Som sagt ingår det i vår kvällsrutin att sjunga Gud som haver, och därefter be varsin egen "fri" bön. För att hjälpa T att hitta en struktur för bönen, brukar vi börja med att tacka Gud för några saker, därefter be om förlåtelse ifall samvetet känns tungt, och slutligen be om hjälp för egen eller annans räkning. Vad de olika delarna fylls med är väldigt varierande, men oftast hjärtliga och ärliga.
T kan dock tycka att det är svårt att sätta rätt "rubrik" på det han vill prata med Gud om. Ikväll, tex, inleddes bönen med att han tackade "för en jättejättejättejättehärlig dag", varpå han fortsatte:
"Förlåt Gud för min lillebror L. Han bara suger på saker, och häller ut saker, och rör till alla saker. Gud, välsigna honom så att han slutar med det."
Och mamma bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta...
