tisdag 20 oktober 2009

Doobidoo, jag vill ju va som er!

Jag drömmer om att göra en stor rockad här hemma! Den består av att byta funktion mellan det som idag är arbetsrum/musikrum (stort) och T's rum (litet). Oavsett hur vi möblerar, rensar och fixar med lekrummet så förblir det nämligen obönhörligt för litet för att rymma två barns lek.

Detta samtidigt som det stora arbetsrummet oftast står oanvänt då Samuel & jag alltid sitter med våra datorer någon annanstans (oftast i vardagsrummet). Arbetsrummets enda riktiga funktion är som undervisningsrum när jag har sångelever hemma, och till detta behövs inte ett så stort rum.

Så, what's the problem?

Jo, jag orkar liksom aldrig ta tag i detta! Om alla möbler ändå ska byta rum borde vi verkligen ta tillfället i akt och byta golv från de tråkiga linoleummattorna till något trevligare, samt passa på att måla lister och väggar. Vi planerar ju inte att bo kvar här i en evighet och inför en framtida försäljning är denna uppgradering av de båda rummen direkt nödvändig. Utöver det behöver några kompletterande möbler införskaffas för att allting från det stora rummet ska rymmas i det lilla.

Hela projektet blir därmed så stort, tidskrävande och komplicerat att jag inte ens orkar initiera det hela. Det tar liksom stopp innan det ens har börjat.

Jag beundrar SÅ, från djupet av mitt hjärta, alla duktiga människor som ständigt genomför projekt i sina hem! Hur orkar ni?! Jag ser bilder på bloggar och suckar längtansfullt - tänk om det vore JAG som hade denna osvikliga drivkraft, inspiration och disciplin för att skapa allt det där! Jag reser mig till hälften från datorn för att gå loss med maskeringstejpen, men sjunker sen ner igen. Det skulle ta oss flera månader att slutföra projektet. Om ens det räcker.

Ibland vill jag inget hellre än att vara som er, ni otroliga hemmafixare. Duktiga, fantastiska ni!

5 kommentarer:

Samuel sa...

Men jag kan ju alltid gå barfota här hemma, med lite uppvikta byxben. Jag gör ju faktiskt det, inte med uppvikta byxben dock kanske. Det kanske är det som skiljer mig från Ernst?

Paula sa...

detta för osökt mina tankar till vårat kontor/pysselrum... med bara massa nedpaketerad POTENTIAL!

nåväl, det är väl bara att hugga i och tänka EYES ON THE PRICE!!

Eyes on the price, raring, eyes on the price!

Frida sa...

*blundar & tänker*
Eyes on the price. Eyes on the price. Eyes on the price. Eyes on the price. Eyes on the price. Eyes on the price. Eyes on the price. Eyes on the price.

*tittar upp*

Nej, det hjälpte inte.

lillamamman sa...

Kanske du ska låta makens uppvikta ben och barfotagång vara pricet ett tag? Tills tanken smitts så pass att allt går att genomföra på, tja, låt säga en kvart?

(Eller ställ till med finskt tako (möjligt att det stavas taaakko också, vet inte). Alla man känner tvingas hjälpa till mot ett par timmars glatt samkväm och god mat. Mycket praktiskt och rent ut sagt roligt. Oerhört ledsen att jag befinner mig så långt borta att jag inte kan komma den dagen, dock ;-)

Marianne sa...

Håller med Tove, renoveringsknytis måste ju bara bli en hit:)