...har minstingen lagt sig till med några coola grejer:- Han pekar med pekfingret istället för att vifta lite allmänt med hela handen. Mycket sofistikerat.
- Han rynkar ihop hela näsan vid missnöje och/eller framtvingad gråt. En klar förstärkning av det visuella intrycket i det audiella uttrycket.
- Han knäpper händerna när vi ber bordsbön. Min bäbis. Så from.
- Han spottar. Helt med vilje. Vet inte om jag är direkt imponerad, men allting måste man ju lära sig någon gång, så hellre nu än om 15 år...
...har storebror inlett en ny fas i lekandet. Hans (lilla) rum har i tur och ordning förvandlats till:
- En Blixtenaffär. Bilder på alla cars-vännerna placerades ut för vernissage, en skylt klistrades upp på dörren och kunderna (mamma) fick köpa bilder för pengar som omsorgsfullt placerades i "kassapparaten" - ni vet, den klassiska Fisher-Price-kassaapparaten som man ofta hittar hemma hos barnfamiljer.
- En zooaffär. För ett par år sedan fick han ett litet set ur Duplos zoo-serie, och av detta skapade han igår en liten butik där en av aporna var butiksinnehavare och de övriga djuren var kunder.
Mamma var tokimponerad.
- En sagovärld. På hans rum står sen länge en stor förvaringsgrej (en sån där cylinderformad, hopfällbar förvaringslösning i nät från IKEAs barnavdelning) fylld med allehanda gosedjur. Han har nog aldrig direkt reflekterat över innehållet tidigare, men idag var det dags. Hans talade förvånat om vad han fann ("En lite Nalle Puh, mamma!") och placerade med stor omsorg ut alla mjukisdjur på golvet. Alla älskade bilar (och de är många!) fick också varsin plats. Därefter inbjöd han till sagostund.
Sagan handlade om att en Jätte (spelad av den gigantiska Nalle Puh som han för ett par år sen fick "ärva" av ett par tonårstjejer på Grönan) kom till Sagolandet. Alla djuren blev ofantligt rädda, men då kom en "slingrande orm" (spelades av ett hopprep) som bet jätten så att han förvandlades till......EN GROP!
Vad ger ni mig för den? Dramaturgi i kvadrat, måste jag säga.
Ja, sen fortsatte sagan, men då den successivt övergick från att följa manus till att bli en improvisationsteater tackade mamma slutligen för föreställningen och lämnade rummet.
Mina barn är SÅ ABOVE AVERAGE!
4 kommentarer:
Above average is the place to be!
Tänk om vi kunde ta någon ära för att de är där? Tänk om vi kan det förresten... Måste börja fundera ut något sätt för att göra det.
Dina barn ÄR helt above average. Jag undrar var de fått det ifrån? Jag göder glatt teorierna om att du och Samuel leker tallriksaffär i köket om kvällarna, men å andra sidan känner jag Teo. Han nöjer sig inte med att kopiera, han uppfinner. Puss och kram!
Och hur många gånger har jag inte skrivit ett inlägg här där jag bönat och bett om förlåtelse för att jag missade din födelsedag? När jag den 21 insåg att du inte fyller den 22 utan den 15 (nu hoppas jag att jag har rätt), så gav jag upp. Alla planer på att ringa och gratta strax efter midnatt(klockan 17 här) övergavs och luften gick ur mig. Så här har jag suttit och hållt andan fram tills nu. Puh vad skönt det är att bekänna! Bättring kommer om ett tag på posten.
Kram!
P.S. 1. När jag frågar mig var de fått sin aboverag-het från är jag ironisk.
P.S. 2. Jag satt inte och höll andan från den 21 och fram tills nu. Det var mer metaforiskt menat.
Ja du, maken. Hur ska vi kunna få äran för något av detta? Jag hoppas innerligt att vi hittar ett sätt.
Lillamamman: *ställer sig på köks-pallen, placerar handflatorna mot varandra i "Lucia-pose" och tittar nådigt ner under halvsänkta ögonlock* Jag förlåter dig.
(För övrigt hoppas jag att du aldrig mer ska behöva känna ett behov av att förtydliga ironin i ett ironiskt inlägg till mig - annars måste jag ju också börja med det... Love you!)
Skicka en kommentar