Schlagerdrottningen

Såg något coolt i dagens Expressen. Det var P4 Premiär som låtit göra en Sifo-undersökning för att veta vem svenska folket anser vara tidernas största Schlagerdrottning. Charlotte Perelli och Lena Ph fick se sig om sprungna av Lill-Babs som kom tvåa (4,4% av rösterna) och av - Carola som vann med 43% av folkets röster.

Annika Jankells (P4 Premiärs programledare) kommenterar till Expressen:
"– Det är en skön revansch för henne. Carola är som en gås. Hon knäpper alla på näsan vid dagens slut ändå, säger Annika Jankell.
– Vissa människor har stjärnglansen. Hon vänder inte kappan efter vinden, utan är konsekvent. Kör sin grej. Där finns ingen kredd-ängslan. Det är älska eller hata som gäller. Hon är som ett träd med enorma rötter. Vid en stor storm blåser de mindre träden omkull, men hon står kvar, säger Annika Jankell."

Ingen behöver väl undra var de rötterna hämtar sin kraft ifrån. Heja Carola!

Äntligen en riktig Sportlovsdag

Sådärja. Nu känns allting genast mycket bättre! Efter en dryg vecka av sängliggande medelst rosslande luftrör, rinnande näsa, fylliga nysningar (det kanske räcker så?) är nu kurerandet avklarat. Hurra!

Fasching-spelningen gick strålande och med den i ryggen mötte Theo och jag denna nya dag fulla av energi. På goa Theréses initiativ bestämdes lunchdejt som styrdes till MAX. Theo var så exalterad att han någon halvtimme innan vi träffades gick runt och ropade "Emil! Var är du?" på parkeringen. :-)

Det gemytliga myset på MAX blev dock kanske ett uns naggat i kanten av att de jämnåriga änglarna slogs (...), men deras mödrar visade prov på stor handlingskraft och lät dem somna i bilen medan mammorna fick tillfälle att cruisa runt i Boländerna och prata.
Pojkarna väcktes efter sisådär 45 minuter för att istället få följa med in på lilla inredningsbutiken Lördag i Kåbo. Butiken saluför främst tyger vilket kanske inte ger mig en gåshudsupplevelse, men huset, den lilla skylten och hela Kåbo-grejen var ändå härliga i vårsolen.

Slutligen kom vi till utflyktsmålet: Biologiska Museet i Wasaparken. Wow, vilken liten (gratis-)pärla mitt i stan! 100% barnvänligt och helt enkelt jättefint! Alla barn och mammor njöt av besöket som sen kröntes av en stunds lek på den helt fantastiska lekparken utanför.

Ok, jag känner att jag berättar väldigt mycket om bara en enda dag här, men med tanke på hur stor kontrasten blev mellan denna dag och alla övriga dagar under lovet så tycker jag att det var helt värt att bre ut texten lite.

Snart är det final i På spåret så nu är det dags att fixa lite middag. So long!

Japaner!!

Man kanske borde flytta till Japan - de verkar ha grymt roligt därborta! Här kommer en för mig ny variant på fotboll där alla spelare använder kikare!! Så roligt borde man ha de minst en gång i veckan. :-)

Anna C på Fasching!

För dig som missade Annas skivsläpp på Berns Salonger för några veckor sen kommer här en ny chans. I morgon spelar hon från kl 20:00 på Fasching. Det blir två set, varav det andra börjar ca 21:15. Mig hittar du strax bakom henne - jag hoppas innerligt att hostan har lagt sig till dess så att jag klarar av att sjunga...

Det började som en skakning på nedre däck...

Hela upplevelsen startade i torsdags morse med att luftrören kändes typiskt bakterieangripna. Efter kören på kvällen fick jag frossa med blåa läppar och sen var det poängsiffror som 38,8 och 39,6 som gällde tills igår. Usch för influensan!
Det värsta av alltihop är dock att jag har smitta Theo som nu har 39,3 och tittar på oss med dimmig blick och feberröda kinder. Så fort Ipren har fått ner hans feber är han naturligtvis uppe och leker, men det blir ju inte riktigt lika intensivt som vi är vana vid.
Just nu ligger han dock och tittar på Teletubbies som har fått en liten renässans i hans liv.

Sjuk på Sportlovet. Så enormt supertrist!! Det här skulle ju vara Theos och min SUPERVECKA med massa mysigt och roligt innehåll. Tack o lov är Påsklovet bara fyra veckor bort, så då ska den stora Revanschen ske.

Ett stort HURRA, i alla fall, till min helt fantastiske make som utan att klaga tar han om hela familjen och hemmet. Han har dessutom inte låtit sig smittas av influensan vilket i sig är en nästan omöjlig bedrift. Love him! Vad skulle jag göra utan honom?

Alla som VILL kanske ändå inte borde FÅ

Såg en så förfärlig sak på Hemmamammans blogg. Det är en tjej som framför Star Wars-låten. Något säger mig att Stacy Hedger har samma lärare i både trumpet och dans...

Återuppstå eller dö?

Jag vet inte i dagsläget hur jag ska göra med mitt lilla bloggförsök. Ska man tilllåta det som ändå inte verkar ha liv att försvinna i dimmorna, eller ska man injicera det med olika vitaminer? Jag är glad över att ALLA inte är lika mycket "blogg-periodare" som jag, för det är grymt trist att se sin egen blogg varje dag (har den ödmjukt nog som startsida i Explorer) utan att den uppdateras!
Jag har några blogginlägg på lut:
1) Såg en helt fantastisk utställning av några floristelever när vi i december besökte restaurangen vid Höga Kusten-bron. Vi stannade där på vägen upp för att sträcka på benen, och på vägen ner endast för att njuta av allt vackert igen. Bilder finns, så det kommer kanske en sent inlägg om det.
2) Jag har ju startat en kammarkör! Denna lååååånga dröm är nu förverkligad (även om det fortfarande saknas några röster för att vi ska vara så många som jag tänkt mig).
3) Min goda väninna Anna har släppt sitt debutalbum som soloartist och det är det ju värt att prata om!

Frågan är om detta räcker för att man ska få kalla sig för bloggare igen eller om man ska se sanningen i vitögat och ge upp blogg-andan.