Jag känner mig förvirrad. Samuel och Theo är tillsammans med övriga pojkkusiner & pappor på Monster Jam i Globen ikväll och kollar på jättestora bilar som kör sönder mindre bilar. En slags gigantisk, bränsleslukande, motordriven mobbing inför betalande publik, alltså. Jättehäftigt!! Tycker de. Jag skulle inte vilja slösa en kväll på det om jag så fick vinnarbilen som tack. Var skulle jag ha den?
Jag är alltså ensam hemma och vet inte riktigt vad jag ska göra av kvällen. Kan inte minnas när jag var helt ensam hemma en kväll senast. Det känns jättekonstigt! Funderar på att baka en tårta inför morgondagen (Fars Dag) så inom en snar framtid ska jag väl ta mig i kragen och ta mig till Ica. Ja, sen är väl kvällen räddad.
På tal om tårtor så skulle jag vilja gå med i en Fan Club för Madde Boström. På sin Facebook-sida har hon bilder på helt ofattbart fina/coola/snygga/vackra tårtor. Helt makalöst! Det sorgliga i den kråksången är att jag vet att jag aldrig kommer att kunna åstadkomma något som ens är i närheten av lika fint. Det existerar ingen sån ådra i mig. *snyft*
On top of all that är hon även en av Tellus bästa kockar. Varför får vissa allt? Antagligen för att hålla oss andra på mattan. Eller (det låter bättre) för att vi andra ska hålla oss ödmjuka.
Så, vem tar på sig att starta klubben?
När jag ändå skriver så kanske jag ska kommentera Min Bloggs till synes Tragiska Bortgång. Mitt bloggande dog när jag 1) var utan dator i två veckor, och dessutom vid samma tid 2) blev av med min mobiltelefon. Jag blev väl typ avgiftad eller nåt. Dessvärre låg de utlovade bilderna på det gamla köket + processen till det nya, fina köket i just mobilen så av det blev det inget. Samuel har dock en del bilder i sin telefon så någon gång hoppas jag att de ska leta sig in här.
I alla fall drog det ut på tiden att skriva något här, så till sist började det väl kännas som att det inte var värt det. Nu är jag ju dock här och skriver igen så nu ser jag med spänning fram emot att se om bloggen därmed tar fart, eller om det här bara är en slags dödsryckning.
Men. Om det ska bli någon tårta är det dags att ta sig till Ica nu. Först måste jag dock dra på sig någon mer vettigt än dessa ensam-hemma-plagg så att jag inte portas vid Icas entré. Man vill ju inte bli dömd för nedskräpning bara genom att existera. Tack och hej!
