Ett steg i fel riktning

I torsdags la Samuel om handen på lille L och var inte helt nöjd med vad han såg. Det sk nätet såg för blött ut, tyckte han, så i går (fredag) åkte vi upp till vår underbara undersköterska på Plastikkirurgen och bad henne kolla. Det är alltid lite kluvet att åka upp på kontroll "på eget bevåg", eller hur? Man är å ena sidan orolig för barnens hälsa, men vill å andra sidan inte bli stämplad som en överreagerande förälder...
Vi åkte i alla fall upp och hon kunde genast ta sig tid till att kolla in hur det såg ut. Hon ville nu se hur det faktiskt såg ut därunder, och pillade, med hjälp av vaselin, bort nätet.

Över större delen av skadan är det en tjock skorpa som främst består av stelnat var. Detta ska bort, men satt som berget, så det får sitta lite till.

Nedslående var dock att en yta på ca 1x2 cm såg likadant ut som det gjorde timmarna efter olyckan. Det hade inte börjat bildas någon skorpa, det vätskade mycket och blödde när hon rörde vid det. Inget bra tecken.
I en del av detta öppna sår syns ett märke efter ett av ånghålen tydligt. Antagligen är det ju just ångan som har åstadkommit de värsta skadorna, så eventuellt finns det fler liknande partier som just nu är täckta av den stora varskorpan.

På tisdag ska vi träffa vår läkare igen, och får väl då något besked om vad han tror är den bästa vägen framåt.

En lite update

Måste först av allt tacka för alla omtänksamma kommentarer! Vilka fina, varma människor man har omkring sig - både i "riktiga" världen och i cybern. :-)

Angående "senaste nytt" så finns det kanske inte så jättemycket att säga förrän de 14 dagarna har gått (vilket blir på måndag om en vecka), men en ljusglimt är i alla fall att fredagens besök hos plastikkirurgen gick så fantastiskt mycket bättre än det i torsdags!

I torsdags låg ju lille L som en spänd båge i famnen på mig från att de började klippa upp bandaget tills handen återigen var inpaketerad. Då lugnade han inte ner sig förrän allt var klart och han krampaktigt kunde gräva in fingrarna i mig så att ingen skulle kunna ta honom.

I fredags blev han först jätteglad när han träffade "sin" undersköterska (det har varit samma varje gång), och satt sedan helt lugnt och tittade på medan hon klippte upp det gamla bandaget och la om nytt! WOW! Den enda förklaring som känns logisk är att bön verkligen hjälper.

Rent medicinskt var fredagen också ett steg framåt eftersom det sk nätet då hade börjat fastna! På torsdagen låg det ju bara som en äcklig, mättad svamp på såret, men i fredags hade alltså själva läkprocessen verkligen kommit igång, precis som förhoppningen var.

Lille L är fortfarande sitt vanliga solskens-jag även om han verkar ha ett större sömnbehov än vanligt. Gissningsvis hör det ju ihop med handen, men det är ju svårt att veta.

Självklart är vi jättetacksamma för hjälp i förbön; att handen ska läka ihop själv och att transplantation inte ska bli aktuellt.

I morgon ska vi återigen till plastikkirurgen för omläggning av såret och kontroll av att det ser bra ut. Skriver eventuellt nån rad efter det.