Jag var övertygad om att Rakel satte huvudet på spiken och hängav mig åt att tycka att blogger.com är ena usla mobbare.
Sen läste jag Agda-Magdas inlägg och kände att det ju alltid finns två sidor av varje mynt. Blogger.com har kanske inte heller haft det så lätt och finner kanske därför en slags tröst i att sparka på någon annan. Det är inte en ursäkt, men i alla fall en förklaring.
Mrs T vände dock upp och ned på allting. Kan det var så? Är det ett elakartat, utstuderat politiskt rävspel som är orsaken till mitt lidande? Har min presidentkandidatur skakat om etablissemanget så till den milda grad att de nu ger sig på min lilla blogg?! Så lågt av dem. SÅ LÅGT.
Hur som helst så är jag tacksam, Paula, för din tydligt välvilliga inställning i frågan. Må du lyckas.
2 kommentarer:
Vi vägrar kommentera och vi skulle aldrig erkänna att vi följer din kampanj noga och fruktande.
/Etablissemanget
Ha! MIG skrämmer ni INTE!
För övrigt är det helt onödigt av er att skrämmas av mig - jag vill er ju inget ont. Jag ska ju bara bli president.
Todiloo!
Skicka en kommentar