Man tackar, man tackar!

Jag kan inte annat än tacka för de snälla orden. :-) Nästa gång kanske jag ska låta det gå liiiiite längre innan jag i vredesmod gräver ner tangentbordet i komposten och låter bloggen gå en långsam död till mötes. Det är så svårt att få det riktigt, riktigt rent mellan tangenterna igen.