Ja, vad skulle kunna hända då? De skulle ju kunna snappa upp saker som de tycker är mycket mer intressanta än vad övriga kroppen gör. Tänk om de till exempel skulle höra att det är värsta handsk-rean nere i stan. Då kanske de skulle slita sig loss från sina knogar, smyga ut ur hemmet och studsa till närmaste busshållplats.
När bussen stannar skulle busschauffören sannolikt inte ens se att det hoppade 10 ivriga fingrar som ville åka med, så då gäller det för fingrarna att snabbt koordinera sig och stapla sig på varandra för att hjälpa varandra upp på bussen.
Med samma teknik borde de också kunna ta sig upp på ett säte och slå sig ner. Men, skulle en gubbe se att sätet var upptaget av 10 fingrar? Eller skulle han sätta sig på sätet och klämma fast fingrarna mot ryggstödet?! Ja, det är ju risk för det. MEN, då har ju fingrarna en fördel; de ger sig på gubben och kittlar honom frenetiskt strax ovanför bälteskanten med resultatet att gubben börjar springa i gången och ropa "Vem är det som kittlar mig, vem är det som kittlar mig?!", utan att märka att det hänger 10 fingrar i bältet.
Vad kvalificerat komplicerat det skulle bli om fingrar hade öron. Vad bra det är att kroppen ser ut precis som den gör!
Ja, detta är vad 5-åringen och jag har filosoferat över på morgonkvisten.
