i munnen. Han var SÅ LYCKLIG. Det var SÅ GOTT!

Jag lät honom hållas.
L; vår egen lilla dammsugare.

Under denna vecka så...

...har minstingen lagt sig till med några coola grejer:
- Han pekar med pekfingret istället för att vifta lite allmänt med hela handen. Mycket sofistikerat.
- Han rynkar ihop hela näsan vid missnöje och/eller framtvingad gråt. En klar förstärkning av det visuella intrycket i det audiella uttrycket.
- Han knäpper händerna när vi ber bordsbön. Min bäbis. Så from.
- Han spottar. Helt med vilje. Vet inte om jag är direkt imponerad, men allting måste man ju lära sig någon gång, så hellre nu än om 15 år...

...har storebror inlett en ny fas i lekandet. Hans (lilla) rum har i tur och ordning förvandlats till:
- En Blixtenaffär. Bilder på alla cars-vännerna placerades ut för vernissage, en skylt klistrades upp på dörren och kunderna (mamma) fick köpa bilder för pengar som omsorgsfullt placerades i "kassapparaten" - ni vet, den klassiska Fisher-Price-kassaapparaten som man ofta hittar hemma hos barnfamiljer.
- En zooaffär. För ett par år sedan fick han ett litet set ur Duplos zoo-serie, och av detta skapade han igår en liten butik där en av aporna var butiksinnehavare och de övriga djuren var kunder.
Mamma var tokimponerad.
- En sagovärld. På hans rum står sen länge en stor förvaringsgrej (en sån där cylinderformad, hopfällbar förvaringslösning i nät från IKEAs barnavdelning) fylld med allehanda gosedjur. Han har nog aldrig direkt reflekterat över innehållet tidigare, men idag var det dags. Hans talade förvånat om vad han fann ("En lite Nalle Puh, mamma!") och placerade med stor omsorg ut alla mjukisdjur på golvet. Alla älskade bilar (och de är många!) fick också varsin plats. Därefter inbjöd han till sagostund.

Sagan handlade om att en Jätte (spelad av den gigantiska Nalle Puh som han för ett par år sen fick "ärva" av ett par tonårstjejer på Grönan) kom till Sagolandet. Alla djuren blev ofantligt rädda, men då kom en "slingrande orm" (spelades av ett hopprep) som bet jätten så att han förvandlades till......EN GROP!

Vad ger ni mig för den? Dramaturgi i kvadrat, måste jag säga.

Ja, sen fortsatte sagan, men då den successivt övergick från att följa manus till att bli en improvisationsteater tackade mamma slutligen för föreställningen och lämnade rummet.

Mina barn är SÅ ABOVE AVERAGE!