Ta-da!

Ok, nu är det dags. Publiceringen ska nu äga rum. Jag känner mig dock lite tveksam. Som tidigare konstaterats kan ingen bild ge rättvisa åt denna skönhet. Vad händer om du tänker "Äh, det är ju bara en vanlig kristallkrona"? Det skulle vara förkrossande!

För det är ingen vanlig kristallkrona. Det är Kristallkronan! Den är perfekt i både form och storlek. (Precis som mina barn, slår det mig plötsligt.)

Men, lovat är lovat. Här kommer bilderna. Låt mig presentera:
Min Kristallkrona


Jag lämnar härmed kommentatorfältet öppet för det jubel som just nu bubblar inom dig. Välkommen!

Putsad och, om möjligt, ännu vackrare

Sen förra inlägget har jag inte vågat skriva något nytt. Protesterna mot min bildlösa hyllning av Underverket grävde sig djupt in i min själ, och jag insåg att det bara fanns en sak att göra: Putsa, installera, fotografera och publicera. Tills det var gjort rådde bloggförbud!

Så, igår blev det av. Kronan hängdes över badkaret och varje prisma putsades omsorgsfullt. Jag förstår inte hur förra ägaren burit sig åt för att smutsa dem den så innerligt. De större prismorna såg ut att vara gjorda i gammal plast, som en billig variant av frostat glas. Opacitet noll! Men, med diskmedel och varmvatten kan underverk göras och nu gnistrar de allihop!

När Samuel kom hem bytte han sladd (den förra var för kort) och kontakt (den förra passade som sagt inte i våra uttag) i ett huj och strax därefter hängde kronan på plats, med tända ljus och allt.

Så, då var det dags för fotografering. Batterierna i min kamera är slut och jag hittar inte laddaren, så det blev makens stora kamera som fick göra jobbet. Och där tar framgångssagan slut.

Bilderna ligger i minneskortet i makens kamera, kameran ligger i makens kameraväska, kameraväskan hänger på makens axel, makens axel har följt med övriga kroppen till tandläkaren - och här sitter jag utan bild.

Ärtan.