Innan vi blev utskrivna, frågade jag (för femtielvte gången) om vi borde använda inomhushjälm på lillan tills skallen läkt ihop. Återigen blev vi försäkrade om att det var onödigt, men denna läkare lag till att "så länge hon bara faller från sitt- eller kryphöjd. Däremot är det ju bra om hon inte står upp", något som jag log och sa att det ju tack o lov inte var något hon lärt sig.
När vi, några timmar senare, kom hem satte jag ner lillan på golvet i vardagsrummet. Så glad hon blev! Efter fem långa dagar borta var hon äntligen hemma! Det dröjde inte länge förrän hon ålade efter brorsorna in i deras rum för att leka loss. När vi kom in hade hon dock inte nöjt sig med att leka med leksakerna.
Där stod hon, vinglades och stolt, och höll fast sig i bokhyllan...
