HURRA för familjen Björk!

Wow! Vilken familj jag har gift mig in i! Mina fantastiska svärföräldrar har varje dag avsatt tid till att hjälpa oss med att skrapa bort strukturtapeterna (kanske världens tristaste jobb), skruva ihop de nya stommarna till köksskåpen, lägga det nya golvet, etc, etc. Svågern från Linköping (som är snickare) har kommit upp och hjälper oss nu i flera dagar och svågern här i stan har även han hunnit komma till vår hjälp. Jag är så tacksam! Vi hade aldrig hunnit så här långt utan er!!

Status just nu är: en vägg mellan kök och hall är borta, alla stommar är ihopskruvade, kökstaket är målat, tapeterna i hallen är i stort sett borta (gräsliga, gräsliga strukturtapeter), det nya golvet i köket är nästan på plats - ska bara köpa lite till i morgon.

Samuel har tagit en del bilder som jag ska försöka komplettera med senare. Det kommer att bli så oändligt mycket finare än vad det var när vi köpte det!

11 små förpackningar, två stora lådor och 106 platta paket.

- precis så många förpackningar krävde vårt nya kök för att ta sig ur IKEAs lager och in i vårt vardagsrum. Nej, vi ska inte montera upp köket i vardagsrummet. Vi bara ställde alla bruna paket där i väntan på att vi (läs Samuel) ska lägga nytt golv i köket så att vi sedan kan montera upp de nya fina skåpen och övriga tillbehör därinne. Det var bara att blunda och knappa in koden när det var dags att betala. Kök är inte gratis, inte ens på IKEA, men det är det värt! Inom en vecka bör vi kunna börja ställa in vårt porslin, etc i vårt splirrans nya kök. HURRA!

Ps Erbjudandet om att komma och skruva ihop möbler, slipa/spackla/måla/tapetsera väggar och lister, etc står kvar. I vår omtänksamma godhet kommer vi inte att vägra någon detta otroligt skojiga pyssel, utan delar osjälviskt och glatt med oss. Gratis.

Att behålla sitt barn är kvinnans rättighet!

Något som gör mig fruktansvärt upprörd efter Dokumentär inifråns program på SVT ikväll, "Jag ska göra abort", är den totala avsaknaden av någon inom sjukvården som säger till dessa tvekande, gråtande kvinnor att de är i sin fulla rätt att BEHÅLLA barnet! Alla kollar att det är ett "tydligt beslut" att göra abort, och när den gråtande patienten svarar "ja, det blir nog bäst så här" så är man nöjd och bockar av i journalen att patienten är säker.
Om bara en enda hade sagt till Jenny eller Mia att de FÅR behålla sina barn, att det är högst troligt att det kommer att gå hur bra som helst för dem, att de är i en optimal ålder att föda och ta hand om ett barn - hade de då fortfarande valt abort?
Det är dags att ropa ut från hustaken att det är varje kvinnas rättighetatt få föda sitt barn!

det är mycket nu...

Ok, det blev kanske lite väl lite aktivitet här... Ber om ursäkt till alla er entusiaster som läser bloggen (på rak arm: jag själv och hm, ja, ibland kanske någon annan).
En uppdatering: sen sist har jag framförallt jobbat. Jag har ju nu inlett min nya lärarkarriär och OJ vad det suger musten ur mig! Det är jättekul att träffa eleverna, men funderandet över hur jag bäst ska använda lektionerna är ju ett aldrig sinande arbete. Jag tröstar mig dock med att övning ger färdighet, så innan pensionen ska jag nog känna mig som en fena på det här.

I övrigt spelade jag på Kulturnatten här i Uppsala i lördags. Jättekul trots det ihärdiga regnet!
I morgon ska jag lägga lite kör på min kära väninna Anna Christofferssons kommande soloalbum. Hon skriver så fina låtar och hennes producent Pablo ramar in dem så vackert. Ska blir jättekul att träffas igen!
På lördag har vi spelning med Countrybandet i Märsta Pingst. Countryn är ju som en rolig "bi-grej" och även det ska bli jätteroligt så kommer jag att sakna Lovisa som ju för stunden är i Kanada - annars har hon börjat spela fiol samt köra i bandet. Kl 19 i Märsta Pingst händer det i alla fall, för den som har vägarna förbi.

Och sen sist, men kanske störst, av allt:
I dag (fredag) händer det äntligen. VI FÅR VÅR NYA LÄGENHET!!! Vi skrev ju alla papper i juni, men för att slippa dubbla hyror så sköt vi inflyttningen till den 14/9, vilket då kändes oändligt långt borta. Nu är det dock dags och från lördag sätter Den Stora Ansiktslyftningen igång. Ifall någon känner för att hjälpa till med att spackla, måla, tapetsera, slå ut väggar, lägga kakel, klinkers, montera möbler, etc, så är det drygt 100%-igt välkommet nästan när som helst. Förhoppningsvis får Samuel ledigt från jobbet så att vi hinner klart innan vi ska vara ute ur vår hyresrätt den 1/10... Känns som en dröm att få bo inom "egna väggar" efter att hittills bara ha hyrt.

Nej, nu måste jag sova ifall min stackars röst ska ha en chans att orka hela dagen i morgon. Ses igen!