Sådär, då var ett nytt år igångkickat, och därtill även ett nytt sätt att fira nyår avbockat från listan. De allra flesta nyårsaftnar i mitt liv har firats på LO's Nyårskonferens (närmare bestämt sisådär 20 st), men redan förra året kände vi att en sen kväll & natt i kyrkan med småbarn drar mer energi ur en än vad det ger tillbaka.
Så, när våra kära vänner Lundbergs inbjöd till "den lyxigaste supén" tackade vi med glädje ja! Lyxigt värre var det också. Förrättssoppa (min personliga favorit, dessutom), en övermåttan underbart fantastisk huvudrätt bestående av oxfilé, potatisgratäng, svampsås & sallad, samt avslutningsvis en glassefterrätt bjöds vi på. Därtill även ostbricka och, efter att vi firat av några raketer, lite glögg som avrundning på festligheterna.
Som lök på laxen fick vi också umgås med härliga familjen Hugosson, vilket inkluderade en alldeles färsk liten minimänniska! Ojsingen, det är helt obegripligt hur små nyföddingar är!! Och den här lille krabaten är inte ens en vecka gammal. Njutning.
Förutom denna sena vickning, har även lillebrors 25-årsdag hunnits med. Efter att i 24 år (med några undantag) ha firats hans födelsedag med en brakmiddag på tidig eftermiddag, visade det sig att lillebror i år redan under förmiddagen skulle följa med flickvännen till hennes hemtrakter, så uppvaktandet förlades till hans sängkant kl 07 i morse. Eller, det var meningen att alla skulle sammanstråla kl 07, men då alla tillresande syskon med familjer försov sig blev det viss fördröjning. Mys hos föräldrarna blev det dock och klockan var lunch innan vi drog hemåt för att ladda om batterierna inför ovan beskrivna afton.
Nu är vi hemkomna och mina ögonlock för en ojämn kamp mot mig. De vill vara slutna, och jag vill se vad jag skriver. Det orättvisa är att de är fyra (två övre, två undre), medan stackars jag bara är en.
De vinner.
Jag förlorar.
God natt.
Och gott nytt åt.
Snark.
