Ja, igår skulle jag sjunga ett par sånger på en begravning. Begravningsceremonin inleddes med ett orgelstycket (vackra Gammal Fäbodpsalm från Dalarna), som jag bara hörde de första takterna till, samt det avslutande ackordet. Resten av stycket hängde jag avsvimmad på min stol bakom orgeln... Snälle kantorn sjöng mina sånger medan jag återhämtade mig bland kistorna i kylrummet - en miljö som för övrigt inte kändes lika morbid som det låter.
Några timmar senare genomgick jag en rätt rejäl undersökning på Akademiska som inte visade några större fel än lågt blodtryck (95/60) och äggviteämne i ur*net. EKG, hb-värde, CTG-kurva och ultraljud var i övrigt bara finemang. Lilleskrutt väger enligt beräkningen just nu 2950gr! Hoppas den inte växer för mycket de återstående veckorna, annars kommer han/hon ha uppnått sisådär 3,9 kg innan det blir dags! Inte ok...
Ja, ja, sjukskriven blev jag i alla fall, till att börja med i drygt två veckor, sen får vi se hur det hela artar, eller urartar, sig. Hemma blir det mest lågtempo och vila för min del - jag hinner tacka min hjälte till make x antal gånger om dagen för hans tålamod med att dra hela lasset själv, men tycker ändå att "tack" låter grymt klent i jämförelse med vad han ger.
Livet blir ju som bekant sällan som man tänkt sig. Vi som har så mycket att förbereda här hemma innan barnet kommer - saker som faktiskt MÅSTE bli gjorda. Hur i all världen ska det gå till?!!
