Theodor Brunskägg!

En av storkillens kompisar i klassen har fyllt 7 år och bjöd idag in till PIRATKALAS!


Hm, undrar om Storkillen eller mamma hade roligast... Förhoppningsvis var det jämnt skägg om det!


Inte hade jag trott att jag någonsin skulle göra min stora kille festfin genom att måla hans naglar. :-)





It's party time!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Aftonbön

Storkillen och Lilleman sover i våningssäng och går alltid och lägger sig samtidigt, åldersskillnaden till trots. Lilleman somnar som regel ganska snart medan Storkillen oftast läser en bok och lyssnar på lite musik innan han somnar.

I nattningen ingår att vi ber aftonbön. Först ber vi "Gud som haver" (i toner) och sedan får någon leda övriga i bön. Det blir ju lätt ett mönster hur ett barns kvällsbön formuleras (jag kan som exempel fortfarande min barndoms "fria bön" i det närmaste utantill!) och något som alltid återkommer är att Storkillen inleder med "Tack Jesus" (varpå vi andra repeterar "Tack Jesus"), och fortsätter med "tack för idag", vilket vi alltså också säger. Ja, sen fortsätter kvällssamtalet med Jesus...

Sen ett tag tillbaka har dock Lilleman allt oftare dragit igång bönen med sin egen tolkning av ovanstående fraser. Det låter ungefär "Dack Sesus", följt av "Dack da". Mer än så blir det dock aldrig. Han tycker nämligen att det är fullt tillräckligt att tacka Jesus för idag och vill därefter ha välling.
Ikväll var dock annorlunda!

Direkt efter att Gud som haver hade klingat ut, högg Lilleman i med sina vanliga två fraser. Men sen fortsatte han! "Dack Jeji" (tack för Levi), "dack Eo" (tack för Theo), "dack pappa, dack mamma, dack Elsesi". Hans förtjusning över att vi andra förstod och följde med var total, så han drog hela familjen ett par, tre varv innan han tyckte att vi alla vara klara och drog till med ett "Aaaaaaaaaaaamen!".

Vilken underbar kvällsbön. Tack Jesus för vår familj!

Breaking news!!!

Lillstrumpan fick ligga på köksgolvet en stund medan jag gjorde frukost. Hon låg på rygg, men TJOPP så svängde hon över på rygg! Att vända sig från andra hållet, från mage till rygg, är ju en gammal erövring, men detta var nytt (i alla fall för mamman, lillan hade nog övat i smyg)! Lilltösen såg i alla fall lika paff ut som jag!

Hon vände dock snart tillbaka till rygg, funderade över sin livssituation och tog beslutet att mage var grejen.

Väl på mage ålade hon iväg på en liten utflykt som strandade i ett smaskigt stolsben.

Å ljuvliga morgon!

Kolla in vem som hade gömt sig under snön

Självaste greve Megaläkerol! Hur otippat var det inte att han skulle kika fram ur isslask och grus?
Coooolt!!





- Posted using BlogPress from my iPhone

Man borde inte sova när natten faller på

Även om visans budskap - att man inte bör sova bort den vackra natten då allt är tyst och stilla och när stjärnorna blänker på en mörkblå himmel - är vacker, så hade jag inte planerat för att följa dess råd just i natt.

Efter en vecka med extrem, obeveklig, ständigt närvarande trötthet är varje timme av sömn värd sin längd i diamanter - men då har minsann John Blund tagit bondpermis!

Kvar ligger jag och lyssnar på familjens andetag. Det är rogivande och det ger mig rus av lyckokänslor av hur välsignad jag är; en man vid min sida och tre ljuvliga barn att vårda och fostra. Tyvärr är det dock inte sövande... Timmarna går och vakenheten består.

Jag får väl trösta mig med det motto som jag myntade vid den tid i livet då jag alltid hade för många järn i elden och aldrig någonsin sov en ordentlig natt: Det är ingen som tackar en för att man sover bort sitt liv!

03 00 och 00 - PIP!

- Posted using BlogPress from my iPhone

A slightly more sophisticated You

Man brukar ju påstå att ett par glasögon ger sin bärare en lite mer intellektuell look och japp, det stämmer!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Ett år med Jesus

Precis som många andra, köpte jag härom året "Ett år med Jesus" av Göran Skytte & Bo Brander. Definitivt ett av mitt livs bättre investeringar.

Som bekant så är hela boken en sammanställning av ett helt kyrkoårs predikningar, där först Bos predikan är nedskriven och där varje predikan sedan följs av ett samtal mellan prästen Brander och journalisten Skytte.

I dagarna läser jag dels texten för Fastlagssöndagen och dels för Askonsdagen och jag känner en sådan tacksamhet! Tacksamhet till min Gud för hans innerliga kärlek till, och goda vilja för, människan. Tacksamhet till Jesus för att han ägnade ett jordeliv åt att visa vem Gud är och sedan fullbordade sin livsuppgift genom att ge sitt liv för mig. Tacksamhet till Anden som kommunicerar Guds ord, genom Bibeln, in i mitt inre.

Idag inleds fastan och jag vill vara med. Jag vill vårstäda mitt inre, rensa mig för att bereda mer plats för Gud i mitt liv.

Brander uttrycker fastans mening bra när han säger "Att fasta är att öva sig i helighet och glädjefylld enkelhet". Om övning ger färdighet är detta helt klart en bra sak att öva på!


- Posted using BlogPress from my iPhone

segnälkaB

Idag var storkillen bjuden på kalas! Inte vilket kalas som helst, utan ett baklängeskalas! Själva anledningen till kalaset var kusinen som fyllde sex mäktiga år härom dagen. Det är väldigt, väldigt roligt att de två kusinerna är så jämngamla!

Storkillen valde present själv och fastnade för sin egna storfavorit Yatzy! Han har lärt sig det av mormor och är övertygad om att även kusinen kommer att älska det.

Medan jag slog in paketet, fick han i uppdrag att skriva ett kort/rita en teckning. Jag föreslog en traditionell Grattis önskar..., men han valde istället att skriva "Uppsala vore tomt utan dig!"
Sådär lite lagom storslaget.

Ja, baklängeskalas var det alltså, så det blev en spidermandräkt bak o fram (inte för att någon kunde se det, den är i princip identisk från båda håll, men för sakens skull). Ovanpå den blev det mjukisbyxor och skjorta med huva. Kanske inte hans mest festliga kläder, men vem kan få på sig "riktiga" byxor bak o fram?

Stor som han är gick han själv till kalaset, men jag hann fånga honom på bild innan han gick. Min äldste favorit!!



En snabblunch innan kalaset. Huvan ser nästan ut som en haklapp, minsann.



Ready to go. En mycket förväntansfull kille som anstränger sig för att slappna av för kameran.

Några timmar senare kom en väldigt nöjd kille hem igen. Tack för kalaset, lilla Lingonbus!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Som man bäddar får man ligga

Häromdagen hade storkillen en kompis hemma och de spelade Wii. De valde ett spel där båda inte kunde spela samtidigt, och kompisen bestämde att de skulle bytas av ifall man förlorat två gånger.

Efter en stunds spel förlorade kompisen för andra gången och sa: "Snäääälla, bara eeeen gång till!", varpå storkillen replikerade: "Du sa det själv, så inget gnäll!"

Typiskt skojigt, tyckte jag. (Och de också, för den delen.)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Lilltösen

Här kommer en specialpost till er som vägrar Facebook. Låt mig presentera:
Vår dotter!


Här iklädd favvoplagget framför andra, småttingarnas egen OnePiece: overallen från Villervalla som lilltösen fick av Lundbergs när hon föddes.


Med eksem på kinderna, som tack o lov la sig med hjälp av kortisonsalva.


På öppna förskolan. Bilden lyckades jag ta i exakt det ögonblick hon för första gången fick prova fast föda. I love it!


Sovandes i sängen med nallen från mormor tryggt vid kinden, och rosa kaninen från mamma och pappas kollegor inom greppavstånd.


Grötpremiären härom veckan. Hon äääälskade den! (Och vem gör inte det? Banangröt är ju världens godis!)


Slutligen en bild med pappa från en skridskotur i februari.

Sådär. Det var lilltösen det! Vår egen Elsie-Li Björk!

Du är inte klok, Madicken!

Jag har märkt att det blivit en viss slagsida åt lillemans håll här i bloggen. Jag fick först lite dåligt samvete, men har bestämt mig för att sluta med det. Småttingarna och jag är tillsammans hela dagarna medan storebror går i skolan, och av de två små är det han som är mest kommunikativ. Så, det får bli som det blir! Det blir nog en rättvis balans i slutänden.

Nog om det!

Måste skriva om en kul grej igår. Lilleman tittade ut genom fönstret och ropade "titta" när han såg en herre passera förbi. Vi pratade om "gubben" och jag undrade högt vad han skulle göra. "Han kanske ska äta?", föreslog jag. Lilleman såg begrundande ut och höll nog med om det. "Men vad ska han äta?", fortsatte jag. "Ska han äta en buss?" Responsen på detta väldigt konstiga förslag var ett litet skratt. "Eller ska han äta en traktor?".

Ungefär där hände det. Det uppstod ett totalt samförstånd mellan lilleman och mig om att mamma var supertokig. Oj vad han skrattade! Äta en traktor!!

Vi fortsatte lite till; gubben kanske skulle äta vagnen, stolen, etc, innan det skojiga la sig och vi gick vidare till annat.

Men det kändes stort! Jag lyckades få lilleman att tokskratta bara genom att trigga hans fantasi! Definitivt en milstolpe.