"Pa-pa! Pa-pa!"
Och som omväxling "Ma-ma! Ma-ma!"
Pausen mellan stavelserna är viktig, det går absolut inte att lättvindigt sätta ihop två stavelser. För några dagar landade även storebrors namn i lillebrors ordbank och går nu under beteckningen "E-o".
Andra saker att säga kan vara "app" (napp) ä-ta (behöver väl ingen uttolkning), at-ten (vatten), e-jå (hej då), förutom tit-ta, am-pa och övriga klassiker.
Gulligast var dock härom morgonen när lille L kröp omkring på och runt oss i sängen. Han klarvaken, vi förnekandes att vi också vaknat... Plötsligt satte han sitt finger över mina läppar och sa "putt", varpå han böjde sig ner och gav mig två blöta pussar, med vidöppen mun och tungan hängande nedför hakan. Kanske inte så trevligt, kan tyckas, men mammas hjärta smälte...
Av alla tillgängliga ord har min 1-åring valt ut "puss" som särskilt viktigt!
6 kommentarer:
Är ändå av den åsikten att pa-pa kvalar in högst på ordfrekvenslistan.
*nöjd*
Man hör ju vad man vill höra.
Och vill man höra på exakt allt vad lillen säger så, ja, då är väl kanske pa-pa det vanligaste.
Men jag föredrar kvalitet framför kvantitet.
Hmpf.
Jag anser att han missat dett ABSOLUT viktigaste ordet i alla barns liv. Em-ma.
Detta ord kan icke förnekas något barn och borde ligga på varje förälders största intresse av att arbeta in i barnens vokabulär från unga år!!
Dubbel-hmpf. ;-P
Puss ÄR ett viktigt ord =)
Det är underbart med pauserna! Hur de liksom smakar sig fram på orden. Min Viktor lägger till ett h-ljud efter den vokal han nyss använt och heter för övrigt HiHo (enligt egen utsago dock).
Dessutom håller jag med CeCe (hej gumman!) om att puss är ett mycket viktigt ord att känna till. Han har klart fattat att utvälja den goda delen.
Skicka en kommentar