Ja, det är väl inget att hymla med, det faktum att detta är en blogg som uppdateras alldeles lagom sällan för att varken skapa en läsekrets eller självdö. Den bara myser omkring här i cybern, nöjd med att finnas men utan några som helst mål med livet.
Ibland spritter det till av liv i den och då kan den framstå som en rätt trivsam kompis, den pratar på om stort och smått och gläds storligen över ifall någon vill lyssna. Sen glömmer den plötsligt bort sig, glömmer bort att gemenskap bygger på kommunikation, och fastnar i stället med blicken långt, långt borta och säger inte ett knyst.
Bloggen fyllde nyligen två år, och jag har inga som helst förväntningar på att bloggens karaktär kommer att utvecklas på det här området. Den kommer nog alltid att förbli en sporadisk gäst i bloggsfären, utan chans att någonsin avancera till att bli en endaste webbläsares startsida.
Och det är helt okej.
1 kommentar:
Jag vet vem du är, jag också. Trots dina sporadiska ryckningar. Och jag tycker om dig. Du är en frisk fläkt när du väl tar dig ur dina dagdrömar. När någon kommer och knäpper med fingrarna framför näsan på dig och du tappar fokuset på det som du nästan fokuserat på, långt borta, och säger: "Ja, just det - var var jag nu igen..."
Jag vet vem du är, för jag är likadan. Jag känner igen mig i dig. Jag lever mitt liv på samma sätt som dig, och lider med dig över vår gemensamma ickemålmedvetna tillvaro.
/Makens blogg
Skicka en kommentar