Ikväll orkade inte T be en egen aftonbön, utan kände att det fick räcka med att sjunga Gud som haver, samt att jag bad en egen bön (annars ber vi varsin bön högt). En sak var dock allt för viktig för att inte tillägga, så när jag var klar med min bön sa han att han ville be "bara en sak till Gud". Sagt och gjort, fingrar knäpptes och ögon slöts:
"Gud, tack att F* sjunger så vackert och att jag har lärt med att sjunga som henne. I Jesu namn, amen."
*F är Rödluvans äldsta dotter, och T tog stort intryck av att höra henne sjunga i kyrkan härom sistens.
