Lilltösen

Här kommer en specialpost till er som vägrar Facebook. Låt mig presentera:
Vår dotter!


Här iklädd favvoplagget framför andra, småttingarnas egen OnePiece: overallen från Villervalla som lilltösen fick av Lundbergs när hon föddes.


Med eksem på kinderna, som tack o lov la sig med hjälp av kortisonsalva.


På öppna förskolan. Bilden lyckades jag ta i exakt det ögonblick hon för första gången fick prova fast föda. I love it!


Sovandes i sängen med nallen från mormor tryggt vid kinden, och rosa kaninen från mamma och pappas kollegor inom greppavstånd.


Grötpremiären härom veckan. Hon äääälskade den! (Och vem gör inte det? Banangröt är ju världens godis!)


Slutligen en bild med pappa från en skridskotur i februari.

Sådär. Det var lilltösen det! Vår egen Elsie-Li Björk!

Du är inte klok, Madicken!

Jag har märkt att det blivit en viss slagsida åt lillemans håll här i bloggen. Jag fick först lite dåligt samvete, men har bestämt mig för att sluta med det. Småttingarna och jag är tillsammans hela dagarna medan storebror går i skolan, och av de två små är det han som är mest kommunikativ. Så, det får bli som det blir! Det blir nog en rättvis balans i slutänden.

Nog om det!

Måste skriva om en kul grej igår. Lilleman tittade ut genom fönstret och ropade "titta" när han såg en herre passera förbi. Vi pratade om "gubben" och jag undrade högt vad han skulle göra. "Han kanske ska äta?", föreslog jag. Lilleman såg begrundande ut och höll nog med om det. "Men vad ska han äta?", fortsatte jag. "Ska han äta en buss?" Responsen på detta väldigt konstiga förslag var ett litet skratt. "Eller ska han äta en traktor?".

Ungefär där hände det. Det uppstod ett totalt samförstånd mellan lilleman och mig om att mamma var supertokig. Oj vad han skrattade! Äta en traktor!!

Vi fortsatte lite till; gubben kanske skulle äta vagnen, stolen, etc, innan det skojiga la sig och vi gick vidare till annat.

Men det kändes stort! Jag lyckades få lilleman att tokskratta bara genom att trigga hans fantasi! Definitivt en milstolpe.