Du är inte klok, Madicken!

Jag har märkt att det blivit en viss slagsida åt lillemans håll här i bloggen. Jag fick först lite dåligt samvete, men har bestämt mig för att sluta med det. Småttingarna och jag är tillsammans hela dagarna medan storebror går i skolan, och av de två små är det han som är mest kommunikativ. Så, det får bli som det blir! Det blir nog en rättvis balans i slutänden.

Nog om det!

Måste skriva om en kul grej igår. Lilleman tittade ut genom fönstret och ropade "titta" när han såg en herre passera förbi. Vi pratade om "gubben" och jag undrade högt vad han skulle göra. "Han kanske ska äta?", föreslog jag. Lilleman såg begrundande ut och höll nog med om det. "Men vad ska han äta?", fortsatte jag. "Ska han äta en buss?" Responsen på detta väldigt konstiga förslag var ett litet skratt. "Eller ska han äta en traktor?".

Ungefär där hände det. Det uppstod ett totalt samförstånd mellan lilleman och mig om att mamma var supertokig. Oj vad han skrattade! Äta en traktor!!

Vi fortsatte lite till; gubben kanske skulle äta vagnen, stolen, etc, innan det skojiga la sig och vi gick vidare till annat.

Men det kändes stort! Jag lyckades få lilleman att tokskratta bara genom att trigga hans fantasi! Definitivt en milstolpe.