Oj oj oj. Kära nån. WOW! Trodde inte att någon skulle knäcka 11-åriga Bianca Ryans version av "And I'm telling you" från America's got talent, men den här 12-åriga tjejen från Filippinerna, Charice Pempengco, är numera det i särklass bästa jag hört.
Lyssna på hennes version av samma sång och njut av...allt! Rösten, närvaron, tolkningen av musiken (och som bonus även tolkningen av vad domarna på scenen tycker och säger...) scenspråket, etc, etc.
Vilken talang!!!
måndag 26 november 2007
måndag 12 november 2007
Almanackor, almanackor och Lucia.
Måndagskväll men ingen cellgrupp. Så blir det ibland när hela cellgruppen består av småbarnsfamiljer. Ikväll kunde ingen utom vi och det är väl kanske lite väl klent underlag för att kallas för en grupp. Så, vi fick en oplanerad hemmakväll vilket i och för sig också är mysigt!
Igår träffade vi våra vänner Anders och Paula för första gången på nästan hundra år. Sen de flyttade från grannskapet har gemenskapsfrekvensen minskat drastiskt. Dock inte bara på grund av geografiska orsaker. Anders är ju numera egenföretagare och lanserade i torsdags sin nya Almanackssida! Hoppas att hela världen hittar in på sajten och beställer till sig själva och till alla sina nära och kära!
För den som vill komma billigt undan finns till och med i morgon vid lunchtid chansen kunna vinna en egen almanacka via "Sveriges bästa modeblogg" (enligt Aftonbladet) Engla's showroom! Min egen undersökning visar att de allra flesta vill ha en precis likadan almanacka som jag också valde; rosa med vit text. Helt enkelt jättefint!
För övrigt kretsar mitt liv just nu mycket kring Lucia. I år har jag nästan 50 elever (drygt 30 från gymnasiet och 15 från årskurs 6) som kommer att utgöra Luciatåget. Det kommer att bli så vackert!! Förhoppningsvis kommer vi även att kunna göra en kvällskonsert med samma program som på morgonen. Ska bara hitta en lämplig lokal med fin akustik först... Några tips? Jag har en krok ute i en kyrka just nu och hoppas på att jag får napp.
Ja, det var några kvällstankar vid mitt tangentbord. Med önskan om en god natts sömn!
Igår träffade vi våra vänner Anders och Paula för första gången på nästan hundra år. Sen de flyttade från grannskapet har gemenskapsfrekvensen minskat drastiskt. Dock inte bara på grund av geografiska orsaker. Anders är ju numera egenföretagare och lanserade i torsdags sin nya Almanackssida! Hoppas att hela världen hittar in på sajten och beställer till sig själva och till alla sina nära och kära!
För den som vill komma billigt undan finns till och med i morgon vid lunchtid chansen kunna vinna en egen almanacka via "Sveriges bästa modeblogg" (enligt Aftonbladet) Engla's showroom! Min egen undersökning visar att de allra flesta vill ha en precis likadan almanacka som jag också valde; rosa med vit text. Helt enkelt jättefint!
För övrigt kretsar mitt liv just nu mycket kring Lucia. I år har jag nästan 50 elever (drygt 30 från gymnasiet och 15 från årskurs 6) som kommer att utgöra Luciatåget. Det kommer att bli så vackert!! Förhoppningsvis kommer vi även att kunna göra en kvällskonsert med samma program som på morgonen. Ska bara hitta en lämplig lokal med fin akustik först... Några tips? Jag har en krok ute i en kyrka just nu och hoppas på att jag får napp.
Ja, det var några kvällstankar vid mitt tangentbord. Med önskan om en god natts sömn!
lördag 10 november 2007
Ensam hemma
Jag känner mig förvirrad. Samuel och Theo är tillsammans med övriga pojkkusiner & pappor på Monster Jam i Globen ikväll och kollar på jättestora bilar som kör sönder mindre bilar. En slags gigantisk, bränsleslukande, motordriven mobbing inför betalande publik, alltså. Jättehäftigt!! Tycker de. Jag skulle inte vilja slösa en kväll på det om jag så fick vinnarbilen som tack. Var skulle jag ha den?
Jag är alltså ensam hemma och vet inte riktigt vad jag ska göra av kvällen. Kan inte minnas när jag var helt ensam hemma en kväll senast. Det känns jättekonstigt! Funderar på att baka en tårta inför morgondagen (Fars Dag) så inom en snar framtid ska jag väl ta mig i kragen och ta mig till Ica. Ja, sen är väl kvällen räddad.
På tal om tårtor så skulle jag vilja gå med i en Fan Club för Madde Boström. På sin Facebook-sida har hon bilder på helt ofattbart fina/coola/snygga/vackra tårtor. Helt makalöst! Det sorgliga i den kråksången är att jag vet att jag aldrig kommer att kunna åstadkomma något som ens är i närheten av lika fint. Det existerar ingen sån ådra i mig. *snyft*
On top of all that är hon även en av Tellus bästa kockar. Varför får vissa allt? Antagligen för att hålla oss andra på mattan. Eller (det låter bättre) för att vi andra ska hålla oss ödmjuka.
Så, vem tar på sig att starta klubben?
När jag ändå skriver så kanske jag ska kommentera Min Bloggs till synes Tragiska Bortgång. Mitt bloggande dog när jag 1) var utan dator i två veckor, och dessutom vid samma tid 2) blev av med min mobiltelefon. Jag blev väl typ avgiftad eller nåt. Dessvärre låg de utlovade bilderna på det gamla köket + processen till det nya, fina köket i just mobilen så av det blev det inget. Samuel har dock en del bilder i sin telefon så någon gång hoppas jag att de ska leta sig in här.
I alla fall drog det ut på tiden att skriva något här, så till sist började det väl kännas som att det inte var värt det. Nu är jag ju dock här och skriver igen så nu ser jag med spänning fram emot att se om bloggen därmed tar fart, eller om det här bara är en slags dödsryckning.
Men. Om det ska bli någon tårta är det dags att ta sig till Ica nu. Först måste jag dock dra på sig någon mer vettigt än dessa ensam-hemma-plagg så att jag inte portas vid Icas entré. Man vill ju inte bli dömd för nedskräpning bara genom att existera. Tack och hej!
Jag är alltså ensam hemma och vet inte riktigt vad jag ska göra av kvällen. Kan inte minnas när jag var helt ensam hemma en kväll senast. Det känns jättekonstigt! Funderar på att baka en tårta inför morgondagen (Fars Dag) så inom en snar framtid ska jag väl ta mig i kragen och ta mig till Ica. Ja, sen är väl kvällen räddad.
På tal om tårtor så skulle jag vilja gå med i en Fan Club för Madde Boström. På sin Facebook-sida har hon bilder på helt ofattbart fina/coola/snygga/vackra tårtor. Helt makalöst! Det sorgliga i den kråksången är att jag vet att jag aldrig kommer att kunna åstadkomma något som ens är i närheten av lika fint. Det existerar ingen sån ådra i mig. *snyft*
On top of all that är hon även en av Tellus bästa kockar. Varför får vissa allt? Antagligen för att hålla oss andra på mattan. Eller (det låter bättre) för att vi andra ska hålla oss ödmjuka.
Så, vem tar på sig att starta klubben?
När jag ändå skriver så kanske jag ska kommentera Min Bloggs till synes Tragiska Bortgång. Mitt bloggande dog när jag 1) var utan dator i två veckor, och dessutom vid samma tid 2) blev av med min mobiltelefon. Jag blev väl typ avgiftad eller nåt. Dessvärre låg de utlovade bilderna på det gamla köket + processen till det nya, fina köket i just mobilen så av det blev det inget. Samuel har dock en del bilder i sin telefon så någon gång hoppas jag att de ska leta sig in här.
I alla fall drog det ut på tiden att skriva något här, så till sist började det väl kännas som att det inte var värt det. Nu är jag ju dock här och skriver igen så nu ser jag med spänning fram emot att se om bloggen därmed tar fart, eller om det här bara är en slags dödsryckning.
Men. Om det ska bli någon tårta är det dags att ta sig till Ica nu. Först måste jag dock dra på sig någon mer vettigt än dessa ensam-hemma-plagg så att jag inte portas vid Icas entré. Man vill ju inte bli dömd för nedskräpning bara genom att existera. Tack och hej!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)