Det går ju inte att komma runt att yngre syskon faktiskt inte kan få göra allt som äldre syskon får. Många tårar i veckan blir det för lillkillen när storebror säger hej då för att åka till skolan, åka på innebandyträning eller, som idag, cykla till kusinen för att leka.
Kvar står en 2,5-åring med cykelhjälm och skor, med tårarna sprutande och snoret rinnande och det är bara att konstatera att livet ju inte alltid är sådär superlätt.
Oavsett vilken placering man har i syskongruppen så medföljer platsen obönhörligen vissa orättvisor men också flera fördelar. Det är ju bara to deal with it, liksom. Som idag! Lillebror fick förvisso inte följa med storebror till kusinen, men å andra sidan slapp han ta hand om ett småsyskon under hela lektiden hemma på gården. Han kunde lunka på som han ville medan storebror fick anpassa både tempo och aktiviteter efter honom.
Och någonstans mitt i dessa förmåner och orättvisor tror jag att kärlek, respekt, tolerans och ansvarskännande växer fram och DET är VACKERT!
2 kommentarer:
dina pojkar har blivit så stora.
Och jag har aldrig sett er dotter men helt otroligt söt. Världens sötaste? Hur lyckas man med sånt?=)
Ja, jag förstår inte hur tiden kan gå så snabbt! Det var ju helt nyss som Theo var en nyfödd krabat som fick hänga med på ungdomskörens övningar!!
Angående Elsie-Li kan jag bara hålla med. Hon har liksom fått allt - och tyvärr har jag inte den blekaste om hur det gick till! Kommer jag på hemligheten startar vi serietillverkning. ;-) Kram & tack för att du tittade in!!
Skicka en kommentar